Psaltaren 119:65-96
Psaltaren 119:65-96 Bibel 2000 (B2000)
Du har varit god mot din tjänare, Herre, som du har sagt. Ge mig klokhet och kunskap, ty jag litar på dina bud. Innan jag fick lida for jag vilse, men nu håller jag mig till ditt ord. Du är god och vad du gör är gott, lär mig dina stadgar. De fräcka svärtar ner mig med lögner, men jag lyder villigt dina befallningar. Deras sinne är trögt som fett, men jag har min lust i din lag. För mig var lidandet till gagn, då lärde jag mig dina stadgar. För mig är den lag du förkunnat mer värd än mängder av guld och silver. Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd att lära dina bud. De gudfruktiga ser mig och gläds, ty jag sätter mitt hopp till ditt ord. Jag vet att dina domslut är rättfärdiga, Herre, i din trofasthet lät du mig lida. Låt din kärlek bli min tröst, så som du har lovat din tjänare. Låt mig få möta din barmhärtighet och leva, ty din lag är min lust. Låt de fräcka stå med skam, de ljuger om mig, men jag skall begrunda dina befallningar. De som fruktar dig skall vända sig till mig och lära känna dina lagbud. Må jag obrottsligt följa dina stadgar, så att jag aldrig står med skam. Längtan efter din hjälp förtär mig, jag sätter mitt hopp till ditt ord. Jag längtar efter att se det du lovat. När skall du trösta mig? Jag är som en vinsäck, skrumpnad i rök, men dina stadgar glömmer jag inte. Din tjänares dagar är få, när skall du döma dem som förföljer mig? De fräcka gräver fallgropar för mig, de följer inte din lag. Alla dina bud är sanna. Hjälp mig, de förföljer mig med lögner. De har nästan gjort slut på mig, men jag viker inte från dina befallningar. Skänk mig liv i din kärlek, då skall jag följa de lagbud du gett. Herre, för evigt står ditt ord fast i himlen. I alla tider gäller vad du har sagt. Du skapade jorden, och den blev till. Enligt dina lagar består den ännu, allting tjänar dig. Om inte din lag vore min lust skulle jag förgås i mitt lidande. Dina befallningar skall jag aldrig glömma, du skänker mig liv genom dem. Jag är din, rädda mig, ty jag fördjupar mig i dina befallningar. De gudlösa väntar på att förgöra mig, men jag vill ge akt på dina lagbud. Jag har sett att allting har ett slut, men dina bud är utan gränser.
Psaltaren 119:65-96 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Du gör gott mot din tjänare, HERRE, enligt ditt ord. Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag litar på dina bud. Innan jag fick lida for jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord. Du är god och gör det goda, lär mig dina stadgar. De fräcka ljuger om mig, men jag vill av allt hjärta ta dina befallningar i akt. Deras hjärtan är okänsliga som fett, men jag har min glädje i din undervisning. Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad, så att jag fick lära mig dina stadgar. Din muns undervisning är bättre för mig än tusentals stycken guld och silver. Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud. De som fruktar dig skall se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord. HERRE, jag vet att dina domslut är rättfärdiga och att du tillrättavisat mig i trofasthet. Låt din nåd vara min tröst, så som du har lovat din tjänare. Låt din barmhärtighet komma över mig så att jag får leva, ty din undervisning är min glädje. Låt de fräcka komma på skam, ty utan orsak har de gjort mig orätt, men jag vill begrunda dina befallningar. Låt dem som fruktar dig och känner dina vittnesbörd vända sig till mig. Må jag av hela mitt hjärta följa dina stadgar, så att jag inte kommer på skam. Min själ längtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. Mina ögon längtar efter ditt tal, jag frågar: "När skall du trösta mig?" Ty jag är som en vinlägel i rök, men jag glömmer ej dina stadgar. Hur få är inte din tjänares dagar! När skall du hålla dom över mina förföljare? De fräcka gräver gropar för mig, de som lever i strid med din undervisning. Alla dina bud är trofasthet. Utan orsak förföljer man mig. Hjälp mig! De har nästan utplånat mig från jorden, men jag överger inte dina befallningar. Håll mig vid liv enligt din nåd, jag vill ta vara på din muns vittnesbörd. För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen. Från släkte till släkte varar din trofasthet, du har grundat jorden och den består. Enligt dina domslut består den än i dag, ty allting måste tjäna dig. Om inte din undervisning varit min glädje, hade jag förgåtts i mitt elände. Jag skall aldrig glömma dina befallningar, ty genom dem håller du mig vid liv. Jag är din, fräls mig, ty jag begrundar dina befallningar. De ogudaktiga vaktar på mig för att förgöra mig, men jag aktar på dina vittnesbörd. På all fullkomlighet har jag sett en gräns, men ditt bud är omätligt i vidd.
