Påskens karaktärer: Simon PetrusSmakprov

Samma impulsiva tro som ledde till att Petrus hoppade ur båten och gick på vattnet för att få en bekräftelse på Jesu gudomlighet, var samma tro som höll Petrus nära när andra flydde. Så, Petrus står vid en eld på förgården, förmodligen lite nervös. Det är mörkt, så kanske de andra inte ser honom. Kanske försöker han vara oansenlig, men det är omöjligt. En tjänsteflicka kommer fram till honom och frågar: "Du är en av dem som gick med Jesus från Nasaret, eller hur?"

Det kan vara så att han försöker hyssja henne så att andra inte ska höra henne och riskera att hans maskering avslöjas, så att han kan hålla sig kvar. Men han är en fiskare, inte en spion. Han är Petrus, Galileen med den fula dialekten. Så Petrus rusar därifrån och dröjer sig kvar vid ingången.

En av släktingarna till den tjänar vars öra skars bort av Petrus säger: "Såg jag dig inte med honom i trädgården?" Vid den här tidpunkten är Petrus maskering helt avslöjad. Han är röjd inför sina anklagare och får panik. Jag menar, om din farbrors öra blir avskuret så känner du garanterat igen killen som höjde svärdet så förargligt mot honom, eller hur? Så Peter tillgriper havets språk och spottar ur sig förbannelser, och helt plötsligt har hans gamla liv rumlat sig tillbaka och är i förgrunden. Och det är i detta sanningens ögonblick som orden Jesus talade till honom natten innan ekar tillbaka och genomborrar hans själ. Ännu en tupp gal.

Alla evangelierna beskriver sin version av den här berättelsen, men Lukas, den noggranna dagboksskrivaren, registrerar en särskilt spökliknande detalj: på något sätt var Petrus inom synhåll för Jesus. ”Då vände sig Herren om och såg på Petrus” (Lukas 22:61). Du kan bara läsa om smärtan och pinan i de orden. Ögonkontakten, ångesten i Jesu ansikte, förtvivlan som rinner genom Petrus hjärta. Den här en gång stolta, självsäkra unga mannen var helt och hållet förkrossad. Lukas berättar senare att han ”gick ut och grät bittert” (Lukas 22:62).

Har du någonsin haft ett ögonblick när du gråtit bittert? Det har jag. En äkta konfrontation med Kristi kors kommer att göra detta och avslöja vår stolthet och självgodhet, synden som svärtar vår själ. Oavsett om du närmar dig Jesus med många uppnådda prestationer och ett liv fyllt av välgörenhet eller om du hasar dig framåt med stapplande steg och ett liv fyllt av skam, så kommer Golgata att bryta ner dig, och samtidigt kommer det att lyfta upp dig.