Hosea 7:1-16
Hosea 7:1-16 Svenska 1917 (SVEN)
När jag vill hela Israel, då uppenbarar sig Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de öva falskhet, tjuvar göra inbrott, rövarskaror plundra på vägarna. Och de betänka icke i sina hjärtan att jag lägger all deras ondska på minnet. De äro nu kringrända av sina egna gärningar, ty dessa hava kommit inför mitt ansikte. Med sin ondska bereda de konungen glädje och med sina lögner furstarna. Allasammans äro de äktenskapsbrytare; de likna en ugn, upphettad av bagaren, som när han har knådat degen, underlåter att elda, till dess att degen är syrad. På vår konungs dag drucko sig furstarna febersjuka av vin; själv räckte han bespottarna handen. När de med sina anslag hava eldat upp sitt hjärta likasom en ugn, sover bagaren hela natten; men om morgonen brinner elden i ljus låga. Allasammans äro de heta såsom en ugn och förbränna så sina domare; ja, alla deras konungar falla, ty bland dem finnes ingen som åkallar mig. Efraim beblandar sig med andra folk; Efraim har blivit lik en ovänd kaka.Ps. 106,35 Främlingar hava förtärt hans kraft, men han förstår intet; fastän han har fått grå hår, förstår han ändå intet. Men Israels stolthet vittnar emot honom; de vända icke om till HERREN, sin Gud, och de söka honom ej, allt detta oaktat.Hos. 5, Efraim har blivit lik en duva, enfaldig, utan förstånd. Egypten påkalla de, till Assur gå de; men bäst de gå där, breder jag ut mitt nät över dem och drager dem ned, såsom vore de fåglar under himmelen. Ja, jag skall tukta dem, såsom det redan har sports i deras församling. Ve över dem, ty de hava flytt bort ifrån mig! Fördärv över dem, ty de hava avfallit från mig! Och jag skulle förlossa dem, dem som föra mot mig så lögnaktigt tal!5 Mos. 28,15 f. De ropa icke till mig av hjärtat, allenast jämra sig på sina läger; de hava ångest för sin säd och sitt vin, men de äro gensträviga mot mig. Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig. De vända om, men icke till den som är därovan; de äro lika en båge som sviker. Deras furstar skola falla genom svärd, därför att deras tungor äro så hätska. Då skall man bespotta dem i Egyptens land.Ps. 78
Hosea 7:1-16 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de handlar svekfullt, tjuvar gör inbrott och rövarskaror plundrar på vägarna. I sina hjärtan tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. De är nu omgivna av sina egna gärningar, som är inför mitt ansikte. Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna. Alla är de äktenskapsbrytare. De liknar en ugn, som bagaren värmt upp. När han har knådat degen upphör han att elda, till dess att degen har jäst. På vår kungs dag drack sig furstarna febersjuka av vin, själv räckte han smädarna handen. Ty de kommer honom nära. Deras hjärtan är som en ugn när de ligger i försåt. Hela natten sover deras bagare, men på morgonen brinner han som en flammande eld. Alla är de heta som en ugn och de förtär sina domare. Alla deras kungar har fallit, ingen bland dem åkallar mig. Efraim blandar sig med andra folk. Han är som en kaka som inte har vänts. Främlingar har förtärt hans kraft, men han förstår det inte. Trots att han har fått grått hår, märker han det inte. Israels stolthet vittnar emot honom. De vänder inte om till HERREN, sin Gud, och söker inte hans hjälp trots allt detta. Efraim har blivit som en dum duva utan förstånd. De kallar på Egypten, till Assur går de. Men när de går kastar jag ut mitt nät över dem, som om de var fåglar under himlen skall jag dra ner dem. Jag skall straffa dem, så som det är kungjort i deras församling. Ve över dem, ty de har flytt bort från mig! Fördärv över dem, ty de har avfallit från mig! Jag ville friköpa dem, men de har talat lögnaktigt mot mig. De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar på sina bäddar. De oroar sig för sin säd och sitt vin, men de vänder sig bort från mig. Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar, men de har ont i sinnet mot mig. De vänder om, men inte till den som är därovan. De är lika en båge som sviktar. Deras furstar skall falla genom svärd, därför att deras tungor är så hätska. Detta skall bli dem till hån i Egyptens land.
