Psaltaren 119:1-48
Psaltaren 119:1-48 Bibel 2000 (B2000)
Lycklig den vars liv är fläckfritt, den som följer Herrens lag. Lycklig den som lyder hans lagbud och helhjärtat vänder sig till honom, som aldrig gör något orätt utan lever efter hans ord. Du har gett dina befallningar, de skall följas noga. Om jag bara kunde stå fast i min strävan att hålla dina stadgar! Då behövde jag inte blygas när jag betraktar alla dina bud. Jag tackar dig av hjärtat när jag lär mig dina rättfärdiga lagar. Dina stadgar skall jag hålla. Överge mig aldrig! Hur kan en ung man bevara sitt liv rent, så att han håller sig till ditt ord? Helhjärtat vänder jag mig till dig, låt mig aldrig villas bort från dina bud. Vad du har sagt bevarar jag i mitt hjärta, så att jag aldrig syndar mot dig. Herre, lovad vare du! Lär mig dina stadgar. Jag förkunnar alla de lagar som har utgått från dig. Jag gläds åt att följa dina lagbud, så som man gläder sig åt rikedom. Jag skall begrunda dina befallningar, jag skall ge akt på dina vägar. I dina stadgar har jag min lust, aldrig glömmer jag ditt ord. Förunna din tjänare att få leva och villigt lyda ditt ord. Öppna mina ögon, låt mig skåda det underbara i din lag. Jag är en främling i ditt land, dölj inte dina bud för mig. Längtan efter dina lagar förtär mig dag och natt. Du kväser de fräcka, förbannad är den som viker från dina bud. Lyft av mig vanära och förakt, jag har följt dina lagbud. Om än furstar sammansvärjer sig mot mig, så begrundar din tjänare dina stadgar. Jag har min lust i dina lagbud, de är mina rådgivare. Jag ligger nedtryckt i stoftet, skänk mig liv, som du har sagt. Jag berättar hur jag levt och du ger mig svar, lär mig dina stadgar. Låt mig förstå den väg du befallt, så kan jag begrunda dina under. Jag är bedrövad och gråter, res mig upp, som du har sagt. Låt mig aldrig slå in på lögnens väg, och ge mig i nåd din lag. Sanningens väg har jag valt, dina lagar har jag för ögonen. Jag håller mig till dina lagbud, svik mig inte, o Herre. Jag löper den väg dina bud visar, ty du har vidgat min insikt. Visa mig, Herre, dina stadgars väg, och jag skall följa den till slutet. Ge mig förstånd att lyda din lag, att hålla den helt och fullt. Led min vandring efter dina bud, den stigen går jag med glädje. Vänd min håg till dina lagbud och inte till snöd vinning. Vänd min blick från det meningslösa, skänk mig liv, som du har sagt. Håll ditt löfte till din tjänare, så kan jag leva i gudsfruktan. Ta bort vanäran som skrämmer mig, dina lagar är alltid goda. Jag längtar till dina befallningar, låt din rättfärdighet skänka mig liv. Herre, låt mig få del av din kärlek och den räddning du lovat mig. Jag kan ge mina smädare svar, ty jag litar på dina ord. Ryck inte sanningens ord ifrån mig, jag hoppas på dina domslut. Din lag vill jag alltid hålla, nu och för evigt. I frihet kan jag vandra, ty jag fördjupar mig i dina befallningar. Jag kungör dina lagbud för kungar och behöver inte blygas. Jag har min lust i dina bud, ja, jag älskar dem. Jag sträcker mina händer mot dig och begrundar dina stadgar.
