Psaltaren 60:1-12
Psaltaren 60:1-12 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. Att lära ut. Ett kväde av David när han låg i strid med arameerna i Naharajim och i Sova och Joav vände tillbaka och slog edomeerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och krossat oss. Du var vred, upprätta oss igen. Du lät landet bäva och rämna. Det störtar samman, gör det helt igen. Du lät ditt folk möta hårda öden, du gav oss ett vin som fick oss att ragla. Res ett baner för dina trogna, dit de kan fly undan pilbågen. Hjälp oss med din starka hand, bönhör mig, så att de som du älskar blir räddade! Gud har talat i sin helgedom: »I triumf skall jag utskifta Shekem och mäta upp Suckotdalen. Mitt är Gilead, mitt är Manasse. Efraim är min hjälm och Juda min härskarstav. Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko, mot filisteerna höjer jag stridsrop.« Vem för mig till den befästa staden, vem leder mig till Edom? Du, Gud, har ju förkastat oss, du drog inte i fält med våra härar.
Psaltaren 60:1-12 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. Av David, när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolvtusen man. Gud, du har förkastat och skingrat oss, du har varit vred, upprätta oss igen. Du har kommit jorden att bäva och rämna. Hela nu dess sprickor, ty den vacklar. Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting, du har givit oss vin att dricka, så att vi raglar. Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner att hålla upp för sanningens skull Sela. För att dina älskade skall räddas, fräls oss med din högra hand och bönhör oss. Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och mäta upp Suckots dal. Gilead är mitt, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav. Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko. Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!" Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? Har inte du, Gud, förkastat oss, så att du ej mer drar ut med våra härar?
Psaltaren 60:1-12 Karl XII 1873 (SK73)
Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen. Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är. Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste. Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. Sela. På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss. Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal. Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste. Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig. Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom? Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här? Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng. Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.
Psaltaren 60:1-12 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen. Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar. Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin. Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela. På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss. Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal. Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.» Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? [ (Psalms 60:13) Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. ] [ (Psalms 60:14) Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. ]
Psaltaren 60:1-12 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Gud, du har förkastat oss och krossat oss, du har varit vred – upprätta oss igen! Du lät landet bäva och rämna. Läk nu dess sprickor, för det vacklar. Du lät ditt folk möta hårda ting, du gav oss vin så att vi raglar. Men åt dem som vördar dig gav du ett baner att lyfta för sanningens skull. Sela Fräls med din högra hand och svara oss, så att dina älskade blir räddade. Gud har talat i sin helgedom: "I triumf ska jag dela upp Shekem och mäta upp Suckots dal. Gilead är mitt, Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira. Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko. Ropa av fröjd över mig, filisteer!" Vem för mig till den befästa staden, vem leder mig till Edom? Är det inte du, Gud – du som har förkastat oss och inte drar ut med våra härar, Gud?
Psaltaren 60:1-12 nuBibeln (NUB)
Gud, du har förkastat oss och brutit ner oss. Du har varit vred, men upprätta oss igen! Du har skakat landet och fått det att rämna. Hela nu dess sprickor, för det bävar. Du har låtit ditt folk erfara hårda ting, du har gett oss vin att dricka så att vi raglar. Men åt dem som fruktar dig har du rest ett banér att fly till undan pilbågen. Séla Befria dina älskade, rädda oss med din starka hand, hjälp oss. Gud har talat i sin helgedom: ”Jag ska triumfera, dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen. Gilead är mitt och Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira. Moab är mitt tvättfat, mot Edom ska jag kasta min sko, och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.” Vem kan leda mig till den befästa staden? Vem kan leda mig till Edom? Har inte du, Gud, förkastat oss och inte längre velat gå ut med våra härar?
Psaltaren 60:1-12 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till ”Vittnesbördets lilja” (hebr. Shoshan edot) [en då känd melodi eller kanske ett sexsträngat instrument], en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras), för undervisning. [Ordet ”lilja” (hebr. shoshan) används i fyra psalmer, se Ps 45:169:180:1. Här i genitiv tillsammans med vittnesbörd (hebr. edot), se även Ps 80:1.] Av (för) David, när han stred med Aram-Naharim [Ordagrant: ”Aram vid de två floderna”, dvs. östra Syrien mellan floderna Eufrat och Khabur] och med Aram-Zoba [ett land nordost om Damaskus] och Joav [befälhavare i Davids armé, se 2 Sam 2:13] återvände och slog 12 000 av edomiterna i Saltdalen [troligtvis strax söder om Döda havet]. [Inledningen anspelar på Davids segrar över filistéerna, moabiterna, syrierna och edomiterna, se 2 Sam 8:13 och 1 Krön 18:12. I dessa redogörelser är siffran 18 000, men förmodligen är det ändå detta tillfälle som åsyftas. Ordet för ”mäta” i vers 8 är samma ord för ”mätte dem med snöre” i 2 Sam 8:2, något som kan tala för att det är samma händelse. I 2 Kung 14 och 2 Krön 25 finns också strider med edomiterna beskrivna, men dessa sker flera hundra år efter Davids livstid. Den hebreiska frasen le-David kan översättas ”av David” men också ”för” eller ”till” David.] ______ Gud (Elohim), du har kastat bort oss, du har brutit ner oss, du har blivit arg, upprätta oss! Du har fått marken att skaka, du har fått den att rämna (så att raviner bildas); hela dess brutna ben [poetisk omskrivning där ravinerna i marken beskrivs som benbrott] för den (marken) lider av skälvningar. Du har låtit ditt folk se svårigheter; du har låtit oss dricka skälvande vin (vin som berusar oss så att vi raglar). Men åt dem som fruktar (vördar, respekterar) dig har du gett ett baner [hebr. nes, samma rot som i Guds namn JHVH Nissi – Herren mitt baner] för att det ska synas inför (framför) bågskyttarna. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] För att dina älskade vänner ska kunna bli befriade, fräls med din högra hand och svara oss. [Versen citeras i Ps 108:7.] Gud (Elohim) har talat i sin helighet: Jag ska jubla (triumfera, hoppa i glädje), jag ska dela Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se 1 Mos 12:6] och mäta ut Sukkots dal (Lövhyddodalen). Gilead tillhör mig. Manasse tillhör mig. Efraim är [bildligt som] min hjälm (mitt huvuds värn, och skydd, en säker fästning). Juda är min spira (kungaspira). [Jakob profeterade att Juda skulle ha kungaspiran, se 1 Mos 49:10.] Moab är mitt tvättfat. På Edom kastar jag min sandal (sko). Filistéen, gråt högt på grund av mig [Filistéen har all anledning att vara rädd för Herren (Jahveh).] Vem ska föra in mig i den befästa staden? Vem ska leda mig till Edom? Har inte du Gud (Elohim) kastat ut oss? Drar du inte längre ut med vår armé?