Hosea 7:1-16 Karl XII 1873 (SK73)
Då jag Israel hjelpa vill, så finner man först Ephraims otro och Samarie ondsko, så att de bedrifva desto mer afguderi; och ändock de inbördes med tjufvar, och utantill med röfvare plågade äro; Likväl vilja de intet märka, att jag dermed gifver akt uppå alla deras ondsko; men jag ser väl deras väsende, som de allstädes bedrifva. De fröjda Konungen genom sitt afguderi, och Förstarna genom sina lögner; Och äro allesamman horkarlar, lika som en bakougn, den bakaren het gör, när han utknådat hafver, och låter degen igenomsyras och jäsa. I dag är vår Konungs högtid (säga de). Så varda då Förstarna hete lika som af vin; så bjuder han de falska lärare till sig. Ty deras hjerta är hett uti deras gudelighet, lika som en bakougn, när de offra och bedraga folket; men deras bakare sofver alla nattena, och om morgonen brinner han i ljusom låga. Så äro de ändå så hete i gudelighet, lika som en bakougn; ändock att deras domare uppfrätne varda, och alle deras Konungar falla; likväl är der ändå ingen ibland dem, som åkallar mig. Ephraim varder öfverfallen af Hedningom; Ephraim är lika såsom en kaka, den ingen omvänder; Utan främmande uppäta hans kraft, likväl vill han intet aktat; han hafver ock fått grå hår, likväl vill han intet aktat. Och Israels högfärd varder för deras ögon ödmjukad; likväl omvända de sig intet till Herran sin Gud, och fråga ej heller något efter honom i allo desso. Ty Ephraim är lika som en galen dufva, den intet akta vill. Nu åkallade Egypten, nu löpa de till Assur. Men efter de så löpa, nu bit och nu dit, skall jag kasta mitt nät öfver dem, och rycka dem neder, lika som foglar under himmelen; jag skall straffa dem, såsom man det predikar uti deras församlingar. Ve dem, att de ifrå mig vika. De måste förderfvade varda; ty de äro ifrå mig affällige vordne; jag ville väl förlossa dem, om de icke afguderi emot mig lärde. Så åkalla de mig ock intet af hjertana, utan tjuta i sin lägre; de församlas för mats och drycks skull, och äro mig ohörsamme. Jag lärer dem, och stärker deras armar; men de tacka mig illa. De omvända sig dock icke rätteliga, utan äro lika som en falsk båge; derföre måste deras Förstar falla genom svärd; deras trug skall uti Egypti land till spott varda.
Hosea 7:1-16 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning och Samariens ondska, för de begår svek, tjuvar gör inbrott och rövarband plundrar på vägarna. I sina hjärtan tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. Nu är de omringade av sina gärningar, de är inför mitt ansikte. Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna. Alla är de äktenskapsbrytare. De liknar en ugn som bagaren värmt upp. När han knådat degen slutar han elda tills degen har jäst. På vår kungs dag drack sig furstarna febriga av vin, själv räckte han smädarna handen. De kommer nära, deras hjärtan är som en ugn där de ligger i försåt. Hela natten sover deras bagare, men på morgonen brinner han som en flammande eld. Alla är de heta som en ugn och förtär sina domare. Alla deras kungar har fallit, ingen bland dem åkallar mig. Efraim blandar sig med andra folk, han är som en brödkaka som inte har vänts. Främlingar har förtärt hans kraft men han förstår det inte, trots att han fått gråa hår märker han det inte. Israels högmod vittnar mot honom. De vänder inte om till HERREN sin Gud och söker inte hans hjälp trots allt detta. Efraim har blivit som en duva, naiv och utan vett. De kallar på Egypten, de går till Assur. Men när de går kastar jag mitt nät över dem, drar ner dem som fåglar under himlen. Jag ska straffa dem så som de hört i sin församling. Ve över dem, för de har flytt bort från mig! Fördärv över dem, för de har gjort uppror mot mig! Jag ville friköpa dem, men de har talat lögner mot mig. De ropar inte till mig av hjärtat utan klagar på sina bäddar. De oroar sig för säd och vin men vänder sig bort från mig. Det var jag som lärde dem och stärkte deras armar, men de har ont i sinnet mot mig. De vänder om, men inte till den som är därovan. De liknar en båge som sviker. Deras furstar ska falla för svärd på grund av sina hätska tungor. Det ska bli deras vanära i Egyptens land.
