Hymn: Nåd i Din BerättelseSmakprov

Förunderlig nåd

Hur kan en sång från 1772 leva vidare i hundratals år? Hur kan en mans upplevelser fortfarande vara relevanta för oss idag?

Kanske för att texten talar till ett djupt behov vi alla har: behovet av nåd. Kanske för att en mans berättelse också är vår: förlorad men återfunnen.

Det är dessa skäl som gör att sången Förunderlig nåd lever vidare.

Vad som är mindre känt är historien om mannen som skrev dessa berömda ord i den engelska staden Olney.

Som ung man förbannade John Newton oftare än han bad. Han utnyttjade människor istället för att älska dem. Han kände hopplöshet betydligt oftare än han kände hopp. Som kapten på ett slavskepp levde han långt bort från Gud och hade övergivit de kristna värderingar som hans mor lärt honom som barn.

Med andra ord var Newton förlorad. Fullständigt, totalt och obestridligen förlorad. Men hans berättelse slutade inte där.

År 1748 styrde Newton sitt skepp genom en våldsam storm. Han fruktade att skeppet och dess besättning skulle slukas av vågorna och att allt skulle gå förlorat, inklusive hans liv. Det var i denna storm som Newton mindes den Gud som hans mor hade berättat om. Han ropade till Honom och bad om att bli räddad från döden till sjöss och från den man han hade blivit.

Detta blev en vändpunkt för Newton. Skeppet nådde säkerhet, och han började sitt nya liv med Kristus. Det gamla var borta, och det nya hade börjat.

Newton blev en av sin tids mest inflytelserika pastorer och en nyckelperson i avskaffandet av slaveriet – samma system som han en gång hade bidragit till att upprätthålla.

Under hela sitt liv glömde Newton aldrig två saker: "Han [var] en stor syndare, och Kristus är en stor Frälsare." Newton visste att orsaken till att hans berättelse förändrades var Guds nåd.

"Ty av nåden är ni frälsta genom tron – inte av er själva, Guds gåva är det – inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig" (Efesierbrevet 2:8-9).

John Newton lämnade denna jord för länge sedan, men hymnen från hans liv lever vidare – Förunderlig nåd:

Oändlig nåd mig Herren gav

och än idag mig ger.

Jag kommit hem, jag vilsen var,

var blind, men nu jag ser.