Ordspråksboken 13:1-25
Ordspråksboken 13:1-25 Bibel 2000 (B2000)
En klok son älskar fostran, den trotsige lyssnar inte på klander. Vad munnen talar kan ge god näring, men de svekfullas näring är våld. Den som vaktar sin tunga räddar livet, den lösmynte råkar i fördärvet. Den late är lysten men får ingenting, den flitiges önskan blir rikligt uppfylld. Den rättfärdige hatar lögn, den onde handlar skamligt och fräckt. Rättfärdighet skyddar den oförvitlige, ondska blir syndarens fall. Den ene spelar rik men har ingenting, den andre låtsas fattig men är förmögen. Den rike får betala lösen för sitt liv, den fattige hör inte av några hotelser. Den rättfärdiges ljus strålar klart, men den ondes lampa slocknar. Tölpens övermod ställer till gräl, vishet finns hos dem som tar råd. Lättvunnen rikedom krymper ihop, det som långsamt sparas växer. Utdragen väntan gör hjärtat sjukt, uppfylld önskan är ett livets träd. Den som föraktar råd råkar illa ut, den som lyder förmaningar får sin lön. Vad den vise lär ut är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. Gott förstånd ger uppskattning, trolöshet leder i fördärvet. Den förståndige gör allt med insikt, dåren sprider dumhet omkring sig. En dålig budbärare ställer till olycka, ett pålitligt sändebud ger läkedom. Att försmå fostran ger fattigdom och skam, men den som låter sig tuktas blir ärad. Uppfylld önskan gör själen gott, dåren hatar att avstå från det onda. Den som vistas bland kloka blir klok, den som umgås med dårar går det illa. Syndaren förföljs av olycka, lycka blir den rättfärdiges lön. Den gode lämnar arv åt barn och barnbarn, men syndarens rikedom går till den rättfärdige. Processer tär på den fattiges teg, allt han äger sopas bort då rättvisa saknas. Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar i tid. Den rättfärdige äter och blir mätt, den ondes mage är tom.
Ordspråksboken 13:1-25 Svenska Folkbibeln (SFB98)
En vis son lyssnar till sin fars förmaning, en bespottare lyder ingen tillsägelse. Envar får njuta av sin muns frukt, men de trolösa hungrar efter våld. Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka. Den late är full av begär men får ingenting, de flitigas hunger blir rikligen mättad. Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den ogudaktige beter sig skamligt och vanhedrande. Rättfärdighet bevarar den redbare, ondska fäller syndaren. Den ene vill anses rik men har ingenting, den andre vill anses fattig men äger mycket. Den rike måste ge sin förmögenhet som lösepenning för sitt liv, den fattige hör inte av något hot. De rättfärdigas ljus lyser klart, de ogudaktigas lampa slocknar. Övermod vållar bara kiv, vishet äger de som tar emot råd. Lätt fånget är lätt förgånget, men den som samlar efter hand får mycket. Förlängd väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd. Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, den som fruktar budet får belöning. Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik. Den kloke handlar med förstånd, dåren blottar sin dumhet. En ogudaktig budbärare faller i olycka, ett tillförlitligt sändebud ger läkedom. Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, den som tar vara på tillrättavisning blir ärad. Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men dårar hatar att överge sin ondska. Den som umgås med visa blir vis, den som är vän med dårar går det illa. Syndare förföljs av olycka, de rättfärdigas lön blir lycka. Den gode lämnar arv åt barnbarn, syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige. De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder. Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid. Den rättfärdige äter och blir mätt, de ogudaktiga får gå med tom mage.
