Påskens karaktärer: Simon PetrusSmakprov

Att följa Jesus tog Petrus över hela Galileen och Judea och till platser som han aldrig hade kunnat föreställa sig. Spetälska blev helade. Lama gick. De blinda fick tillbaka synen. Han såg Jesus uppväcka en tjänsteflicka från de döda. Petrus var där, två gånger, när skapelsens Herre tog en liten pojkes lunch och välsignade den så att den räckte för att ge mat åt tusentals hungriga, desperata människor, och det blev med mat över. Och det var under den här tiden som Jesus en gång vaknade från en tupplur och räddade lärjungarna från skeppsbrott genom att tala, ja tala, till vattnet och vände ett stormigt hav till att vara spegelblankt på ett ögonblick.

Det finns kanske inget som sammanfattar hur den här treåriga resan var för den här fiskaren som blev följare än de ord han talade som svar på en efterhängsen fråga. Efter att tusentals anhängare skalats bort från rörelsen som svar på den stundtals hårda undervisningen, ställde Jesus en mycket mänsklig fråga: "Är det så att ni också vill lämna?" (Johannes 6:67). Jesus, Guds Son, kände till sitt uppdrag och sin resa mot korset, men Jesus, sorgens man, blev sårad när människor förkastade honom. I det här ögonblicket talade Petrus:

Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och vet att du är Guds Helige son. ” (Johannes 6: 68–69)

Till vem ska vi gå? Det är därför vi gör en paus varje vår och tittar på ett blodigt kors och en tom grav; varför vi släpar oss ur sängen på kalla söndagsmorgnar, vecka efter vecka; Varför, trötta och sorgsna och osäkra på någonting, kommer vi till Jesus i förvirrad bön. Vi har ingen annanstans att gå, ingen annan att vända oss till. Jesus har det eviga livets ord.

Vad Petrus hade var ett litet frö av tro, inplanterat i honom av Guds Ande. Vi vet att det är så, eftersom vi läser hans djärva bekräftelseord om Jesus som Kristus, den smorde som omtalades av Gamla testamentets profeter.

Jesu svar var att Kristus skulle bygga sin kyrka på denna sten - ja, den impulsiva, otåliga, ofullkomliga lärjunge. Petrus och de andra lärjungarna skulle bli apostlar och inleda en ny tid i frälsningshistorien.