YouVersion logga
Sök ikon

Psaltaren 18:1-50

Psaltaren 18:1-50 - För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul. Jag har dig kär, Herre, min styrka, Herre, min klippa, min borg och min räddare, min Gud, berget som är min tillflykt, min sköld och mitt starka värn, min fristad. Till Herren, den högtlovade, ropade jag, och jag blev räddad från mina fiender. Dödens bränningar brusade kring mig, förödelsens stormflod skrämde mig. Dödsrikets snaror omgav mig, framför mig väntade dödens fällor. I min förtvivlan klagade jag för Herren, ropade jag till min Gud, och han hörde min röst i sitt tempel, mitt rop nådde fram till hans öra. Då skakade jorden och skälvde, bergens grundvalar darrade, vacklade under hans vrede. Från hans näsborrar utgick ett rökmoln, från hans mun förtärande eld. Han sprutade glöd och brand. Himlen vek han undan och steg ner med töcknet under sina fötter. Han red på keruben, han flög, han svävade fram på vindens vingar. Han dolde sig inne i mörkrets tält, i molnens fuktiga massor. I glansen kring honom for molnen fram, hagel och gnistrande bränder. Herren dundrade i himlen, den Högste lät höra sin röst. Han sköt sina pilar vida omkring, han sände ljungande blixtar. Havets bädd kom i dagen och jordens grundvalar blottades för ditt rytande, Herre, för din vredes stormvind. Från höjden fattade han min hand och drog mig upp ur djupa vatten. Han räddade mig från mäktiga fiender, från motståndare som var starkare än jag. De anföll mig på min olyckas dag, men Herren kom till min hjälp. Han förde mig ut i frihet, han räddade mig, ty han älskar mig. Herren lönade min rättfärdighet, mitt rena och skuldlösa liv, ty jag har hållit mig till Herrens vägar och inte avfallit från min Gud. Alla hans bud har jag haft för ögonen och aldrig övergett hans lagar. Fläckfri var jag inför honom, jag vaktade mig för att synda. Därför lönade Herren min rättfärdighet, mitt rena liv inför honom. Mot den trogne är du trofast, du är redlig mot den redlige. Den rene möter du med renhet, den svekfulle med list. Du upprättar det förnedrade folket, men de högmodiga kuvar du. Du låter min lampa lysa, Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus. Med Guds hjälp störtar jag fram mot muren, med dig stormar jag över vallen. Guds väg är utan brist, Herrens ord är utan slagg. Han är en sköld för alla som flyr till honom. Vem är Gud utom Herren, vem är en klippa utom vår Gud? Gud rustar mig med styrka, så att jag vandrar den rätta vägen. Han gör mig snabbfotad som gasellen och ger mig fotfäste på bergen. Han lär mig krigets hantverk, lär mig spänna kopparbågen. Du gav mig din räddande sköld, du stödde mig med din starka hand. Du hörde min bön och min makt blev stor. Du gjorde vägen fri framför mig och gav stadga åt mina steg. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte förrän jag förintat dem. Jag krossade dem. De förmådde inte resa sig, de låg där under mina fötter. Du rustade mig med styrka för striden och tvang angriparna på knä inför mig. Mina fiender drev du på flykten, deras motstånd kunde jag krossa. De ropade, men ingen räddare fanns, de ropade till Herren, men han svarade inte. Jag malde dem till stoft i vinden, jag trampade ner dem som smuts på gatan. Du räddade mig från folkens angrepp. Du satte mig till hövding över folken, okända folkslag blev mina tjänare. De lydde min minsta vink, främlingar kröp för mig. Främlingar bleknade och kom darrande ut ur sina fästen. Herren lever! Lovad vare han, min klippa, och upphöjd min Gud, min räddare, han som ger mig hämnd på mina fiender och lägger folken under mina fötter! Du låter mig undslippa fienden, du rycker mig undan angriparen och räddar mig från våldsmän. Därför tackar jag dig, Herre, bland folken och lovsjunger ditt namn.

