Psaltaren 139:1-12

En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig. Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran. Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar. Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst. Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig. Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat. Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte? Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet, Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig. Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig. Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Psaltaren 139:1-12