Psaltaren 18:25-50
Psaltaren 18:25-50 nuBibeln (NUB)
Därför har HERREN belönat min rättfärdighet, mina händers renhet inför honom. Du är trogen mot den som är trogen. Du är pålitlig för den som är pålitlig. Du visar dig ren mot den rene, men den som sviker möter du med list. Du räddar det folk som är förnedrat, men du förödmjukar de stolta. Du låter mitt ljus lysa, HERRE, min Gud, förvandlar mitt mörker till ljus. Med din hjälp kan jag anfalla en här, med min Gud störta fram mot en mur. Guds väg är fullkomlig. Alla HERRENS ord är sanna. Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom. Vem är Gud utom HERREN? Vem är en klippa utom vår Gud? Gud ger mig kraft och hjälper mig att vandra på den rätta vägen. Han gör mig säker på foten som en hind, och ställer mig uppe på bergen. Han ger mig skicklighet i striden och lär mig hur jag ska spänna bågen. Du gav mig din frälsnings sköld. Din högra hand stödde mig och när du svarade mig, stärkte du mig. Du gav mig fotfäste, så att jag aldrig behövde snava. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, och jag vände inte om förrän alla hade förintats. Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig. Jag trampade ner dem fullständigt. Du gav mig styrka till att strida. Mina fiender föll besegrade framför mina fötter. Du drev mina fiender på flykten. Jag har utplånat dem allesammans. De ropade på hjälp, men ingen räddade dem. De ropade på HERREN, men han svarade inte. Jag krossade dem till dammkorn. Jag trampade ner dem som smuts på gatan. Du räddade mig då jag anfölls av folken. Du gjorde mig till ledare över folken, även främlingar kom och betjänade mig. Främlingar kom krypande till mig. När jag talade till dem, lydde de. Främlingars mod försvann, och darrande kom de ut ur sina fästen. HERREN lever! Prisad vare han, min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud! Gud låter mig hämnas mina fiender, och lägger folken under mig. Du räddar mig undan mina fiender. Du låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän. Därför vill jag prisa dig bland folken, HERRE, och sjunga till din ära!
Psaltaren 18:25-50 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon. Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig. Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske visar du dig vrång. Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du. Du låter min lampa brinna klart. HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljust. Med dig kan jag slå ner fiendehärar, med min Gud stormar jag murar. Guds väg är fullkomlig, HERRENS tal är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom. Ty vem är Gud förutom HERREN, vem är en klippa utom vår Gud? Gud, du utrustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig. Du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder. Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen. Du ger mig din frälsnings sköld, din högra hand stöder mig, ditt saktmod gör mig stor. Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem. Jag vände inte tillbaka förrän jag hade gjort slut på dem. Jag slog dem så att de ej kunde resa sig, de föll under mina fötter. Du utrustade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag. De ropade, men där fanns ingen räddare, till HERREN, men han svarade dem inte. Jag stötte sönder dem till stoft för vinden, jag kastade ut dem som smuts på gatan. Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud för hednafolk, folkslag som jag inte kände blev mina tjänare. Så snart de hörde talas om mig, lydde de mig, främlingar kom krypande för mig. Främlingarnas mod vissnade bort, med bävan övergav de sina fästen. HERREN lever! Välsignad vare min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud! Gud, du har givit mig hämnd och lagt folken under mig. Du har befriat mig från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndare och räddat mig från våldsmän. Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Psaltaren 18:25-50 Karl XII 1873 (SK73)
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon. Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from; Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog. Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du. Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust. Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa. Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom. Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud? Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank. Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder. Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan. Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan. Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta. Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem. Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter. Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta. Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare. De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet. Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen. Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig. Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig. De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor. Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd. Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig; Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga. Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne; Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
Psaltaren 18:25-50 Svenska 1917 (SVEN)