För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul. Jag har dig kär, Herre, min styrka, Herre, min klippa, min borg och min räddare, min Gud, berget som är min tillflykt, min sköld och mitt starka värn, min fristad. Till Herren, den högtlovade, ropade jag, och jag blev räddad från mina fiender. Dödens bränningar brusade kring mig, förödelsens stormflod skrämde mig. Dödsrikets snaror omgav mig, framför mig väntade dödens fällor. I min förtvivlan klagade jag för Herren, ropade jag till min Gud, och han hörde min röst i sitt tempel, mitt rop nådde fram till hans öra. Då skakade jorden och skälvde, bergens grundvalar darrade, vacklade under hans vrede. Från hans näsborrar utgick ett rökmoln, från hans mun förtärande eld. Han sprutade glöd och brand. Himlen vek han undan och steg ner med töcknet under sina fötter. Han red på keruben, han flög, han svävade fram på vindens vingar. Han dolde sig inne i mörkrets tält, i molnens fuktiga massor. I glansen kring honom for molnen fram, hagel och gnistrande bränder. Herren dundrade i himlen, den Högste lät höra sin röst. Han sköt sina pilar vida omkring, han sände ljungande blixtar. Havets bädd kom i dagen och jordens grundvalar blottades för ditt rytande, Herre, för din vredes stormvind. Från höjden fattade han min hand och drog mig upp ur djupa vatten. Han räddade mig från mäktiga fiender, från motståndare som var starkare än jag. De anföll mig på min olyckas dag, men Herren kom till min hjälp. Han förde mig ut i frihet, han räddade mig, ty han älskar mig. Herren lönade min rättfärdighet, mitt rena och skuldlösa liv, ty jag har hållit mig till Herrens vägar och inte avfallit från min Gud. Alla hans bud har jag haft för ögonen och aldrig övergett hans lagar. Fläckfri var jag inför honom, jag vaktade mig för att synda. Därför lönade Herren min rättfärdighet, mitt rena liv inför honom. Mot den trogne är du trofast, du är redlig mot den redlige. Den rene möter du med renhet, den svekfulle med list. Du upprättar det förnedrade folket, men de högmodiga kuvar du. Du låter min lampa lysa, Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus. Med Guds hjälp störtar jag fram mot muren, med dig stormar jag över vallen. Guds väg är utan brist, Herrens ord är utan slagg. Han är en sköld för alla som flyr till honom. Vem är Gud utom Herren, vem är en klippa utom vår Gud? Gud rustar mig med styrka, så att jag vandrar den rätta vägen. Han gör mig snabbfotad som gasellen och ger mig fotfäste på bergen. Han lär mig krigets hantverk, lär mig spänna kopparbågen. Du gav mig din räddande sköld, du stödde mig med din starka hand. Du hörde min bön och min makt blev stor. Du gjorde vägen fri framför mig och gav stadga åt mina steg. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte förrän jag förintat dem. Jag krossade dem. De förmådde inte resa sig, de låg där under mina fötter. Du rustade mig med styrka för striden och tvang angriparna på knä inför mig. Mina fiender drev du på flykten, deras motstånd kunde jag krossa. De ropade, men ingen räddare fanns, de ropade till Herren, men han svarade inte. Jag malde dem till stoft i vinden, jag trampade ner dem som smuts på gatan. Du räddade mig från folkens angrepp. Du satte mig till hövding över folken, okända folkslag blev mina tjänare. De lydde min minsta vink, främlingar kröp för mig. Främlingar bleknade och kom darrande ut ur sina fästen. Herren lever! Lovad vare han, min klippa, och upphöjd min Gud, min räddare, han som ger mig hämnd på mina fiender och lägger folken under mina fötter! Du låter mig undslippa fienden, du rycker mig undan angriparen och räddar mig från våldsmän. Därför tackar jag dig, Herre, bland folken och lovsjunger ditt namn.

Psaltaren 18:1-50

Psaltaren 18:1-50