Psaltaren 106
106
1Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet. 2Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk? 3Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt. 4Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp; 5Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel. 6Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit. 7Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet. 8Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste. 9Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken; 10Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand. 11Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef. 12Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof. 13Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd. 14Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene. 15Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid. 16Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga. 17Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota. 18Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga. 19De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet; 20Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter. 21De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade; 22Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet. 23Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem. 24Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom; 25Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst. 26Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene; 27Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen. 28Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer; 29Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem. 30Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter. 31Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid. 32Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa. 33Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom. 34De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade; 35Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk; 36Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse. 37Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom; 38Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt; 39Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk. 40Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf; 41Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro. 42Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer. 43Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull. 44Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde; 45Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet; 46Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade. 47Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof. 48Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
Nu markerat:
Psaltaren 106: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in