Rut: En berättelse om Guds förlösande kärlekSmakprov

Många förtjusande berättelser slutar med "Och de levde lyckliga i alla sina dagar." Inte Rut. Den här berättelsen går bortom "lyckliga i alla sina dagar" till Kristus härkomst. De sex sista verserna i Rut är de viktigaste i boken. Därför att de visar för oss ännu en gång, hur Gud samverkar allt till det bästa för dem som älskar honom (Romarbrevet 8:28). Genom hela Ruts bok, ser vi hur Gud använder väven av mänskliga liv för att uppnå sina planer. De sista verserna visar att Guds fulländning kommer att nås, trots våra mindre perfekta beslut och våra snubblande steg igenom livet.

Guds felfrihet kommer att inkludera oss men håller oss inte i centrum. I sin bok Trofast Gud: En genomgång av Ruts bok (Faithful God: An Exposition on the Book of Ruth) skrev Sinclair Ferguson: "Den djupare innebörden i det som Gud gör, ligger bortom huvudpersonernas livstid.” Alla troende tjänar ett större syfte än vad som syns i deras dagliga liv. Det här bevisas av det faktum att bokens huvudkaraktärer tonas ner till minnen i de sex sista verserna, för det är inte deras berättelse. Emellertid så spelar personerna en väsentlig roll i berättelsen om frälsningen. Den kärleksfulla vänligheten som syns hos Rut och Boas, sätter frälsningen i rörelse ut till hela världen.

Det är klart från de här sista verserna i Rut att Guds slutliga syfte med allting i den här berättelsen, skedde för att en speciell plan skulle fullbordas: Jesus Kristus födelse. Här ingår Noomis flytt till Moab, Ruts första ofruktbarhet, Noomis makes och söners död, Rut som står vid hennes sida, Rut som samlar ax på Boas åker, Noomis riskfyllda plan (som gick i lås), den första släktingens och förlösarens vägran att gifta sig med Rut samt Obeds födelse (Boas och Ruts son).

Första Moseboken 3:15 är välkänt som protoevangelium därför att det här är första (proto), proklamationen, om det glada budskapet, (evangelium). Gud lovade att Evas avkomma skulle ge Satan ett dödligt slag. När Gud hänvisar till Evas avkomma menar han Jesus Kristus, sin Ende Son, som tillfogade Satan ett dödligt slag när han själv dog på korset. Endast tre kapitel från början av Bibeln, återfinns den här versen, som startar berättelsen om Jesus och fortsätter genom Ruts bok och resten av Skriften. Löftet i Första Moseboken 3:15 kommer att ske tack vare Guds suveräna omsorg om en liten, och till synes, obetydlig familj i Betlehem.

Dessa släktled lyfter berättelsen om Rut från skvaller i en liten stad, till en berättelse av nationell och evig betydelse. Under domartidens mörka dagar, lades grunden till den släkttavla som skulle ge upphov till Frälsaren, Messias och Återlösaren för en förlorad och behövande mänsklighet. Kvinnans säd skulle uppenbaras genom Boas och Rut, David och Batseba och Josef och Maria. I Psaltaren 132:12, lovade Gud att en av Davids söner, en mycket större än David, skulle regera för evigt. Gud arbetade verkligen ihop allting genom hundratals år för det yttersta goda som han hade i beredskap för dem som förtröstar på honom.

I kärnan av berättelsen om Rut ligger fyra viktiga teologiska sanningar:

1. Guds omsorg är någonting som vi kan lita på. Vi kanske inte alltid kan se eller förstå Guds gärningar men vi kan vila, övertygade om att han har kontroll och inte kommer att överge sina barn.

2. Vi ska visa andra samma kärleksfulla godhet som Gud visar oss.

3. Gud besvarar sitt folks böner och hans välsignelser sträcker sig från det begränsade perspektivet som gäller vår livstid till kommande generationer.

4.Vi behöver en återlösare som älskar oss så mycket att han dog för att återupprätta oss inför Gud. Ingen står utanför Guds nåd och de "minsta av dessa" – syndare, icke-judar och socialt utstötta – blir också återlösta.