Psaltaren 119:1-48 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Saliga är de som vandrar i fullkomlighet, de som lever efter HERRENS undervisning. Saliga är de som tar hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söker honom, de som inte gör det som är orätt utan vandrar på hans vägar. Du har givit dina befallningar för att de skall hållas med all kraft. O, att mina vägar vore rätta, så att jag höll dina stadgar! Då skulle jag inte komma på skam när jag tänkte på alla dina bud. Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag lär känna dina rättfärdiga domslut. Dina stadgar vill jag hålla, överge mig aldrig! Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? När han håller sig till ditt ord. Jag söker dig av hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig. Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar! Med mina läppar förkunnar jag alla domslut från din mun. Jag jublar över dina vittnesbörds väg som över stora skatter. Jag vill begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar. Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord. Gör väl mot din tjänare, så att jag kan leva och hålla mig till ditt ord. Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning. Jag är en främling på jorden, dölj inte dina bud för mig. Min själ är sönderkrossad av ständig längtan efter dina domslut. Du straffar de övermodiga, de förbannade, dem som far vilse från dina bud. Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tar vara på dina vittnesbörd. Om än furstar sitter och rådslår mot mig begrundar din tjänare dina stadgar. Dina vittnesbörd är min glädje, de är mina rådgivare. Min själ ligger nertryckt i stoftet, håll mig vid liv efter ditt ord. Jag talade om dina vägar och du svarade mig. Lär mig dina stadgar. Lär mig förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. Min själ gråter av bedrövelse, upprätta mig efter ditt ord. Låt lögnens väg vara långt ifrån mig och ge mig av nåd din undervisning. Sanningens väg har jag valt, dina domslut har jag ställt framför mig. Jag håller mig till dina vittnesbörd, låt mig inte komma på skam, HERRE. Jag vill löpa på dina budords väg, ty du tröstar mitt hjärta. Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag akta på den ända till slutet. Ge mig förstånd så att jag tar vara på din undervisning och håller fast vid den av allt mitt hjärta. Led mig på dina budords stig, ty jag gläder mig åt den. Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd och inte till orätt vinning. Vänd bort mina ögon så att de inte ser efter förgängliga ting, håll mig vid liv på dina vägar. Uppfyll vad du har sagt till din tjänare så att han fruktar dig. Vänd bort ifrån mig den vanära som jag fruktar, ty dina domslut är goda. Jag längtar efter dina befallningar, håll mig vid liv genom din rättfärdighet. Låt din nåd komma över mig, HERRE, och din frälsning enligt ditt tal, så att jag kan svara den som hånar mig, ty jag förtröstar på ditt ord. Ryck aldrig bort sanningens ord från min mun, ty jag hoppas på dina domslut. Jag vill alltid ge akt på din undervisning, alltid och i evighet. Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. Jag vill tala om dina vittnesbörd inför kungar och jag skall inte komma på skam. Jag har min glädje i dina bud, som jag älskar. Jag lyfter mina händer mot dina bud, som jag älskar, jag vill begrunda dina stadgar.
Psaltaren 119:1-48 Karl XII 1873 (SK73)
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra. Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom. Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt. Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga. O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar. När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam. Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter. Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig. Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord. Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud. Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig. Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter. Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter. Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar. Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar. Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord. Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord. Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag. Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig. Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid. Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud. Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd. Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter. Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare. Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord. Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter. Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under. Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord. Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag. Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt. Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma. När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg. Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan. Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta. För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till. Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet. Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg. Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig. Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige. Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet. Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord; Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord. Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter. Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga. Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar. Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet; Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre; Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
Psaltaren 119:1-48 Svenska 1917 (SVEN)
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag. Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom, de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar. Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit. O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar! Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud. Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter. Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet. Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar. Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter. Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter. Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar. Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord. Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord. Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag. Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig. Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter. Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud. Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd. Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar; ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare. Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord. Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar. Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord. Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning. Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig. Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam. Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta. Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden. Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta. Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag. Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning. Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar. Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan. Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda. Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet. Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal; Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord. Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar. Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen. Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam. Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära; jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Psaltaren 119:1-48 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Saliga är de som vandrar i fullkomlighet, som lever efter HERRENS undervisning. Saliga är de som tar vara på hans vittnesbörd, som söker honom av hela sitt hjärta, som inte gör orätt utan vandrar på hans vägar. Du har gett dina befallningar för att de ska hållas noga. Om bara mina vägar var rätta så att jag höll dina stadgar! Då skulle jag inte skämmas när jag tänker på alla dina bud. Jag vill tacka dig med ärligt hjärta när jag lär mig dina rättfärdiga domar. Dina stadgar vill jag hålla. Överge mig aldrig! Hur kan den som är ung hålla sitt liv rent? Genom att hålla sig till ditt ord. Jag söker dig av hela mitt hjärta. Låt mig inte villas bort från dina bud. Jag gömmer ditt ord i mitt hjärta för att jag inte ska synda mot dig. Lovad är du, HERRE! Lär mig dina stadgar. Med mina läppar förkunnar jag din muns alla domar. Jag jublar över dina vittnesbörds väg som över stora skatter. Jag ska begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar. Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord. Var god mot din tjänare, så att jag får leva och hålla mig till ditt ord. Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning. Jag är en främling på jorden. Dölj inte dina bud för mig! Min själ förtärs av ständig längtan efter dina domar. Du tillrättavisar de fräcka, de förbannade som villar bort sig från dina bud. Ta bort vanära och förakt från mig, för jag tar vara på dina vittnesbörd. Även om furstar sitter och rådslår mot mig, begrundar din tjänare dina stadgar. Dina vittnesbörd är min glädje, de är mina rådgivare. Min själ ligger nertryckt i stoftet. Ge mig liv efter ditt ord! Jag berättade om mina vägar och du svarade mig. Lär mig dina stadgar! Lär mig förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. Min själ gråter av sorg. Upprätta mig efter ditt ord! Låt lögnens väg vara långt ifrån mig, och skänk mig i nåd din undervisning. Sanningens väg har jag valt, dina domar har jag för ögonen. Jag håller mig till dina vittnesbörd. Låt mig inte behöva skämmas, HERRE! Jag vill löpa dina budords väg, för du vidgar mitt hjärta. Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag följa den ända till slutet. Ge mig förstånd, så att jag tar vara på din undervisning och håller fast vid den av hela mitt hjärta. Led mig på dina budords stig, jag älskar den. Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd och inte till egen vinning. Vänd bort mina ögon från förgängliga ting, ge mig liv på din väg. Uppfyll ditt ord till din tjänare så att han vördar dig. Vänd bort den vanära som jag fruktar, för dina domar är goda. Jag längtar efter dina befallningar. Ge mig liv genom din rättfärdighet. Låt din nåd komma över mig, HERRE, och din frälsning enligt ditt ord. Då kan jag svara den som hånar mig, för jag litar på ditt ord. Ryck aldrig sanningens ord från min mun, för jag hoppas på dina domar. Jag vill alltid följa din undervisning, för alltid och för evigt. Jag kan gå fram på rymlig plats, för jag begrundar dina befallningar. Jag ska tala inför kungar om dina vittnesbörd och inte skämmas. Jag har min glädje i dina bud som jag älskar. Jag lyfter mina händer mot dina bud som jag älskar, jag begrundar dina stadgar.
Psaltaren 119:1-48 nuBibeln (NUB)
Lyckliga är de som lever klanderfritt och följer HERRENS lag. Lyckliga är de som följer hans befallningar och helhjärtat söker honom, de som inte gör något ont utan följer hans vägar. Du har gett dina befallningar för att de ska följas noggrant. Ack om jag kunde leva i beslutsam lydnad för dina bud! Då skulle jag inte behöva skämmas när jag betraktar alla dina bud. Jag prisar dig med uppriktigt hjärta, när jag lär mig dina rättfärdiga lagar. Jag tänker hålla dina bud. Överge mig aldrig! Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? Jo, genom att hålla sig till ditt ord. Jag har sökt dig helhjärtat. Låt mig inte irra bort från dina bud! Jag har lagt dina ord på minnet, för att hålla mig borta från synd mot dig. Välsignad är du, HERRE, lär mig dina bud! Jag förkunnar alla de beslut som du har uttalat. Jag gläder mig över att följa dina förordningar, såsom man gläder sig över rikedom. Jag begrundar dina stadgar och beaktar dina vägar. Jag är glad för dina stadgar och ska aldrig glömma ditt ord. Var god mot mig, din tjänare, och låt mig få leva, så vill jag lyda ditt ord. Öppna mina ögon, så att jag kan se allt det underbara i din lag. Jag är en främling på jorden. Dölj inte dina bud för mig. Mitt inre slits ständigt sönder av längtan efter dina beslut. Du tillrättavisar de stolta, de förbannade, som irrar bort från dina bud. Ta ifrån mig hån och förakt, för jag lyder dina befallningar. Om än furstar sitter och talar illa om mig, tänker din tjänare på dina bud. Dina befallningar är min glädje och mina rådgivare. Jag är nertryckt i stoftet. Håll mig vid liv genom ditt ord. Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig. Lär mig dina bud. Låt mig förstå den väg du befallt, så kan jag begrunda dina under. Jag gråter i min bedrövelse. Res mig upp, så som du lovat. Håll mig borta från lögnens väg, och ge mig i nåd din lag. Jag har valt sanningens väg, rättat mig efter dina beslut. Jag håller fast vid dina bud och lagar. HERRE, svik mig inte! Jag vill löpa den väg som dina bud visar, för du har ökat min insikt. Lär mig, HERRE, dina budords väg, och jag ska följa den ända till slutet. Ge mig förstånd, så att jag lyder och helhjärtat håller din lag. Led mina steg efter dina bud, för den vägen går jag med glädje. Bevara mitt sinne i dina bud så att jag inte strävar efter egen vinning. Vänd bort min blick från det som är värdelöst, och bevara mitt liv på dina vägar. Håll dina löften till din tjänare, så att jag ständigt fruktar dig. Ta bort vanäran som skrämmer mig, för alla dina beslut är goda. Jag längtar efter dina stadgar. Bevara mitt liv i din rättfärdighet. HERRE, låt din nåd komma till mig, den räddning du har talat om, så att jag kan svara dem som hånar mig, för jag litar på det som du sagt. Ryck inte bort sanningens ord från mig, för jag sätter mitt hopp till dina beslut. Jag vill alltid lyda din lag, från evighet till evighet. Då kan jag leva i frihet, för jag begrundar dina stadgar. Jag ska tala om dina befallningar för kungar utan att behöva skämmas. Jag gläder mig över dina bud, som jag älskar. Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar. Jag tänker på dina budord.
