Psaltaren 22:1-11

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.  Min Gud, min Gud,      varför har du övergivit mig?  Jag brister ut och klagar,      men min frälsning är fjärran.  Men Gud, jag ropar om dagen,      men du svarar icke,  så ock om natten,      men jag får ingen ro.  Och dock är du den Helige,  den som tronar på Israels lovsånger.  På dig förtröstade våra fäder;  de förtröstade, och du räddade dem.  Till dig ropade de och blevo hulpna;  på dig förtröstade de och kommo icke på skam.  Men jag är en mask,      och icke en människa,  till smälek bland män,      föraktad av folket.  Alla som se mig      bespotta mig;  de ia upp munnen,      de skaka huvudet:  »Befall dig åt HERREN!      Han befrie honom,  han rädde honom,      ty han har ju behag till honom.»  Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet  och lät mig vila trygg vid min moders bröst.  På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet;  du är min Gud allt ifrån min moders liv.