Hosea 7:1-16 nuBibeln (NUB)
När jag helar Israel avslöjas Efraims synd och Samariens brott. För de handlar bedrägligt, tjuvar bryter sig in och rövarband härjar där ute. Men innerst inne tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. Nu omges de av sina förbrytelser som är uppenbara för mig. Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna. De är äktenskapsbrytare allesammans, heta som bagarens ugn, som han slutar elda från det han blandar degen tills den har jäst. På vår kungs högtidsdag drack furstarna sig febersjuka av vin. Själv räckte han bespottarna handen. De låter sig närmas, deras hjärtan är som en ugn, fulla av intriger. Hela natten sover deras bagare men flammar upp på morgonen som en eldslåga. Alla är de heta som en ugn, de förtär sina domare och deras kungar faller, men ingen av dem åkallar mig. Efraim beblandar sig med andra folk. Efraim är en brödkaka som inte vänts. Främlingarna har förtärt hans styrka men det förstår han inte. Han har blivit gråhårig, men det inser han inte. Israels stolthet vittnar mot honom, men ändå vänder de inte tillbaka till HERREN, sin Gud, eller söker honom i allt detta. Efraim är som en enfaldig, vettlös duva. De ropar på Egypten, de går till Assyrien. När de går kastar jag mitt nät över dem, drar ner dem som fåglar ur skyn, och fångar dem när jag hör dem flockas. Ve dem, de som har flytt bort från mig! Fördärv över dem, för de har vänt sig mot mig! Jag ville befria dem, men de har talat lögner mot mig. De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar från sina bäddar. De kommer samman för säd och vin men vänder sig bort från mig. Jag har fostrat dem och gjort dem starka, men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag. De vänder sig, men inte uppåt. De är som en obrukbar pilbåge. Deras furstar ska falla för svärd för sina fräcka tungors skull, och hela Egypten ska håna dem.
Hosea 7:1-16 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När jag helar Israel då är Efraims synd blottlagd och Samariens ondska, för de har handlat bedrägligt och tjuvarna går in och rövargängen gör en räd utan förvarning. Låt dem inte säga till sina egna hjärtan att jag kommer ihåg alla deras synder, nu är det deras egna handlingar som vänt dem bort från mitt ansikte. [Vers 3-7 är svårtolkade, men det kiastiska mönstret hjälper till att skapa en viss struktur. Hela stycket handlar om bedrägeri, svek och schismer, så otydligheten i språket förstärker hur snårig lögnen är. Stycket ramas in av kungarnas ondska och lögn. Nästa nivå handlar om ”eld” (deras synd är het som en ugn, se vers 4 och 7). Tredje nivån handlar om synden ”på dagen” (vers 5) och har sin kontrast i ”natten” i vers 6. Centralt i slutet på vers 5 och början på vers 6 beskrivs hur kungen drar till sig hånare, som i sin tur förgör honom. Det finns en parallell mellan bagaren som låter jästen (som ofta är en bild på synd) spridas genom degen, och kungen som låter ondska och bedrägeri frodas i samhället.] De gör kungen glad med sin ondska och furstarna med sina lögner. De är alla äktenskapsbrytare, som en ugn som hettas upp av bagaren som upphör att elda från det han knådar degen till dess den har jäst. På vår kungs dag gör furstarna honom sjuk med vinets hetta, han drar till sig (sträcker ut sin hand mot) bespottare (de som hånar). De har gjort sina hjärtan