Psaltaren 139:1-12
Psaltaren 139:1-12 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, en psalm av David. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag säger: "Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig", så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.
Psaltaren 139:1-12 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig. Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran. Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar. Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst. Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig. Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat. Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte? Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet, Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig. Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig. Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
Psaltaren 139:1-12 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån. Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den. Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig», så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Psaltaren 139:1-12 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERRE, du rannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ordet är på min tunga vet du, HERRE, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Den kunskapen är för underbar för mig, den är så hög att jag inte kan fatta den. Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.
Psaltaren 139:1-12 nuBibeln (NUB)
HERRE, du rannsakar mig och vet allt om mig. Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig vet du vad jag tänker. Du granskar mig vare sig jag går eller ligger. Du vet om allt som jag företar mig. Redan innan jag har ett ord på min tunga vet du, HERRE, vad jag tänker säga. Du omsluter mig på alla sidor, och du håller din hand över mig. Att veta detta är förunderligt för mig, mycket större än vad jag någonsin kan förstå. Vart skulle jag kunna gå för din Ande? Vart skulle jag kunna fly för din närvaro? Om jag far upp till himlen är du där, och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där. Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar, eller gömma mig vid havets yttersta gräns, kommer din hand att leda mig, din starka hand att gripa mig. Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.
Psaltaren 139:1-12 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David. ______ Herre (Jahveh), du rannsakar (utforskar, genomsöker, granskar) mig och känner mig. Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling]; du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem). [Matt 10:30] Min stig [mina dagliga aktiviteter – det publika] och min bädd [det privata] synar (mäter) du – med alla mina vägar (livsval, vanor) är du förtrogen. För inget ord (hebr. milah) har formats på min tunga, utan att du, Herre (Jahveh), vet om (känner till) det. Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor), och du har lagt din hand över mig. Den kunskapen övergår mitt förstånd (är obeskrivlig/underbar – hebr. pili) [Dom 13:18], den är så hög att jag inte kan förstå den. [I ett par retoriska frågor hyllar David nu Guds stora kärlek och nåd som når överallt, se även, se även Ps 23:6:] Vart kan jag gå (skulle jag vandra) från din Ande? Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro; ordagrant: dina ansikten)? Om jag stiger upp för himlarna, är du där, och lägger jag mig (bäddar jag åt mig) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket], se, där är du [också]! [ordagrant: se – du/dig!] Tar jag [lyfter jag på] morgonrodnadens vingar [förflyttar jag mig i ljusets hastighet längs med en solstrimma i soluppgången] och bosätter mig [på andra sidan – på de öar som ligger] längst ut (ytterst) i havet [i väst], ska också där din hand leda mig, och din högra [hand] hålla (gripa tag om) mig. Och säger jag: ”Mörker ska helt visst täcka mig [öppna sitt vida gap; överväldiga, krossa mig, se 1 Mos 3:15Job 9:17]”, så är även natten ljus för mig. [Joh 1:5] Nej, mörkret ska inte vara mörkt (mörkna) för dig, utan natten lysa som dagen – mörkret och ljuset gör ingen skillnad [för dig].
Psaltaren 139:1-12 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. Av David, en psalm. Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.