Frågan om Kristus UppståndelseSmakprov

Svar till uppståndelsens kritiker 

Ett av argumenten som framförts av kritiker som är emot Kristus uppståndelse är "Kristus dog inte egentligen på korset!". Den här typen av argument har kommit att kallas "the swoon theory". Teorin menar att Jesus svimmade av utmattning, smärta och efter att ha tappat för mycket blod. Man menar också att när han las i graven, återuppväcktes han genom kylan och fuktigheten inne i graven. Sedan, när han fått tillbaka sitt medvetande, klev han ut och visade sig för sina lärjungar, som misstog sig och trodde att han hade uppstått från de döda!

I motsats till den här teorin, är det bra att veta att enligt romersk praxis, var den romerske bödeln tvungen att betala med sitt liv, om en fånge lyckades rymma. Dessutom bekräftar evangelietexterna att Jesus redan var död på korset när den romerske soldaten stack upp hans sida med sin lans vilket utgjöt blod och vatten. Detta bekräftade för soldaterna att han var död och efter det kände soldaterna att de inte behövde krossa hans ben för att påskynda hans död. 

Vi kan se att "the swoon theory" låter rätt rimlig, tills man börjar fördjup sig i följande viktiga frågor: A. Går det att tro på att han skulle kunna ha överlevt tre dagar i en fuktig grav, utan mat, vatten och sjukvårdstillsyn? B. Skulle han kunna ha överlevt att vara inlindad i kryddade linnebindlar? C. Skulle han kunna ha tagit sig lös från inlindningen? D. Skulle han kunna ha förflyttat gravstenen från gravens öppning och samtidigt övermannat de romerska soldaterna? E. Efter allt detta skulle han ha kunnat vandra flera kilometer på fötter som hade stora sår efter spikarna? Dessa frågor och flera andra motsäger denna teori. 

Faktum är att den här teorin skapar fler frågor än de svar den söker att ta fram vad gäller uppståndelsen. Den tyske kritikern David Strauss som inte alls tror på uppståndelse, skriver i sin bok "The Life of Jesus: For the People": "Skulle det vara omöjligt att en som just tagit sig fram från graven halvt död, som kröp fram svag och sjuk, som behövde sjukvårdsuppsyn på grund av linnebindningarna, som behövde styrka, som behövde bli omhändertagen, och som hade utstått outhärdlig smärta, skulle kunna ha övertygat lärjungarna att han övervunnit döden och graven, att han skulle vara livets furste. Det var det här som la grunden till den framtida kyrkan. En sådan form av uppväckning skulle förmodligen ha försvagat intrycket han gett dem när han var i livet och om döden - eller i varje fall sagts i en vemodig ton - men skulle inte på något sätt ha kunnat lyfta upp dem från sorg till glädje eller upplyft deras vördnad till lovprisning.”