redo som en ugn medan de ligger på lur (i bakhåll), hela natten bakas (pyr) deras vrede, på morgonen brinner den som en flammande eld. De är alla heta som en ugn och slukar sina domare, alla deras kungar har fallit, där är ingen som kallar på mig. Efraim har blandat sig själv med folken. Efraim har blivit en ovänd brödkaka. [Som en brödkaka som bara gräddats på den ena sidan.] Främlingar har slukat hans styrka och hans kunskap finns inte. Gråa hår finns insprängda (lite här och där) på honom utan att han vet det. Israels stolthet vittnar mot hans ansikte, men de har inte återvänt till Herren (Jahveh) sin Gud (Elohim), inte sökt honom i allt detta. Och Efraim har blivit som en menlös duva utan förstånd, de kallar på Egypten, de går till Assyrien. När de går ska jag sprida ut mitt nät över dem, jag ska ta ner dem som himlarnas fåglar, jag ska jaga dem när hörsägen (en rapport) kommer om deras församling. [När jag hör att de flockas tillsammans.] Ve över dem, för de har avvikit från mig! Fördärv över dem, för de har syndat mot mig! Ska jag då rädda dem när jag ser att de talar lögn mot mig? Och de har inte ropat till mig av sina hjärtan genom förhänget runt sina sängar, de samlar ihop (oroar) sig [skär sig; baalsdyrkare hade den seden, se 1 Kung 18:28], för säd och vin gör de uppror mot mig. Och jag har tränat och styrkt deras armar, ändå tänker de ut ont mot mig. De återvänder inte upprätt, de har blivit som bedrägliga bågar, deras furstar ska falla för svärd, för deras rasande tunga. Detta ska bli till deras sorg i Egyptens land.
Hosea 7:1-16 Bibel 2000 (B2000)
när jag botar Israel, då skall Efraims synd avslöjas och Samariens illdåd. Ty de handlar svekfullt, tjuvar tar sig in, och där ute härjar rövarband. De betänker inte att jag minns allt ont de gjort. Nu är de kringrända av sina dåd, som är uppenbara för mig. Med sin ondska gläder de kungen och med sin lögnaktighet furstarna. Alla är de äktenskapsbrytare, de liknar en glödande ugn, som bagaren tänder när han knådar degen men lämnar medan den jäser. [---] Ja, deras hjärtan brinner som en ugn där de ligger i försåt. Hela natten pyr deras vrede, och på morgonen flammar den upp i lågor. Alla är de heta som en ugn och förtär sina härskare, alla deras kungar har fallit, ingen av dem åkallar mig. Efraim beblandar sig med andra folk. Efraim är en brödkaka som inte blivit vänd vid baket. Främlingar har förtärt hans kraft, men han märker det inte. Han har fått gråa hår, men han märker det inte. Israels högmod vittnar mot honom själv. De vänder inte tillbaka till Herren, sin Gud, trots allt som hänt söker de honom inte. Efraim har blivit som en duva, godtrogen och utan vett. De kallar på Egypten, de går till Assyrien. Men när de går kastar jag mitt nät över dem och drar ner dem som fåglar ur skyn, jag fångar dem så fort jag hör dem flockas. Ve över dem! De har flytt från mig. Död åt dem! De har trotsat mig. Jag ville befria dem, men de sprider lögner om mig. De ropar inte till mig ur hjärtat. De jämrar sig på sina bäddar, för säd och vin ristar de sig blodiga. De är upproriska mot mig. Det var jag som gjorde dem starka, men de har ont i sinnet mot mig. De vänder sig till den som ingen hjälp kan ge. De har blivit som en slak båge. Deras furstar skall falla för svärdet för deras hätska tungors skull. I Egypten skall man håna dem.