Därför lönade Herren min rättfärdighet,
mitt rena liv inför honom.
Mot den trogne är du trofast,
du är redlig mot den redlige.
Den rene möter du med renhet,
den svekfulle med list.
Du upprättar det förnedrade folket,
men de högmodiga kuvar du.
Du låter min lampa lysa,
Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.
Med Guds hjälp störtar jag fram mot muren,
med dig stormar jag över vallen.
Guds väg är utan brist,
Herrens ord är utan slagg.
Han är en sköld för alla som flyr till honom.
Vem är Gud utom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
Gud rustar mig med styrka,
så att jag vandrar den rätta vägen.
Han gör mig snabbfotad som gasellen
och ger mig fotfäste på bergen.
Han lär mig krigets hantverk,
lär mig spänna kopparbågen.
Du gav mig din räddande sköld,
du stödde mig med din starka hand.
Du hörde min bön och min makt blev stor.
Du gjorde vägen fri framför mig
och gav stadga åt mina steg.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,
jag vände inte förrän jag förintat dem.
Jag krossade dem.
De förmådde inte resa sig,
de låg där under mina fötter.
Du rustade mig med styrka för striden
och tvang angriparna på knä inför mig.
Mina fiender drev du på flykten,
deras motstånd kunde jag krossa.
De ropade, men ingen räddare fanns,
de ropade till Herren, men han svarade inte.
Jag malde dem till stoft i vinden,
jag trampade ner dem som smuts på gatan.
Du räddade mig från folkens angrepp.
Du satte mig till hövding över folken,
okända folkslag blev mina tjänare.
De lydde min minsta vink,
främlingar kröp för mig.
Främlingar bleknade
och kom darrande ut ur sina fästen.
Herren lever! Lovad vare han, min klippa,
och upphöjd min Gud, min räddare,
han som ger mig hämnd på mina fiender
och lägger folken under mina fötter!
Du låter mig undslippa fienden,
du rycker mig undan angriparen
och räddar mig från våldsmän.
Därför tackar jag dig, Herre, bland folken
och lovsjunger ditt namn.