Psaltaren 38:1-22

Psaltaren 38:1-22 NUB

HERRE, straffa mig inte i din vrede, aga mig inte i din vredes glöd. Dina pilar har genomborrat mig, din hand har kommit över mig. Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull, ingenting är friskt i min kropp för min synds skull. Min skuld går mig över huvudet, som en börda, som är alltför tung för mig. Mina sår stinker och är fyllda med var för min dumhets skull. Jag går krokig och böjd, hela dagen går jag sörjande. Mina höfter fylls av brinnande smärta, ingenting i min kropp är helt. Jag är utan kraft, jag är helt krossad, jag klagar i mitt hjärtas ångest. Herre, du vet allt jag längtar efter, varje suck ligger öppen för dig. Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar, och ljuset lämnar mina ögon. Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga, mina närmaste håller sig på avstånd. De som står efter mitt liv lägger ut snaror, de som vill skada mig talar om min undergång, hela dagarna tänker de ut onda planer. Men jag är som en döv som ingenting hör, som en stum som inte kan öppna sin mun. Jag är som en man som inte hör, som inte öppnar sin mun för att svara. Men jag väntar på dig, HERRE, du ska svara, Herre, min Gud. Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig, eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.” Jag är nära att falla, och min smärta är ständigt hos mig. Jag bekänner min synd. Jag sörjer över min skuld. Mina fiender är många och starka, många är de som hatar mig utan orsak. De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda. Överge mig inte, HERRE! Var inte långt ifrån mig, min Gud!