Hosea 7:1-16

När jag helar Israel avslöjas Efraims synd och Samariens brott. För de handlar bedrägligt, tjuvar bryter sig in och rövarband härjar där ute. Men innerst inne tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. Nu omges de av sina förbrytelser som är uppenbara för mig. Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna. De är äktenskapsbrytare allesammans, heta som bagarens ugn, som han slutar elda från det han blandar degen tills den har jäst. På vår kungs högtidsdag drack furstarna sig febersjuka av vin. Själv räckte han bespottarna handen. De låter sig närmas, deras hjärtan är som en ugn, fulla av intriger. Hela natten sover deras bagare men flammar upp på morgonen som en eldslåga. Alla är de heta som en ugn, de förtär sina domare och deras kungar faller, men ingen av dem åkallar mig. Efraim beblandar sig med andra folk. Efraim är en brödkaka som inte vänts. Främlingarna har förtärt hans styrka men det förstår han inte. Han har blivit gråhårig, men det inser han inte. Israels stolthet vittnar mot honom, men ändå vänder de inte tillbaka till HERREN, sin Gud, eller söker honom i allt detta. Efraim är som en enfaldig, vettlös duva. De ropar på Egypten, de går till Assyrien. När de går kastar jag mitt nät över dem, drar ner dem som fåglar ur skyn, och fångar dem när jag hör dem flockas. Ve dem, de som har flytt bort från mig! Fördärv över dem, för de har vänt sig mot mig! Jag ville befria dem, men de har talat lögner mot mig. De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar från sina bäddar. De kommer samman för säd och vin men vänder sig bort från mig. Jag har fostrat dem och gjort dem starka, men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag. De vänder sig, men inte uppåt. De är som en obrukbar pilbåge. Deras furstar ska falla för svärd för sina fräcka tungors skull, och hela Egypten ska håna dem.