Psaltaren 38
38
1En Psalm Davids, till åminnelse. 2Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet. 3Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig. 4Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull. 5Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna. 6Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull. 7Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse. 8Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp. 9Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull. 10Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold. 11Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig. 12Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran. 13Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list. 14Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter; 15Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver. 16Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes. 17Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig. 18Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig. 19Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd. 20Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store. 21Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är. 22Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig. Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Nu markerat:
Psaltaren 38: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in