Ordspråksboken 13:1-25 Karl XII 1873 (SK73)
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff. Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet. Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse. Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog. Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder. Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd. Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom. Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff. De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna. Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk. Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort. Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ. Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid. Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro. Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt. En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap. Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt. Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma. När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse. Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko. Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet. Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga. Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt. Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid. Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
Ordspråksboken 13:1-25 Svenska 1917 (SVEN)
En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst. Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld. Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.Ords. 10,4. 12,24, Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig. Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall. Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar. Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.Job 18, Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet. Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket. Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.Ps. 14, Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.1 Sam. 2, Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror. Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik. Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft. En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom. Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära. Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar. Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa. Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är. Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.Job 27,18 f. De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet. Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.Ords. 3,12. 19,18. 22,15. 23,13 f. 29,15. Syr. 30,1 f. Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
Ordspråksboken 13:1-25 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
En vis son hör sin fars förmaning, en hånare lyder ingen tillsägelse. Av munnens frukt får man njuta gott, men de trolösa hungrar efter våld. Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den pratsamme råkar i olycka. Den late är full av begär men får inget, de flitigas hunger blir rikt mättad. Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den gudlöse beter sig avskyvärt och skamligt. Rättfärdighet bevarar den hederlige, ondska fäller syndaren. Den ene vill verka rik men har ingenting, den andre vill verka fattig men äger mycket. Den rike måste ge sin rikedom som lösen för sitt liv, men den fattige hör inte av något hot. De rättfärdigas ljus lyser klart, men de gudlösas lampa slocknar. Övermod skapar bara gräl, vishet finns hos dem som tar emot råd. Lätt fånget är lätt förgånget, men den som samlar efter hand får mycket. Utdragen väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd. Den som föraktar ordet fördärvar sig själv, den som respekterar budet blir belönad. Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik. Den kloke handlar med förstånd, dåren blottar sin dumhet. En gudlös budbärare faller i olycka, ett pålitligt sändebud ger läkedom. Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, men den som tar vara på tillrättavisning blir ärad. Uppfylld önskan är ljuv för själen, men dårar avskyr att överge sin ondska. Den som vandrar med de visa blir vis, den som umgås med dårar går det illa. Syndare förföljs av olycka, de rättfärdigas lön blir lycka. Den gode lämnar arv åt barnbarnen, men syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige. De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder. Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid. Den rättfärdige äter och blir mätt, de gudlösa får gå med tom mage.
Ordspråksboken 13:1-25 nuBibeln (NUB)
En vis son tar vara på sin fars vägledning, men en uppstudsig son lyssnar inte på tillrättavisning. Människans tal kan ge god näring, men de svekfulla hungrar efter våld. Den som tänker på vad han säger bevarar sitt liv, men pratmakaren hamnar i fördärvet. Den late har begär men får inget, medan den flitiges önskan blir uppfylld. Den rättfärdige avskyr lögn, den onde handlar skamligt och fräckt. Rättfärdighet bevarar den ärlige, men ondskan blir den gudlöses fall. Den ene låtsas vara rik men har ingenting, en annan låtsas fattig, men äger mycket. Den rike får betala en lösensumma för sitt liv. Den fattige hör inga hot. De rättfärdigas ljus lyser klart, men de ondas lampa slocknar. Högfärd leder till gräl, men den som lyssnar till råd är vis. Lättvindigt vunnen rikedom försvinner lätt, men det som samlas efterhand växer. Utdragen väntan gör hjärtat sjukt, men uppfylld önskan är ett livets träd. Den som föraktar vägledning får betala för det, men den som respekterar lag och bud blir belönad. Den vises undervisning är en källa till liv, som hjälper människan att undgå dödens snaror. Gott omdöme möter uppskattning, men de trolösas väg leder till elände. Den kloke handlar utifrån sin kunskap och insikt, men dåren visar upp sin dumhet. En ond budbärare störtas i olycka, ett pålitligt sändebud för med sig läkedom. Fattigdom och vanära kommer över den som föraktar vägledning, men den som låter sig tillrättavisas blir ärad. Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men dåren avskyr att överge sin ondska. Den som umgås med visa människor blir vis, men för den som slår följe med dårar går det illa. Syndare förföljs av olycka, men de rättfärdiga belönas med det goda. Den gode lämnar ett arv till sina barnbarn, men en syndares egendom sparas till de rättfärdiga. På de fattigas åkrar kan det växa rikligt med föda, men den kan sopas bort av orättvisan. Den som spar på riset hatar sin son, men den som älskar honom fostrar honom i tid. De rättfärdiga äter sig mätta, men de gudlösa får gå omkring hungriga.