Psaltaren 119:65-96 Karl XII 1873 (SK73)
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord. Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom. Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord. Du äst mild och god; lär mig dina rätter. De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta. Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag. Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter. Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver. Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud. De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord. Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig. Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver. Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag. Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar. Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd. Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer. Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord. Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig? Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke. Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare? De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag. Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig. De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar. Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd. Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är. Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes. Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig. Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände. Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem. Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar. De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd, Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
Psaltaren 119:65-96 Svenska 1917 (SVEN)
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord. Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud. Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal. Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar. De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt. Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag. Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar. Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver. Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud. De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord. HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet. Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare. Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust. På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar. Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd. Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam. Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?» Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar. Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare? De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag. Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig. De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar. Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd. Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen. Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består. Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig. Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände. Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv. Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar. På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd. På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
Psaltaren 119:65-96 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Du gör gott mot din tjänare, HERRE, enligt ditt ord. Lär mig gott förstånd och kunskap, för jag litar på dina bud. Innan jag fick lida gick jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord. Du är god och gör det goda. Lär mig dina stadgar! De fräcka svärtar ner mig med lögner, men jag vill helhjärtat hålla dina befallningar. Deras hjärtan är okänsliga som fett, men jag har min glädje i din undervisning. Det gjorde mig gott att få lida, så att jag fick lära mig dina stadgar. Din muns undervisning är bättre för mig än tusentals mynt av guld och silver. Dina händer har gjort mig och format mig. Ge mig förstånd så att jag lär mig dina bud. De som vördar dig ska se mig och glädjas, för jag hoppas på ditt ord. HERRE, jag vet att dina domar är rättfärdiga, att du har tuktat mig i trofasthet. Låt din nåd bli min tröst, så som du har lovat din tjänare. Låt din barmhärtighet komma över mig så att jag får liv, för din undervisning är min glädje. Låt de fräcka få skämmas! De gör mig orätt utan orsak, men jag vill begrunda dina befallningar. Låt dem som vördar dig och känner dina vittnesbörd vända sig till mig. Låt mitt hjärta följa dina stadgar fullkomligt, så att jag inte måste skämmas. Min själ längtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. Mina ögon längtar efter ditt ord, jag undrar: När ska du trösta mig? Jag är som en vinsäck i rök, men jag glömmer inte dina stadgar. Hur få är inte din tjänares dagar! När ska du döma mina förföljare? De fräcka gräver gropar för mig, de lever inte efter din undervisning. Alla dina bud är sanning. De jagar mig utan orsak, hjälp mig! De har nästan utplånat mig från jorden, men jag överger inte dina befallningar. Ge mig liv efter din nåd! Jag vill ta vara på din muns vittnesbörd. För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen. Från släkte till släkte varar din trofasthet. Du har grundat jorden och den ska bestå. Genom dina domar består den än i dag, för allting måste tjäna dig. Om inte din undervisning var min glädje, skulle jag gå under i mitt lidande. Jag ska aldrig glömma dina befallningar, för genom dem ger du mig liv. Jag är din, fräls mig, för jag begrundar dina befallningar. De gudlösa vaktar på mig för att förgöra mig, men jag aktar på dina vittnesbörd. På all fullkomlighet har jag sett en gräns, men ditt bud är ofantligt.
