Psaltaren 119:65-96

Psaltaren 119:65-96 SFB15

Du gör gott mot din tjänare, HERRE, enligt ditt ord. Lär mig gott förstånd och kunskap, för jag litar på dina bud. Innan jag fick lida gick jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord. Du är god och gör det goda. Lär mig dina stadgar! De fräcka svärtar ner mig med lögner, men jag vill helhjärtat hålla dina befallningar. Deras hjärtan är okänsliga som fett, men jag har min glädje i din undervisning. Det gjorde mig gott att få lida, så att jag fick lära mig dina stadgar. Din muns undervisning är bättre för mig än tusentals mynt av guld och silver. Dina händer har gjort mig och format mig. Ge mig förstånd så att jag lär mig dina bud. De som vördar dig ska se mig och glädjas, för jag hoppas på ditt ord. HERRE, jag vet att dina domar är rättfärdiga, att du har tuktat mig i trofasthet. Låt din nåd bli min tröst, så som du har lovat din tjänare. Låt din barmhärtighet komma över mig så att jag får liv, för din undervisning är min glädje. Låt de fräcka få skämmas! De gör mig orätt utan orsak, men jag vill begrunda dina befallningar. Låt dem som vördar dig och känner dina vittnesbörd vända sig till mig. Låt mitt hjärta följa dina stadgar fullkomligt, så att jag inte måste skämmas. Min själ längtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. Mina ögon längtar efter ditt ord, jag undrar: När ska du trösta mig? Jag är som en vinsäck i rök, men jag glömmer inte dina stadgar. Hur få är inte din tjänares dagar! När ska du döma mina förföljare? De fräcka gräver gropar för mig, de lever inte efter din undervisning. Alla dina bud är sanning. De jagar mig utan orsak, hjälp mig! De har nästan utplånat mig från jorden, men jag överger inte dina befallningar. Ge mig liv efter din nåd! Jag vill ta vara på din muns vittnesbörd. För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen. Från släkte till släkte varar din trofasthet. Du har grundat jorden och den ska bestå. Genom dina domar består den än i dag, för allting måste tjäna dig. Om inte din undervisning var min glädje, skulle jag gå under i mitt lidande. Jag ska aldrig glömma dina befallningar, för genom dem ger du mig liv. Jag är din, fräls mig, för jag begrundar dina befallningar. De gudlösa vaktar på mig för att förgöra mig, men jag aktar på dina vittnesbörd. På all fullkomlighet har jag sett en gräns, men ditt bud är ofantligt.