Ordspråksboken 13:1-25 Svenska Kärnbibeln (SKB)
En vis son tar till sig sin fars korrigering (tuktan, tillrättavisning, justering), men en dåre lyssnar inte ens på tillrättavisning. En [rättfärdig] människa får äta god frukt från sina ord, men de trolösa (de som har som livsstil att svika sina löften) hungrar efter våld (och får äta upp det onda de sagt). Den som vaktar sin mun bevarar sitt liv (sin själ), men för den som brer på med sina läppar (pratar vitt och brett) kommer undergång (förödelse, ödeläggelse, terror). [Ords 10:141918:21] Den late har stor aptit men äger inget, den arbetsammes aptit blir rikligen mättad. Den rättfärdige hatar lögnaktigt tal [falska och bedrägliga ord], men den ogudaktige (onde) stinker (hebr. rajash) och vanhedrar [sig själv och andra]. [Den som stinker sprider odör – dvs. osmakliga rykten och skandaler; samma ord som i 2 Mos 7:18. Ordet finns också inkodat med sex bokstävers mellanrum i Est 3:11-12 som ger frasen: ”Haman och Satan stinker”. Se även Ps 14:3Dan 6:14Rom 3:13.] Rättfärdighet beskyddar (vaktar, bevarar) den vars väg är fullkomlig (hel, oskyldig – hebr. tam), men ondska (synd, orätt) [särskilt lögnaktigt tal, se vers 5] fäller (omkullkastar, fördärvar, förvanskar) syndaren. [Sättet en människa lever på liknas vid en väg. Det hebreiska ordet tam har en rik innebörd. Här beskriver det en helhjärtad person med integritet som håller sig till det som är sunt, rätt och sant. En människa som orubbligt vandrar i ärlighet och redbarhet har inga dolda motiv. När inte ord och handlingar överensstämmer undermineras grunden och orsakar att man faller i synd, se Ords 11:35-6Jak 3:2.] Somliga agerar som om de var rika men har ingenting, andra anser sig vara fattiga men har stora rikedomar. Den rike kan behöva betala lösen för sitt liv, men den fattige får inte ens några hot. De rättfärdigas ljus [ande] brinner frimodigt (med glädje), medan de ogudaktigas lampa [ande] ska bli utsläckt. Högmod skapar bara strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl), men hos dem som tar emot råd (är läraktiga) finner man vishet. [De har en ödmjuk inställning, erkänner att de inte vet allt och är villiga att lära sig mer.] Rikedom vunnen snabbt (genom fåfänglighet; utan substans – hebr. hevel) försvinner bort (minskar; blir inget kvar), men den som samlar efter hand (arbetar med händerna; samlar lite i taget) ska få mycket [öka sin rikedom]. Hopp (förväntan) som drar ut på tiden gör hjärtat sjukt (sorgset, svagt), men en uppfylld önskan (längtan) är ett livets träd [återupplivar och ger styrka]. Den som föraktar ordet [råd och undervisning från Gud och människor] blir utplånad (förstörd), men den som fruktar (respekterar, värdesätter) budet (hebr. mitsvah) blir belönad. Den vises undervisning (hebr. Torah) är en källa av liv som gör det möjligt att undvika dödens fällor. Ett gott förstånd (insikt, förståelse) ger favör (nåd, förståelse, gott anseende, uppskattning), men vägen för de trolösa (falska, svekfulla) är ständigt svår. Den eftertänksamme (förståndige, vise) agerar med kunskap i allt, men en [oresonlig] dåre exponerar öppet sin dårskap. En ogudaktig budbärare faller i olycka, men en trogen ambassadör kommer med helande. Fattigdom och skam får den som vägrar ta emot tillrättavisning (undervisning), men den som tar till sig korrigering blir ärad. När en önskan går i uppfyllelse så är det ljuvligt (tillfredsställande, ger det en god känsla) för själen, därför är det mycket upprörande (svårt) för en [oresonlig] dåre att överge sin ondska [eftersom hans hjärta är inställt på att göra ont]. Den som vandrar med (umgås och är förtrolig med; går i samma riktning som) de visa, blir själv vis [lär av de visa], men den som slår sig ihop (associerar sig; blir kompanjon) med dårar kommer att ta skada (bli fördärvad; drabbas av olycka). [Som en konsekvens av att man rör sig bland dårar blir man själv en dåre och får lida för sitt val.] Olycka följer (förföljer) syndare, men de rättfärdiga får goda saker (lycka, framgång, rikedom, överflöd) som lön. En god man lämnar ett arv till sina barnbarn, syndarens rikedomar är förvarade (magasinerade i det fördolda) åt de rättfärdiga. De fattigas åkrar kan ge mycket god avkastning [mat], men många förgörs på grund av orättvisa. Den som spar på riset hatar sin son, men den som älskar honom är noga med att tillrättavisa (disciplinera) honom tidigt (i unga år). Den rättfärdige äter så han blir mätt, men de ogudaktiga (syndarna, kriminella) har en tom mage.