Hosea 7:1-16

När jag helar Israel då är Efraims synd blottlagd och Samariens ondska, för de har handlat bedrägligt och tjuvarna går in och rövargängen gör en räd utan förvarning. Låt dem inte säga till sina egna hjärtan att jag kommer ihåg alla deras synder, nu är det deras egna handlingar som vänt dem bort från mitt ansikte. [Vers 3-7 är svårtolkade, men det kiastiska mönstret hjälper till att skapa en viss struktur. Hela stycket handlar om bedrägeri, svek och schismer, så otydligheten i språket förstärker hur snårig lögnen är. Stycket ramas in av kungarnas ondska och lögn. Nästa nivå handlar om ”eld” (deras synd är het som en ugn, se vers 4 och 7). Tredje nivån handlar om synden ”på dagen” (vers 5) och har sin kontrast i ”natten” i vers 6. Centralt i slutet på vers 5 och början på vers 6 beskrivs hur kungen drar till sig hånare, som i sin tur förgör honom. Det finns en parallell mellan bagaren som låter jästen (som ofta är en bild på synd) spridas genom degen, och kungen som låter ondska och bedrägeri frodas i samhället.] De gör kungen glad med sin ondska och furstarna med sina lögner. De är alla äktenskapsbrytare, som en ugn som hettas upp av bagaren som upphör att elda från det han knådar degen till dess den har jäst. På vår kungs dag gör furstarna honom sjuk med vinets hetta, han drar till sig (sträcker ut sin hand mot) bespottare (de som hånar). De har gjort sina hjärtan redo som en ugn medan de ligger på lur (i bakhåll), hela natten bakas (pyr) deras vrede, på morgonen brinner den som en flammande eld. De är alla heta som en ugn och slukar sina domare, alla deras kungar har fallit, där är ingen som kallar på mig. Efraim har blandat sig själv med folken. Efraim har blivit en ovänd brödkaka. [Som en brödkaka som bara gräddats på den ena sidan.] Främlingar har slukat hans styrka och hans kunskap finns inte. Gråa hår finns insprängda (lite här och där) på honom utan att han vet det. Israels stolthet vittnar mot hans ansikte, men de har inte återvänt till Herren (Jahveh) sin Gud (Elohim), inte sökt honom i allt detta. Och Efraim har blivit som en menlös duva utan förstånd, de kallar på Egypten, de går till Assyrien. När de går ska jag sprida ut mitt nät över dem, jag ska ta ner dem som himlarnas fåglar, jag ska jaga dem när hörsägen (en rapport) kommer om deras församling. [När jag hör att de flockas tillsammans.] Ve över dem, för de har avvikit från mig! Fördärv över dem, för de har syndat mot mig! Ska jag då rädda dem när jag ser att de talar lögn mot mig? Och de har inte ropat till mig av sina hjärtan genom förhänget runt sina sängar, de samlar ihop (oroar) sig [skär sig; baalsdyrkare hade den seden, se 1 Kung 18:28], för säd och vin gör de uppror mot mig. Och jag har tränat och styrkt deras armar, ändå tänker de ut ont mot mig. De återvänder inte upprätt, de har blivit som bedrägliga bågar, deras furstar ska falla för svärd, för deras rasande tunga. Detta ska bli till deras sorg i Egyptens land.