En vis son tar vara på sin fars vägledning,
men en uppstudsig son lyssnar inte på tillrättavisning.
Människans tal kan ge god näring,
men de svekfulla hungrar efter våld.
Den som tänker på vad han säger bevarar sitt liv,
men pratmakaren hamnar i fördärvet.
Den late har begär men får inget,
medan den flitiges önskan blir uppfylld.
Den rättfärdige avskyr lögn,
den onde handlar skamligt och fräckt.
Rättfärdighet bevarar den ärlige,
men ondskan blir den gudlöses fall.
Den ene låtsas vara rik men har ingenting,
en annan låtsas fattig, men äger mycket.
Den rike får betala en lösensumma för sitt liv.
Den fattige hör inga hot.
De rättfärdigas ljus lyser klart,
men de ondas lampa slocknar.
Högfärd leder till gräl,
men den som lyssnar till råd är vis.
Lättvindigt vunnen rikedom försvinner lätt,
men det som samlas efterhand växer.
Utdragen väntan gör hjärtat sjukt,
men uppfylld önskan är ett livets träd.
Den som föraktar vägledning får betala för det,
men den som respekterar lag och bud blir belönad.
Den vises undervisning är en källa till liv,
som hjälper människan att undgå dödens snaror.
Gott omdöme möter uppskattning,
men de trolösas väg leder till elände.
Den kloke handlar utifrån sin kunskap och insikt,
men dåren visar upp sin dumhet.
En ond budbärare störtas i olycka,
ett pålitligt sändebud för med sig läkedom.
Fattigdom och vanära kommer över den som föraktar vägledning,
men den som låter sig tillrättavisas blir ärad.
Uppfylld önskan är ljuvlig för själen,
men dåren avskyr att överge sin ondska.
Den som umgås med visa människor blir vis,
men för den som slår följe med dårar går det illa.
Syndare förföljs av olycka,
men de rättfärdiga belönas med det goda.
Den gode lämnar ett arv till sina barnbarn,
men en syndares egendom sparas till de rättfärdiga.
På de fattigas åkrar kan det växa rikligt med föda,
men den kan sopas bort av orättvisan.
Den som spar på riset hatar sin son,
men den som älskar honom fostrar honom i tid.
De rättfärdiga äter sig mätta,
men de gudlösa får gå omkring hungriga.