Psaltaren 38:1-22
Psaltaren 38:1-22 Svenska Folkbibeln (SFB98)
En psalm av David. En bön. HERRE, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din vredesglöd. Ty dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig. Inget helt finns på min kropp för din vredes skull, inget friskt finns i mina ben för min synds skull. Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda. Mina sår stinker och flyter för min dårskaps skull. Jag går krokig och mycket böjd, hela dagen går jag sörjande. Mina höfter är fulla av brand, inget helt finns på min kropp. Jag är maktlös och helt sönderslagen, jag klagar i mitt hjärtas oro. Herre, du känner all min längtan, mina suckar är ej dolda för dig. Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig. Mina ögons ljus, också det är borta. Mina nära och kära håller sig borta från min plåga, mina närmaste stannar på avstånd. De som står efter mitt liv lägger ut snaror, de som söker min olycka talar om min undergång. Hela tiden tänker de på svek. Men jag är lik en döv som inte hör, lik en stum som inte öppnar sin mun. Jag är lik en man som inte hör, som ej öppnar sin mun till svar. Men jag väntar på dig, HERRE, du skall svara, Herre, min Gud. Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig eller förhäva sig över mig när min fot vacklar. Ty jag är nära att falla, jag känner alltid min smärta. Jag bekänner min skuld och sörjer över min synd. Mina fiender lever och är mäktiga, många är de som hatar mig utan orsak. De som lönar gott med ont står mig emot därför att jag strävar efter det goda. Överge mig inte, HERRE, min Gud, var inte långt ifrån mig!
Psaltaren 38:1-22 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet. Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig. Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull. Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna. Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull. Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse. Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp. Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull. Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold. Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig. Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran. Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list. Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter; Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver. Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes. Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig. Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig. Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd. Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store. Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är. Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig. Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Psaltaren 38:1-22 Svenska 1917 (SVEN)
En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede. Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig. Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull. Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga. Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull. Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande. Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp. Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull. Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold. Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta. Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån. Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen. Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun; ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun. Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud. Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar. Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig; ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd. Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak, de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda. Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. [ (Psalms 38:23) Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning. ]
Psaltaren 38:1-22 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERRE, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din glöd! Dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig. Jag har inget helt i min kropp på grund av din vrede, ingen frid i mina ben på grund av min synd. Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en alltför tung börda. Mina sår stinker och rinner på grund av min dårskap. Jag går krokig och djupt böjd, hela dagen går jag sörjande. Mina höfter är fulla av brand, jag har inget helt i min kropp. Jag är maktlös och helt krossad, jag ropar i mitt hjärtas ångest. Herre, du känner all min längtan, mina suckar är inte dolda för dig. Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har lämnat mig. Mina ögons ljus är också borta. Mina nära och kära håller sig borta från min plåga, mina närmaste stannar på avstånd. De som vill ta mitt liv lägger snaror, de som söker min olycka talar om min undergång. Ständigt tänker de på svek. Men jag liknar en döv som inte hör, en stum som inte öppnar sin mun. Jag liknar en man som inte hör, en vars mun saknar svar, för jag hoppas på dig, HERRE. Du ska svara, Herre min Gud. Jag tänker: Låt dem inte triumfera över mig eller förhäva sig över mig när min fot vacklar, för jag är nära att falla, jag känner ständigt min smärta. Jag bekänner min skuld, jag sörjer över min synd. Mina fiender lever och är mäktiga, många hatar mig utan orsak. De lönar gott med ont, de är emot mig för att jag strävar efter det goda. Överge mig inte, HERRE! Min Gud, var inte långt ifrån mig.
Psaltaren 38:1-22 nuBibeln (NUB)
HERRE, straffa mig inte i din vrede, aga mig inte i din vredes glöd. Dina pilar har genomborrat mig, din hand har kommit över mig. Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull, ingenting är friskt i min kropp för min synds skull. Min skuld går mig över huvudet, som en börda, som är alltför tung för mig. Mina sår stinker och är fyllda med var för min dumhets skull. Jag går krokig och böjd, hela dagen går jag sörjande. Mina höfter fylls av brinnande smärta, ingenting i min kropp är helt. Jag är utan kraft, jag är helt krossad, jag klagar i mitt hjärtas ångest. Herre, du vet allt jag längtar efter, varje suck ligger öppen för dig. Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar, och ljuset lämnar mina ögon. Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga, mina närmaste håller sig på avstånd. De som står efter mitt liv lägger ut snaror, de som vill skada mig talar om min undergång, hela dagarna tänker de ut onda planer. Men jag är som en döv som ingenting hör, som en stum som inte kan öppna sin mun. Jag är som en man som inte hör, som inte öppnar sin mun för att svara. Men jag väntar på dig, HERRE, du ska svara, Herre, min Gud. Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig, eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.” Jag är nära att falla, och min smärta är ständigt hos mig. Jag bekänner min synd. Jag sörjer över min skuld. Mina fiender är många och starka, många är de som hatar mig utan orsak. De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda. Överge mig inte, HERRE! Var inte långt ifrån mig, min Gud!