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon. Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig. Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog. Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du. Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset. Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar. Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom. Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud? Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam, du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder, du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen! Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor; du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem. Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter. Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag. De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke. Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan. Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare. Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet. Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar. HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud! Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig; du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man! Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. [ (Psalms 18:51) Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid. ]
Psaltaren 18:25-50 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon. Mot den trogne är du trofast, mot den fullkomlige är du fullkomlig. Mot den rene är du ren, men mot den falske är du vrång. Ja, du frälser ett förtryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du. Du låter min lampa brinna klart, HERREN min Gud lyser upp mitt mörker. Med dig slår jag ner en armé, med min Gud stormar jag murar. Guds väg är fullkomlig, HERRENS ord är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom. Vem är Gud förutom HERREN, vem är en klippa utom vår Gud? Gud, du rustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig, du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder. Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen. Du ger mig din frälsnings sköld, din högra hand stöder mig. Din ödmjukhet gör mig stor. Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte förrän jag gjort slut på dem. Jag krossade dem så att de inte kunde resa sig, de föll under mina fötter. Du rustade mig med kraft för striden, du böjde mina motståndare under mig. Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förintade jag. De ropade, men ingen räddare fanns, till HERREN, men han svarade dem inte. Jag malde dem till stoft för vinden, jag slängde ut dem som smuts på gatan. Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till huvud över hednafolk, folk som jag inte kände blev mina tjänare. Så snart de hörde om mig lydde de mig, främlingar kröp för mig. Främlingarnas mod vissnade bort, bävande lämnade de sina fästen. HERREN lever! Lovad är min klippa, upphöjd är min frälsnings Gud! Gud, du har gett mig hämnd och lagt folken under mig. Du har befriat mig från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndare och räddat mig från våldsmän. Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, HERRE, och lovsjunga ditt namn
Psaltaren 18:25-50 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Därför har Herren (Jahveh) återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka) efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet (eftersom mina handlingar är oskyldiga) inför hans ögon. [Följande stycke, vers 26-27, beskriver på vilket sätt Gud är rättvis, att han agerar i enlighet med människans moral och speglar hennes handlingar. I det föregående stycket, som utgör en kiasm, speglar verserna rent bokstavligt varandra, se vers 21-25. Något som den bevandrade i originalspråket också kan lägga märke till. Den rättfärdige, som vill leva efter Guds moral, kommer själv att möta och erfara Guds trofasthet, uppriktighet och renhet. Den som är moraliskt fördärvad kommer däremot att möta motstånd och uppleva Guds vägar som obegripliga.] Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle) visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull). Mot den uppriktige (helhjärtade, ärlige, sanne) visar du dig uppriktig (helhjärtad, ärlig, sann). Mot den som renat sig (som en metall som hettats upp och där orenheterna avlägsnats), visar du dig ren, men mot den [moraliskt] fördärvade (korrupte, förvridne, slingrande; den som medvetet väljer fel väg), visar du dig motsatt (antagonistisk, i strid mot; är du skarpsinnig i motstånd). [I de tre första stroferna – som beskriver positiva egenskaper – bemöter Gud den rättfärdige på motsvarande sätt. I Bergspredikan finns ett liknande uttalande där de barmhärtiga själva ska möta barmhärtighet, se Matt 5:7. I den fjärde strofen, där den ogudaktige som är moraliskt fördärvad beskrivs, visar inte Gud ogudaktighet tillbaka – han är ju helig och ren. Om någon sätter sig upp mot Gud så kommer han med sitt skarpsinne och sin list att motsätta sig denne, men inte på ett förvridet sätt, utan med rättvisa och rättfärdighet. Det blir tydligt i hebreiskan där de tre första stroferna har samma rot, medan den fjärde pat-tal skiljer sig åt: trofaste/trofast – cha- sid / chas- sad uppriktige/uppriktig – ta- mim / tam- mam renat/ren – na- bar / ba- rar förvriden/motsatt – iq- qes / pat- tal Ordet patal förekommer bara fyra ggr i GT. I 1 Mos 30:8 används det mer neutralt i beskrivningen av en konflikt och kamp, medan det i Job 5:13 och Ords 8:8 klingar negativt och betecknar svekfulla ord. Här beskrivs dock hur den ogudaktige upplever Gud som avog och svår att förstå sig på, jfr även Jakobs brottningskamp, se 1 Mos 32:24-28.] För du befriar ett ödmjukt (förtryckt) folk, men stolta ögon (högmodiga blickar) tar du ner (förödmjukar du). För du tänder min lampa [ger mig liv], Herre (Jahveh) – min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker. [Lampa betecknar ofta fysiskt och andligt liv, se Job 18:5-621:17Ords 13:920:2024:20. David kallas också ”Israels ljus”, se 2 Sam 21:17. I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se 2 Mos 25:37. Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se Ps 37:11. Här i vers 28 används hebreiska ordet sapal som har betydelsen att tvingas ner lågt.] För med (i) dig kan jag attackera (springa mot) en armé (en fiendes barrikad), med min Gud (Elohim) kan jag storma (hoppa över) en mur. [Fil 4:13] [Nu kommer fem verser som beskriver Herren:] Vad gäller Gud (El) [den ende sanne Guden] – hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet), Herrens (Jahvehs) löftesord (tal) är rent (prövat, luttrat som metall utan slagg) [Ps 12:7], han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom. För vem är Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom Herren (Jahveh), och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)? [Nej, ingen är som du!] Gud (El) är den som utrustade (gav, iklädde) mig med kraft (styrka, mod, inflytande, rikedom), och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig). Som gjorde mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna], och ställde mig på mina höga platser (höjderna). [Profeten Habackuk använder liknande språk, se Hab 3:19, ordet används också om offerplats som ofta var belägen på en hög plats.] Som lärde mina händer att strida (tränade mig för krig), så att mina armar kunde spänna kopparbågen. [Kan syfta på en verklig båge dekorerad med koppar i ändarna, eller så är det en poetisk beskrivning av övernaturlig styrka som kan böja en båge i metall. Pilbågen var en välkänd symbol för kunglig styrka både i Assyrien och Egypten vid den här tiden. Den assyriska solguden Ashur avbildas med en pilbåge. En relief som hittats i Assyrien, skulpterad ungefär samtidigt med David, beskriver hur Ashur ger en storslagen båge till kungen.] [Vers 36-46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med ”Du”. På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36-39.] Du gav mig din frälsnings sköld, din högra hand upprätthåller mig; din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig). Du har berett plats för mina steg (utvidgat området under mig), mina anklar har inte gått ur led. [Syftar på bilden av en hjort på smala bergsstigar.] Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem. Jag krossade dem, så de inte kunde resa sig, de föll under mina fötter. Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget), du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig. Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke), de som hatade mig tystade jag fullständigt. De skrek (ropade efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte, [de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren (Jahveh), men han svarade inte. [I Jona 1:14 finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I Upp 16:10-11 vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.] Jag krossade (malde) dem [så fullständigt så de blev] som stoft [damm] för vinden, jag trampade (stampade) på dem som smuts (dy) på vägen. Du räddade mig från folkets strider [troligtvis en angripande armé], du satte mig som huvud över hednafolken. Folkslag jag inte kände tjänar nu mig. så fort de hörde [ryktet om vad Gud gör], lydde de mig. Främlingar blev kraftlösa inför mig, främlingar tappade modet (vissnade, skrumpnade ihop), och kom darrande fram ur sina fästen. [Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2-7.] Herren (Jahveh) lever! Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast), upphöjd är min frälsnings Gud! [De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:] Gud (El) [den sanne Guden], han som ger mig fullständig hämnd [plural], och talar till [kuvar] folk under mig [de som är besegrade], den som befriar mig från mina fiender, den som lyfter upp (upphöjer) mig över dem som reser sig mot mig, den som räddar (rycker bort) mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas). Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahveh), och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i Rom 15:9.]
Psaltaren 18:25-50 Bibel 2000 (B2000)
Därför lönade Herren min rättfärdighet, mitt rena liv inför honom. Mot den trogne är du trofast, du är redlig mot den redlige. Den rene möter du med renhet, den svekfulle med list. Du upprättar det förnedrade folket, men de högmodiga kuvar du. Du låter min lampa lysa, Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus. Med Guds hjälp störtar jag fram mot muren, med dig stormar jag över vallen. Guds väg är utan brist, Herrens ord är utan slagg. Han är en sköld för alla som flyr till honom. Vem är Gud utom Herren, vem är en klippa utom vår Gud? Gud rustar mig med styrka, så att jag vandrar den rätta vägen. Han gör mig snabbfotad som gasellen och ger mig fotfäste på bergen. Han lär mig krigets hantverk, lär mig spänna kopparbågen. Du gav mig din räddande sköld, du stödde mig med din starka hand. Du hörde min bön och min makt blev stor. Du gjorde vägen fri framför mig och gav stadga åt mina steg. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte förrän jag förintat dem. Jag krossade dem. De förmådde inte resa sig, de låg där under mina fötter. Du rustade mig med styrka för striden och tvang angriparna på knä inför mig. Mina fiender drev du på flykten, deras motstånd kunde jag krossa. De ropade, men ingen räddare fanns, de ropade till Herren, men han svarade inte. Jag malde dem till stoft i vinden, jag trampade ner dem som smuts på gatan. Du räddade mig från folkens angrepp. Du satte mig till hövding över folken, okända folkslag blev mina tjänare. De lydde min minsta vink, främlingar kröp för mig. Främlingar bleknade och kom darrande ut ur sina fästen. Herren lever! Lovad vare han, min klippa, och upphöjd min Gud, min räddare, han som ger mig hämnd på mina fiender och lägger folken under mina fötter! Du låter mig undslippa fienden, du rycker mig undan angriparen och räddar mig från våldsmän. Därför tackar jag dig, Herre, bland folken och lovsjunger ditt namn.