Nehemja 9:6-38

Du ensam är HERREN. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv. Himlens härskara tillber dig. Du, HERRE, är den Gud som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham. Du fann hans hjärta trofast inför dig och du slöt förbund med honom: att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, jebusiternas och girgaseernas land. Du lät dina ord gå i uppfyllelse, ty du är rättfärdig. Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet. Du gjorde tecken och under mot farao, mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land. Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem. Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än idag. Havet delade du framför dem, så att de gick mitt igenom det på torr mark. Men deras förföljare sänkte du i djupet, som en sten i väldiga vatten. Med en molnstod ledde du dem om dagen och med en eldstod om natten för att lysa dem på den väg de skulle gå. På Sinai berg steg du ner och du talade till dem från himlen, gav dem rättfärdiga föreskrifter och sanna lagar, goda stadgar och bud. Om din heliga sabbat gav du dem kunskap och bud, stadgar och lagar gav du dem genom din tjänare Mose. Bröd från himlen gav du dem när de hungrade, vatten ur klippan lät du komma när de törstade. Du bjöd dem gå och ta i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat ge dem. Men våra fäder handlade övermodigt. De var hårdnackade och lyssnade inte på dina befallningar. De vägrade lyssna och kom inte ihåg de under som du hade gjort bland dem. De var hårdnackade och valde i sin upproriskhet en anförare för att vända tillbaka till sitt slaveri. Men du är en Gud som förlåter, nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd. Du övergav dem inte, fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade: "Detta är din gud, som har fört dig upp ur Egypten", och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser. Men i din stora barmhärtighet övergav du dem ändå inte i öknen. Molnstoden vek inte ifrån dem om dagen utan ledde dem på vägen, och eldstoden upplyste om natten den väg de skulle gå. Din gode Ande gav du för att undervisa dem. Ditt manna nekade du inte deras mun, och vatten gav du dem när de törstade. I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att ingenting fattades dem. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte. Du gav dem riken och folk och delade ut åt dem olika områden. De intog Sichons land, det land som tillhörde kungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, kungen i Basan. Deras barn gjorde du talrika som stjärnorna på himlen. Du förde dem in i det land som du lovat deras fäder att komma till och ta i besittning. Och deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade för dem landets invånare, kananeerna, och gav dessa i deras hand, både kungarna och landets folk, och de gjorde med dem som de ville. De intog befästa städer och en bördig jord och tog i besittning hus fulla med allt gott, och uthuggna brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i mängd. De åt, blev mätta och välmående och njöt av din stora godhet. Men de blev olydiga och upproriska mot dig, de kastade din lag bakom sin rygg. De dödade dina profeter som varnade dem och ville få dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till grova hädelser. Då gav du dem i deras fienders hand och dessa förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och från himlen hörde du det. Efter din stora barmhärtighet gav du dem befriare, som frälste dem ur deras fienders hand. Men när de kom till ro, gjorde de åter det som var ont inför dig. Då lämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fick råda över dem. Men åter ropade de till dig, och från himlen hörde du det, du räddade dem efter din barmhärtighet många gånger. Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning. Men de var övermodiga och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter, fastän den människa som håller dem får leva genom dem. De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna. Du hade tålamod med dem i många år och förmanade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade inte. Då gav du dem i de främmande folkens hand. Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på dem och övergav dem inte. Ty du är en nådig och barmhärtig Gud. Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbundet och bevarar nåd, må du inte anse den plåga vara för ringa som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar, våra präster, våra profeter, våra fäder och hela ditt folk - från de assyriska kungarnas dagar ända till denna dag. Du är rättfärdig i allt det som har kommit över oss, ty du har visat dig trofast, men vi har varit ogudaktiga. Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder höll inte din lag och gav inte akt på dina bud och de varningar du gav dem. Fast de levde i sitt eget rike med allt det goda som du skänkte dem i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem, har de ändå inte tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar. Se, idag är vi slavar, i det land som du gav åt våra fäder för att de skulle äta dess frukt och dess goda, se, där är vi slavar. Dess rika skörd ges åt de kungar som du har satt över oss för våra synders skull. De råder över våra kroppar och vår boskap som de behagar, och vi är i stor nöd." På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.