Psaltaren 119:1-48 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena], de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah). Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot), de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom. De som inte heller gör något orättfärdigt, de som har vandrat på hans vägar [plural; jfr vers 1]. Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant ”mycket”). O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta) så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). [Fil 4:12-14] Då ska jag inte skämmas när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot). Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta, när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat). Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim), överge mig inte fullständigt (ordagrant ”mycket”). [Hebr. meód som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet ”hålla” (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.] [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen ”b” och som översatts: ”Hur” (vers 9), ”Med” (vers 10, 13), ”i” (vers 11, 14, 16) och ”över/på” (vers 15). Den enda versen som inte är en preposition är vers 12 som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet ”lär” används också i vers 7 och där tillsammans med ”tacka”. Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: ”Genom att följa Guds ord!” Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.] Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren? Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar). Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig, låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot). I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21], så att jag inte ska synda mot dig. Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh), lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). Med mina läppar har jag återgett (räknat upp) alla påbud (hebr. mishpat) från din mun. [Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven ”mina läppar” och ”din mun” ramar in versen och inneslutna däremellan är ”uttalade beslut”. Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.] Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg , lika mycket som över all [världens] rikedom. [All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.] Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) vill jag begrunda (tänka på, reflektera över) och skåda dina stigar (välkända upptrampade gångvägar). [På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.] I dina förordningar (hebr. chuqim) har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar], och jag ska inte glömma ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har ”dina ord” i plural.] [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.] Handla generöst med din tjänare, så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar). [Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben ”leva” och ”lyda”. Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot.] Avtäck (öppna) mina ögon, så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18] En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag – göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig. Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person), i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim). Du har bestraffat de stolta som är förbannade, då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot). [Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.] Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt, för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot). Även då furstar sitter och talar emot mig, har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim). Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning, de är mina rådgivare. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval. I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit till marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:1630:10104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25-28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.] Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död], skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar). Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig – lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar. Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg, upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar). Ta bort från mig falskhetens väg , och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah). Jag har valt sanningens väg , dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen. [Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.] Jag håller fast vid (följer efter, ”är som limmad mot” – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot). Herre, låt mig inte komma på skam! Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg , för du har vidgat mitt hjärta. [Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.] [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.] Undervisa mig Herre (Jahveh) dina förordningars (hebr. chuqims) väg, och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar). Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah) och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta. [Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.] Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg), för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den). Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot) och inte till girighet. Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet) och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar. [I vers 36 nämns ”hjärta” och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret ”ögon” och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22Matt 6:24.] Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: ”res upp”) ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare, som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig. Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42] som jag fruktar (är rädd för), för dina påbud (hebr. mishpat) är goda. Se , jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven ”vav” har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har ”vav” som ett prefix.] Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahveh), liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah). Så att jag kan svara den som hånar mig, för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar). Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning, för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat). [De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.] Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah) hela tiden (kontinuerligt) för evigt. Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer), för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar utan att behöva skämmas. Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot) som jag har kära (älskar). Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).