Psaltaren 119:65-96 nuBibeln (NUB)
HERRE, du gör gott mot mig, din tjänare, som du har sagt. Ge mig god insikt och kunskap, för jag litar på dina bud. Innan jag fick lida gick jag vilse, men nu lyder jag vad du säger. Du är god och gör det som är gott. Lär mig dina bud! De oförskämda smutskastar mig med lögner, men jag håller mig helhjärtat till dina stadgar. Deras sinnen är okänsliga som fett, men jag gläder mig över din lag. För mig var det bra att jag fick lida, så att jag lärde mig dina bud. Din lag som du uttalat är mer värdefull för mig än stora mängder av silver och guld. Dina händer har gjort mig och format mig. Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud. De som fruktar dig ser mig och gläds, eftersom jag hoppas på ditt ord. HERRE, jag vet att dina beslut är rättfärdiga, och det är i trofasthet du låtit mig lida. Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat din tjänare. Förbarma dig över mig, så att jag får leva. Din lag är ju min glädje. Låt de oförskämda få skämmas, för de har smutskastat mig med lögn. Jag däremot vill tänka på dina stadgar. Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar vända sig till mig. Låt mig helhjärtat hålla dina bud, så att jag aldrig behöver skämmas. Jag förtärs av längtan efter din räddning, och jag hoppas på ditt ord. Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte. Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?” Jag är som en vinsäck i rök, men jag glömmer inte dina bud. Hur få är inte din tjänares dagar! När ska du döma dem som förföljer mig? De oförskämda gräver gropar för mig, de lyder inte din lag. Alla dina bud är tillförlitliga. Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner! De har nära nog utplånat mig från jorden, och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar. Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så ska jag följa de bud som du gett. HERRE, ditt ord står fast för evigt i himlen. Din trofasthet består från generation till generation. Du har skapat jorden, och den består. Enligt dina beslut består den, för allting tjänar dig. Om inte din lag hade varit min glädje, skulle jag ha gått under i mitt elände. Jag tänker aldrig glömma dina stadgar, för du ger mig liv genom dem. Jag tillhör dig. Rädda mig, för jag begrundar dina stadgar. De gudlösa väntar på mig för att förgöra mig, men jag ska tänka på dina befallningar. Allt som jag sett har sin begränsning, men för dina bud finns inga gränser.
Psaltaren 119:65-96 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Väl (gott) har du behandlat din tjänare, Herre (Jahveh), i enlighet med ditt ord (hebr. davar). Gott omdöme (ordagrant: ”god smak”) och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det, för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot). [Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även Fil 1:9.] Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet), men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah). [Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68-70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13Jak 1:2-3.] God är du – och du gör gott, lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). [Hebr. tóv används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69-70 ramar in ordet ”hjärta” och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.] De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig, men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). Okänsliga som fett är deras hjärtan, men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah). Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter), så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim). Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun än mängder av (ordagrant ”tusentals”) guld och silver [mynt]. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.] Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot). De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada, eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar). Jag vet , Herre (Jahveh), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning). Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig, efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare. Din barmhärtighet (medkännande nåd) kommer över mig , så jag kan leva, för din undervisning (Torah) är min glädje! Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam , för de har förvrängt min sak med falskhet, men jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig, och de som känner dina vittnesbörd (hebr. edot). Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim), så att jag inte drabbas av skam. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en handflata. Bokstavens symboliska betydelse är något öppet, att tillåta, något böjt eller kupat. Hebreiska ordet för sked är just kaf, eftersom det är en naturlig förlängning av handen som en behållare. Bokstaven kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se vers 81, 82 och 87.] Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning), på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag. Mina ögon förgås (är uttröttade, mattas av längtan) efter ditt löftesord (hebr. imrah), jag säger: ”När ska du trösta mig?” För jag har blivit som en vinlägel i rök, likväl glömmer jag inte dina förordningar (hebr. chuqim). [Vinläglar gjordes av skinn som blir torrt och sprucket när det utsätts för större mängder rök.] Hur många [hur få] är din tjänares dagar? När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig? De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig, vilket är emot din undervisning (Torah). [Vers 86-87 formar en kiasm där den centrala versen är en önskan om Guds hjälp.] Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta, de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting, hjälp mig du. De har nästan förtärt (utplånat – hebr. kalal) mig på jorden, men för min del har jag inte försakat något av dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig) och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. edot). [Denna vers är psalmens mittpunkt om man räknar hebreiska ord. Fram till och med vers 88a är det 530 ord och från vers 89 till sista versen (vers 176) är det också 530 ord. Den sista raden (vers 88b) består av tre hebreiska ord. Det centrala ordet är edot och den centrala frasen, och psalmens centrala budskap, är: ”och jag önskar att följa – dina vittnesbörd – från din mun”!] [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Talvärdet är 30. Den är storleksmässigt den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Som den högsta bokstaven sträcker den sig uppåt mot himlen och kopplar ihop bokstäverna med himmelen.] För evigt , Herre (Jahveh), står ditt ord (hebr. davar) fast i himlarna. Från generation till generation varar din trofasthet, du har grundat jorden och den står fast. Enligt dina påbud (hebr. mishpatim) består de än idag, för alla ting är dina tjänare. Om inte din undervisning (Torah) hade varit min lust, skulle jag ha gått under i mina bedrövelser. Jag ska aldrig glömma dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), för med dem har du upplivat mig (bevarat, låtit mig få leva och vara frisk). Jag är din , fräls (rädda) mig för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). De onda har väntat på mig för att kunna förgöra mig, men jag begrundar (tänker noga på) dina vittnesbörd (hebr. edot). Jag har sett ett slut (en gräns) på varje fulländning , men dina budord (hebr. mitzvot) saknar begränsning.
Psaltaren 119:65-96 Bibel 2000 (B2000)
Du har varit god mot din tjänare, Herre, som du har sagt. Ge mig klokhet och kunskap, ty jag litar på dina bud. Innan jag fick lida for jag vilse, men nu håller jag mig till ditt ord. Du är god och vad du gör är gott, lär mig dina stadgar. De fräcka svärtar ner mig med lögner, men jag lyder villigt dina befallningar. Deras sinne är trögt som fett, men jag har min lust i din lag. För mig var lidandet till gagn, då lärde jag mig dina stadgar. För mig är den lag du förkunnat mer värd än mängder av guld och silver. Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd att lära dina bud. De gudfruktiga ser mig och gläds, ty jag sätter mitt hopp till ditt ord. Jag vet att dina domslut är rättfärdiga, Herre, i din trofasthet lät du mig lida. Låt din kärlek bli min tröst, så som du har lovat din tjänare. Låt mig få möta din barmhärtighet och leva, ty din lag är min lust. Låt de fräcka stå med skam, de ljuger om mig, men jag skall begrunda dina befallningar. De som fruktar dig skall vända sig till mig och lära känna dina lagbud. Må jag obrottsligt följa dina stadgar, så att jag aldrig står med skam. Längtan efter din hjälp förtär mig, jag sätter mitt hopp till ditt ord. Jag längtar efter att se det du lovat. När skall du trösta mig? Jag är som en vinsäck, skrumpnad i rök, men dina stadgar glömmer jag inte. Din tjänares dagar är få, när skall du döma dem som förföljer mig? De fräcka gräver fallgropar för mig, de följer inte din lag. Alla dina bud är sanna. Hjälp mig, de förföljer mig med lögner. De har nästan gjort slut på mig, men jag viker inte från dina befallningar. Skänk mig liv i din kärlek, då skall jag följa de lagbud du gett. Herre, för evigt står ditt ord fast i himlen. I alla tider gäller vad du har sagt. Du skapade jorden, och den blev till. Enligt dina lagar består den ännu, allting tjänar dig. Om inte din lag vore min lust skulle jag förgås i mitt lidande. Dina befallningar skall jag aldrig glömma, du skänker mig liv genom dem. Jag är din, rädda mig, ty jag fördjupar mig i dina befallningar. De gudlösa väntar på att förgöra mig, men jag vill ge akt på dina lagbud. Jag har sett att allting har ett slut, men dina bud är utan gränser.