Hosea 7:1-16

När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning och Samariens ondska, för de begår svek, tjuvar gör inbrott och rövarband plundrar på vägarna. I sina hjärtan tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. Nu är de omringade av sina gärningar, de är inför mitt ansikte. Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna. Alla är de äktenskapsbrytare. De liknar en ugn som bagaren värmt upp. När han knådat degen slutar han elda tills degen har jäst. På vår kungs dag drack sig furstarna febriga av vin, själv räckte han smädarna handen. De kommer nära, deras hjärtan är som en ugn där de ligger i försåt. Hela natten sover deras bagare, men på morgonen brinner han som en flammande eld. Alla är de heta som en ugn och förtär sina domare. Alla deras kungar har fallit, ingen bland dem åkallar mig. Efraim blandar sig med andra folk, han är som en brödkaka som inte har vänts. Främlingar har förtärt hans kraft men han förstår det inte, trots att han fått gråa hår märker han det inte. Israels högmod vittnar mot honom. De vänder inte om till HERREN sin Gud och söker inte hans hjälp trots allt detta. Efraim har blivit som en duva, naiv och utan vett. De kallar på Egypten, de går till Assur. Men när de går kastar jag mitt nät över dem, drar ner dem som fåglar under himlen. Jag ska straffa dem så som de hört i sin församling. Ve över dem, för de har flytt bort från mig! Fördärv över dem, för de har gjort uppror mot mig! Jag ville friköpa dem, men de har talat lögner mot mig. De ropar inte till mig av hjärtat utan klagar på sina bäddar. De oroar sig för säd och vin men vänder sig bort från mig. Det var jag som lärde dem och stärkte deras armar, men de har ont i sinnet mot mig. De vänder om, men inte till den som är därovan. De liknar en båge som sviker. Deras furstar ska falla för svärd på grund av sina hätska tungor. Det ska bli deras vanära i Egyptens land.