Psaltaren 139:1-12

HERRE, du rannsakar mig och vet allt om mig. Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig vet du vad jag tänker. Du granskar mig vare sig jag går eller ligger. Du vet om allt som jag företar mig. Redan innan jag har ett ord på min tunga vet du, HERRE, vad jag tänker säga. Du omsluter mig på alla sidor, och du håller din hand över mig. Att veta detta är förunderligt för mig, mycket större än vad jag någonsin kan förstå. Vart skulle jag kunna gå för din Ande? Vart skulle jag kunna fly för din närvaro? Om jag far upp till himlen är du där, och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där. Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar, eller gömma mig vid havets yttersta gräns, kommer din hand att leda mig, din starka hand att gripa mig. Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Psaltaren 139:1-12