Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah).
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),
de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
De som inte heller gör något orättfärdigt,
de som har vandrat på hans vägar [plural; jfr vers 1].
Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant ”mycket”).
O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta)
så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). [Fil 4:12-14]
Då ska jag inte skämmas
när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).
Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim),
överge mig inte fullständigt (ordagrant ”mycket”).
[Hebr. meód som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet ”hålla” (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.]
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen ”b” och som översatts: ”Hur” (vers 9), ”Med” (vers 10, 13), ”i” (vers 11, 14, 16) och ”över/på” (vers 15). Den enda versen som inte är en preposition är vers 12 som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet ”lär” används också i vers 7 och där tillsammans med ”tacka”.
Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: ”Genom att följa Guds ord!” Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.]
Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?
Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).
Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],
så att jag inte ska synda mot dig.
Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Med mina läppar
har jag återgett (räknat upp)
alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun.
[Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven ”mina läppar” och ”din mun” ramar in versen och inneslutna däremellan är ”uttalade beslut”. Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg ,
lika mycket som över all [världens] rikedom.
[All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]
Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
vill jag begrunda (tänka på, reflektera över)
och skåda
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar).
[På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]
I dina förordningar (hebr. chuqim)
har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],
och jag ska inte glömma
ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har ”dina ord” i plural.]
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]
Handla generöst med din tjänare,
så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar).
[Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben ”leva” och ”lyda”. Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot.]
Avtäck (öppna) mina ögon,
så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]
En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.
Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).
Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
[Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]
Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,
för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot).
Även då furstar sitter och talar emot mig,
har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,
de är mina rådgivare.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit till marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:1630:10104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25-28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]
Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig –
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.
Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Ta bort från mig falskhetens väg ,
och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah).
Jag har valt sanningens väg ,
dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.
[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]
Jag håller fast vid (följer efter, ”är som limmad mot” – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
Herre, låt mig inte komma på skam!
Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg ,
för du har vidgat mitt hjärta.
[Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.]
Undervisa mig Herre (Jahveh) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.]
Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
och inte till girighet.
Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.
[I vers 36 nämns ”hjärta” och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret ”ögon” och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22Matt 6:24.]
Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: ”res upp”) ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,
som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.
Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
som jag fruktar (är rädd för),
för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
Se , jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven ”vav” har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har ”vav” som ett prefix.]
Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahveh),
liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
Så att jag kan svara den som hånar mig,
för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
[De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]
Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
utan att behöva skämmas.
Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
som jag har kära (älskar).
Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Bible App
Bible App for Kids![Psaltaren 119:1-48 - Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah).
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),
de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
De som inte heller gör något orättfärdigt,
de som har vandrat på hans vägar [plural; jfr vers 1].
Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant ”mycket”).
O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta)
så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). [Fil 4:12-14]
Då ska jag inte skämmas
när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).
Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim),
överge mig inte fullständigt (ordagrant ”mycket”).
[Hebr. meód som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet ”hålla” (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.]
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen ”b” och som översatts: ”Hur” (vers 9), ”Med” (vers 10, 13), ”i” (vers 11, 14, 16) och ”över/på” (vers 15). Den enda versen som inte är en preposition är vers 12 som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet ”lär” används också i vers 7 och där tillsammans med ”tacka”.
Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: ”Genom att följa Guds ord!” Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.]
Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?
Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).
Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],
så att jag inte ska synda mot dig.
Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Med mina läppar
har jag återgett (räknat upp)
alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun.
[Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven ”mina läppar” och ”din mun” ramar in versen och inneslutna däremellan är ”uttalade beslut”. Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg ,
lika mycket som över all [världens] rikedom.
[All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]
Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
vill jag begrunda (tänka på, reflektera över)
och skåda
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar).
[På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]
I dina förordningar (hebr. chuqim)
har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],
och jag ska inte glömma
ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har ”dina ord” i plural.]
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]
Handla generöst med din tjänare,
så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar).
[Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben ”leva” och ”lyda”. Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot.]
Avtäck (öppna) mina ögon,
så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]
En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.
Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).
Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
[Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]
Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,
för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot).
Även då furstar sitter och talar emot mig,
har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,
de är mina rådgivare.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit till marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:1630:10104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25-28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]
Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig –
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.
Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Ta bort från mig falskhetens väg ,
och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah).
Jag har valt sanningens väg ,
dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.
[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]
Jag håller fast vid (följer efter, ”är som limmad mot” – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
Herre, låt mig inte komma på skam!
Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg ,
för du har vidgat mitt hjärta.
[Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.]
Undervisa mig Herre (Jahveh) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.]
Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
och inte till girighet.
Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.
[I vers 36 nämns ”hjärta” och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret ”ögon” och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22Matt 6:24.]
Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: ”res upp”) ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,
som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.
Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
som jag fruktar (är rädd för),
för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
Se , jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven ”vav” har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har ”vav” som ett prefix.]
Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahveh),
liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
Så att jag kan svara den som hånar mig,
för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
[De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]
Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
utan att behöva skämmas.
Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
som jag har kära (älskar).
Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).](/_next/image?url=https%3A%2F%2Fimageproxy.youversionapi.com%2F320x320%2Fhttps%3A%2F%2Fs3.amazonaws.com%2Fstatic-youversionapi-com%2Fimages%2Fbase%2F31988%2F1280x1280.jpg&w=640&q=75)
![Psaltaren 119:1-48 - Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah).
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),
de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
De som inte heller gör något orättfärdigt,
de som har vandrat på hans vägar [plural; jfr vers 1].
Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant ”mycket”).
O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta)
så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). [Fil 4:12-14]
Då ska jag inte skämmas
när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).
Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim),
överge mig inte fullständigt (ordagrant ”mycket”).
[Hebr. meód som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet ”hålla” (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.]
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen ”b” och som översatts: ”Hur” (vers 9), ”Med” (vers 10, 13), ”i” (vers 11, 14, 16) och ”över/på” (vers 15). Den enda versen som inte är en preposition är vers 12 som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet ”lär” används också i vers 7 och där tillsammans med ”tacka”.
Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: ”Genom att följa Guds ord!” Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.]
Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?
Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).
Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],
så att jag inte ska synda mot dig.
Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Med mina läppar
har jag återgett (räknat upp)
alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun.
[Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven ”mina läppar” och ”din mun” ramar in versen och inneslutna däremellan är ”uttalade beslut”. Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg ,
lika mycket som över all [världens] rikedom.
[All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]
Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
vill jag begrunda (tänka på, reflektera över)
och skåda
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar).
[På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]
I dina förordningar (hebr. chuqim)
har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],
och jag ska inte glömma
ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har ”dina ord” i plural.]
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]
Handla generöst med din tjänare,
så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar).
[Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben ”leva” och ”lyda”. Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot.]
Avtäck (öppna) mina ögon,
så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]
En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.
Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).
Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
[Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]
Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,
för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot).
Även då furstar sitter och talar emot mig,
har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,
de är mina rådgivare.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit till marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:1630:10104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25-28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]
Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig –
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.
Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Ta bort från mig falskhetens väg ,
och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah).
Jag har valt sanningens väg ,
dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.
[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]
Jag håller fast vid (följer efter, ”är som limmad mot” – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
Herre, låt mig inte komma på skam!
Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg ,
för du har vidgat mitt hjärta.
[Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.]
Undervisa mig Herre (Jahveh) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.]
Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
och inte till girighet.
Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.
[I vers 36 nämns ”hjärta” och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret ”ögon” och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22Matt 6:24.]
Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: ”res upp”) ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,
som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.
Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
som jag fruktar (är rädd för),
för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
Se , jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven ”vav” har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har ”vav” som ett prefix.]
Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahveh),
liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
Så att jag kan svara den som hånar mig,
för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
[De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]
Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
utan att behöva skämmas.
Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
som jag har kära (älskar).
Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).](/_next/image?url=https%3A%2F%2Fimageproxy.youversionapi.com%2F320x320%2Fhttps%3A%2F%2Fs3.amazonaws.com%2Fstatic-youversionapi-com%2Fimages%2Fbase%2F56053%2F1280x1280.jpg&w=640&q=75)
![Psaltaren 119:1-48 - Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah).
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),
de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
De som inte heller gör något orättfärdigt,
de som har vandrat på hans vägar [plural; jfr vers 1].
Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant ”mycket”).
O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta)
så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). [Fil 4:12-14]
Då ska jag inte skämmas
när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).
Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim),
överge mig inte fullständigt (ordagrant ”mycket”).
[Hebr. meód som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet ”hålla” (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.]
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen ”b” och som översatts: ”Hur” (vers 9), ”Med” (vers 10, 13), ”i” (vers 11, 14, 16) och ”över/på” (vers 15). Den enda versen som inte är en preposition är vers 12 som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet ”lär” används också i vers 7 och där tillsammans med ”tacka”.
Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: ”Genom att följa Guds ord!” Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.]
Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?
Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).
Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],
så att jag inte ska synda mot dig.
Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Med mina läppar
har jag återgett (räknat upp)
alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun.
[Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven ”mina läppar” och ”din mun” ramar in versen och inneslutna däremellan är ”uttalade beslut”. Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg ,
lika mycket som över all [världens] rikedom.
[All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]
Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
vill jag begrunda (tänka på, reflektera över)
och skåda
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar).
[På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]
I dina förordningar (hebr. chuqim)
har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],
och jag ska inte glömma
ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har ”dina ord” i plural.]
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]
Handla generöst med din tjänare,
så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar).
[Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben ”leva” och ”lyda”. Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot.]
Avtäck (öppna) mina ögon,
så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]
En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.
Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).
Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
[Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]
Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,
för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot).
Även då furstar sitter och talar emot mig,
har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,
de är mina rådgivare.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit till marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:1630:10104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25-28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]
Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig –
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.
Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Ta bort från mig falskhetens väg ,
och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah).
Jag har valt sanningens väg ,
dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.
[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]
Jag håller fast vid (följer efter, ”är som limmad mot” – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
Herre, låt mig inte komma på skam!
Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg ,
för du har vidgat mitt hjärta.
[Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.]
Undervisa mig Herre (Jahveh) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.]
Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
och inte till girighet.
Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.
[I vers 36 nämns ”hjärta” och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret ”ögon” och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22Matt 6:24.]
Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: ”res upp”) ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,
som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.
Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
som jag fruktar (är rädd för),
för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
Se , jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven ”vav” har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har ”vav” som ett prefix.]
Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahveh),
liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
Så att jag kan svara den som hånar mig,
för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
[De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]
Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
utan att behöva skämmas.
Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
som jag har kära (älskar).
Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).](/_next/image?url=https%3A%2F%2Fimageproxy.youversionapi.com%2F320x320%2Fhttps%3A%2F%2Fs3.amazonaws.com%2Fstatic-youversionapi-com%2Fimages%2Fbase%2F10210%2F1280x1280.jpg&w=640&q=75)