Psaltaren 38:1-22 Svenska Kärnbibeln (SKB)
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, för att minnas (komma ihåg). [Till påminnelse för att få Guds uppmärksamhet.] [Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: ”för sabbaten”.] ______ Herre (Jahveh), straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte i din vrede, disciplinera mig inte i din glöd! För dina pilar har trängt in i mig, din hand ligger tung på mig. Hela min kropp är sjuk (inget är friskt) på grund av din vrede [straff], inte ett ben är helt (hela mitt inre är trasigt) på grund av min synd (mina felsteg). För mina felsteg (synder, skulder) överväldigar mig (rör sig över mitt huvud) [som flodvågor som håller på att dränka mig]; de är som en tung börda [omöjlig att bära]. Mina sår stinker och varar (är infekterade, rinner), på grund av min dårskap (oförstånd, galenskap, otålighet). Jag går krokig och böjd, hela dagen går jag sörjande. [Lidandet beskrivs med de yttre tecknen, krokig och böjd, och går vidare med ett inre känslomässigt tillstånd av sorg.] För mina höfter brinner av smärta (feber, skam), det finns inget helt i min kropp [allt är i obalans]. Jag är kraftlös (förlamad, bortdomnad) och förkrossad – till det yttersta, jag jämrar mig (ropar – ”ryter”) [som ett lejon] i mitt hjärtas ångest. Herre (Adonaj), inför dig [helt öppet] är all min längtan, min klagan (mitt suckande) är inte dold för dig. [Texten indikerar ett tydligt underförstått: ”Nej, den är verkligen inte dold!”] Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig. [Ordet för ”slår” är hebreiska sachar. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: sachar-char. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se 1 Mos 23:16. Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan. Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket ”mina ögons ljus som är borta” försämrad syn, se 1 Sam 3:2. Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se 1 Sam 14:27Ps 13:4Matt 6:22, och det finns även en koppling till sorg och gråt, se Ps 6:8Job 17:7.] [Nu förändras fokus. Hittills har det bara handlat om psalmisten och Gud. Nu kommer även vänner och fiender in i bilden.] Mina kära (de som älskar mig) och mina vänner (de som förknippas med mig) [mina nära och kära], håller sig undan för [håller sig borta när de ser] min plåga [det slag som har drabbat mig]. Mina närmaste håller sig på avstånd, och de som står efter mitt liv lägger ut snaror. De som söker min olycka talar om undergång (schismer, skadligheter, ödeläggelser – i plural) [planerar sådant som bryter ner och slukar som ruiner], de mumlar (tänker på) bedrägligheter [de sviker och upprepar falska löften lågmält] dagen lång. [Nu beskrivs hur psalmisten hanterar dessa attacker:] Men jag är som en döv, som inte kan höra, som en stum, som inte kan öppna sin mun. Jag har blivit som en man som inte hör, oförmögen att argumentera emot dem. För jag sätter mitt hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar min blick mot) Herren (Jahveh), du ska svara mig Herre (Adonaj), min Gud (Elohim). För jag säger (tänker, ber): ”Låt dem inte få glädja sig över mig, låt dem inte fira när min fot vacklar [på den smala vägen].” För jag är redo att falla [jag står på klippkanten], och min smärta (sorg, själsliga bedrövelse) är ständigt närvarande (framför mig). För jag berättar om (bekänner) min skuld (missgärning), jag är orolig (bekymrad, ängslig) på grund av min synd (mitt felsteg). Mina fiender lever, och är många (mäktiga), de som utan orsak hatar mig ökar i antal. De som lönar gott med ont, anklagar (attackerar) mig, bara för att jag strävar efter (följer) det som är gott. [Psalmen avslutas som den började med en bön. På samma sätt som i vers 2 är det två negationer. Den tredje raden och det sista verbet blir positivt, och ber inte bara om ett ingripande, utan ett ingripande nu, se vers 23.] Överge (lämna) mig inte Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), var inte långt borta (stanna inte borta) från mig.
Psaltaren 38:1-22 Bibel 2000 (B2000)
En psalm av David, till påminnelse. Herre, tukta mig inte i din vrede, straffa mig inte i din harm! Dina pilar har trängt in i mig och din hand vilar tung på mig. Ingenting är helt på min kropp för din vredes skull, ingenting är friskt i mig för mina synders skull. Min skuld har växt mig över huvudet, den är en börda, för tung för mig. Mina sår stinker och varas för min dårskaps skull. Jag är krokig och böjd, dagen lång går jag sörjande. Höfterna brinner av smärta, ingenting är helt i min kropp. Jag är kraftlös och krossad, jag skriker ut mitt hjärtas jämmer. Herre, du känner min längtan, mina suckar når fram till dig. Mitt hjärta bultar, mina krafter sviker, mina ögons ljus har slocknat. Mina vänner och grannar skyr min plåga, mina närmaste håller sig borta. De som står efter mitt liv gillrar fällor, de som vill mig ont förtalar mig och tänker ständigt på svek. Jag är lik en döv som ingenting hör, en stum som inte öppnar sin mun. Jag är lik en man som inte hör, en som inte kan svara. Men, Herre, jag hoppas på dig, du skall svara mig, Herre, min Gud. Jag är rädd att de skall skratta åt mig, de som hånar mig när jag snavar. Ty jag är nära att stupa, jag är ständigt plågad. Jag bekänner min skuld, jag sörjer över min synd. Fiender utan orsak har jag många, talrika är de som hatar mig utan skäl. De lönar gott med ont, de är emot mig för att jag sökt det goda. Överge mig inte, Herre, min Gud, dröj inte långt borta!