Psaltaren 105
105
1Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken. 2Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under. 3Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig. 4Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid. 5Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord; 6I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn. 7Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene. 8Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte; 9Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac; 10Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund; 11Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott; 12Då de få och ringa voro, och främlingar derinne. 13Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk. 14Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull: 15Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom. 16Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle. 17Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl. 18De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga; 19Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom. 20Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut. 21Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar; 22Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet. 23Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land. 24Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender. 25Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list. 26Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade. 27De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land. 28Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme. 29Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar. 30Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar. 31Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar. 32Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land; 33Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar. 34Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige; 35Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark; 36Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar. 37Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank. 38Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen. 39Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa. 40De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd. 41Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene. 42Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade. 43Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje; 44Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo; 45På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
Nu markerat:
Psaltaren 105: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in