Psaltaren 18:1-50

Hjärtligt kär har jag dig, HERRE min styrka, HERRE mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa och min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn! Jag ropar till HERREN, den högt lovade, och jag blir frälst från mina fiender. Dödens band omgav mig, fördärvets strömmar skrämde mig, dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror mötte mig. I min nöd åkallade jag HERREN, jag ropade till min Gud. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop till honom nådde hans öron. Då skakade jorden och bävade, bergens grundvalar darrade, de skakade av hans brinnande vrede. Rök steg ur hans näsa och förtärande eld ur hans mun, det gnistrade av glöd från honom. Han sänkte himlen och steg ner med mörka moln under sina fötter, han red på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar. Han gjorde mörker till sitt skydd, till sin hydda runt omkring honom: mörka vatten, tjocka moln. Ur glansen framför honom bröt molnen fram med hagel och glödande kol. HERREN dundrade i himlen, den Högste höjde sin röst med hagel och glödande kol. Han sköt sina pilar och skingrade dem, blixtar i mängd och förvirrade dem. Flodbäddar blev synliga, jordens grundvalar blottades för din tillrättavisning, HERRE, för din vredes stormvind. Han räckte sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de väldiga vattnen. Han räddade mig från min mäktige fiende, från dem som hatade mig och var starkare än jag. De anföll mig på min olyckas dag, men HERREN var mitt stöd. Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig eftersom han älskar mig. HERREN var god mot mig efter min rättfärdighet, han lönade mig efter mina händers renhet, för jag har hållit mig på HERRENS vägar och inte avfallit från min Gud. Jag har haft alla hans domar för ögonen och inte avvisat hans stadgar. Jag har varit fullkomlig inför honom och aktat mig för synd. Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon. Mot den trogne är du trofast, mot den fullkomlige är du fullkomlig. Mot den rene är du ren, men mot den falske är du vrång. Ja, du frälser ett förtryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du. Du låter min lampa brinna klart, HERREN min Gud lyser upp mitt mörker. Med dig slår jag ner en armé, med min Gud stormar jag murar. Guds väg är fullkomlig, HERRENS ord är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom. Vem är Gud förutom HERREN, vem är en klippa utom vår Gud? Gud, du rustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig, du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder. Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen. Du ger mig din frälsnings sköld, din högra hand stöder mig. Din ödmjukhet gör mig stor. Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte förrän jag gjort slut på dem. Jag krossade dem så att de inte kunde resa sig, de föll under mina fötter. Du rustade mig med kraft för striden, du böjde mina motståndare under mig. Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förintade jag. De ropade, men ingen räddare fanns, till HERREN, men han svarade dem inte. Jag malde dem till stoft för vinden, jag slängde ut dem som smuts på gatan. Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till huvud över hednafolk, folk som jag inte kände blev mina tjänare. Så snart de hörde om mig lydde de mig, främlingar kröp för mig. Främlingarnas mod vissnade bort, bävande lämnade de sina fästen. HERREN lever! Lovad är min klippa, upphöjd är min frälsnings Gud! Gud, du har gett mig hämnd och lagt folken under mig. Du har befriat mig från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndare och räddat mig från våldsmän. Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, HERRE, och lovsjunga ditt namn