Psaltaren 60:1-12

För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. Av David, när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolvtusen man. Gud, du har förkastat och skingrat oss, du har varit vred, upprätta oss igen. Du har kommit jorden att bäva och rämna. Hela nu dess sprickor, ty den vacklar. Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting, du har givit oss vin att dricka, så att vi raglar. Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner att hålla upp för sanningens skull Sela. För att dina älskade skall räddas, fräls oss med din högra hand och bönhör oss. Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och mäta upp Suckots dal. Gilead är mitt, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav. Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko. Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!" Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? Har inte du, Gud, förkastat oss, så att du ej mer drar ut med våra härar?