En vis son hör
sin fars förmaning,
en hånare lyder ingen tillsägelse.
Av munnens frukt får man njuta gott,
men de trolösa hungrar efter våld.
Den som vaktar sin tunga
bevarar sitt liv,
den pratsamme råkar i olycka.
Den late är full av begär
men får inget,
de flitigas hunger blir rikt mättad.
Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal,
den gudlöse beter sig
avskyvärt och skamligt.
Rättfärdighet bevarar den hederlige,
ondska fäller syndaren.
Den ene vill verka rik
men har ingenting,
den andre vill verka fattig
men äger mycket.
Den rike måste ge sin rikedom
som lösen för sitt liv,
men den fattige
hör inte av något hot.
De rättfärdigas ljus lyser klart,
men de gudlösas lampa slocknar.
Övermod skapar bara gräl,
vishet finns hos dem
som tar emot råd.
Lätt fånget är lätt förgånget,
men den som samlar
efter hand får mycket.
Utdragen väntan tär på hjärtat,
uppfylld önskan är ett livets träd.
Den som föraktar ordet
fördärvar sig själv,
den som respekterar budet
blir belönad.
Den vises undervisning
är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
Gott förstånd för med sig välvilja,
de trolösas väg är alltid sig lik.
Den kloke handlar med förstånd,
dåren blottar sin dumhet.
En gudlös budbärare
faller i olycka,
ett pålitligt sändebud ger läkedom.
Fattigdom och skam
får den som föraktar förmaning,
men den som tar vara
på tillrättavisning blir ärad.
Uppfylld önskan är ljuv för själen,
men dårar avskyr
att överge sin ondska.
Den som vandrar med de visa
blir vis,
den som umgås med dårar
går det illa.
Syndare förföljs av olycka,
de rättfärdigas lön blir lycka.
Den gode lämnar arv
åt barnbarnen,
men syndarens egendom
förvaras åt den rättfärdige.
De fattigas nyodling ger riklig föda,
men den sopas bort när orätt råder.
Den som spar på riset
hatar sin son,
den som älskar honom
fostrar honom i tid.
Den rättfärdige äter och blir mätt,
de gudlösa får gå med tom mage.