Rut: En berättelse om Guds förlösande kärlekSmakprov

I Rut kapitel 1, visar Gud sin trofasthet emot oss:

·Gud är trofast när vi inte är det

·Gud är trofast när vi är utan hopp

·Gud är trofast när vi glömmer hans löften.

Elimelek, hans fru Noomi och deras två söner levde under en tid när Betlehem upplevde svält. Upprepade svältkatastrofer följde på Israels stora olydnad mot Gud. I de tiderna, tillät Gud att hans folk måste lida genom svält för att uppmuntra dem till att ångra sina synder. Istället för att återvända till Gud, vände Elimelek sig bort från Herren och flyttade tillsammans med sin familj till Moab. De försökte fly undan Guds straffdom istället för att ångra sig. Det är som om Elimelek sa "Om Gud inte vill sköta om mig och min familj, får jag väl ta saken i egna händer och göra det själv". Men Gud hatade Moab och deras tillbedjan av den falska guden Chemosh. Han hade uttryckligen sagt till sitt folk att de inte skulle ha någonting att göra med Moab. Elimelek valde överlevnad istället för lydnad. Att ta hand om sin familj var ingen giltig orsak för att bryta Guds bud. Men Gud betalar inte tillbaka vår trolöshet med samma mynt (Romarbrevet 3:3-4). Vi kommer att se att Gud förblir trofast trots att vi inte är det.

Medan de var i Moab dog Elimelek och hans söner och lämnade Noomi med sina båda svärdöttrar, Orpa och Rut. Kan du föreställa dig vad Noomi upplevde? Att för tredje gången stå vid graven till någon hon höll kär, gjorde att hon nådde botten. Och förlusten av sin make och sönerna var det värsta. De var nu tre fattiga kvinnor i ett främmande land och hade ingenting att försörja sig på.

Motgångar leder ofta till att man tvivlar på Gud. Noomi var blind inför Guds större plan men hon tvivlade inte på hans existens; hon tvivlade på hans kärlek och varma omsorg. Dock, när situationerna ser som mörkast ut för Guds folk, närmar sig ofta en dag med Guds nåd. Vi behöver komma ihåg att Gud förblir trofast även när vi känner oss utan hopp.

När de glada människorna i staden hälsade Noomi, bad hon dem att kalla henne Mara. Noomi kände att hon hade blivit utsatt för Guds vrede därför att "Han har handlat så hårt mot henne." På grund av det här bytte hon det namn hon fått av Gud (Noomi, som betyder "den ljuva"), till ett namn baserat på hennes omständigheter och känslor (Mara, betyder "den bittra"). Noomi kunde inte se att Gud hade "ljuva" händelser på gång för henne. Hon bytte uppfattning om sanningen och samtidigt ändrade hon också sin definition av Gud. Noomi såg inte längre Gud som trofast och kärleksfull mot henne. Hon kunde inte ens "se" Rut som stod där bredvid henne. Rut, som hade deklarerat en evig kärlek och tillgivenhet för Noomi, kan ha tänkt, "Jag står ju här!" Noomi hade glömt Guds löften (Femte Moseboken 31:8). Noomi hade glömt att Gud hade lovat att han skulle vara med henne och aldrig överge henne. Men faktum är att Gud är trofast trots att vi glömmer hans löften.

Genom hela Bibeln påminns vi om Guds trofasta kärlek. Guds kärlek till Noomi förblev oförändrad genom de olika situationerna i hennes liv. När Elimelek och Noomi vände sig bort från Gud, så förblev han trofast. Gud förblev trofast när Noomi kände hopplösheten efter att hon förlorat sin man och sina två söner. När hon hade glömt Guds löften, påminde Gud henne om sina löften. Det spelar ingen roll vilka situationer vi befinner oss i, så kan vi ändå räkna med att Gud är trofast emot oss. Han kommer aldrig att överge sina barn

Har du någonsin känt en sådan bitterhet som Noomi? Har du missat välsignelserna omkring dig därför att du fokuserade på din smärta? Vi har alla en tendens att glömma Guds löften till oss och leva som föräldralösa istället för som arvtagare till hans kungarike. Vad kan du göra för att påminna dig själv om Guds trofasthet?