Psaltaren 10:1-11
Psaltaren 10:1-11 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Varför, HERRE, står du så långt borta och gömmer dig i nödens tider? Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida. Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut. Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär, den girige välsignar han och föraktar HERREN. I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud, i alla hans tankar finns ej plats för Gud. Framgångsrika är alltid hans vägar, dina domar går högt över hans blickar, han fnyser åt alla sina ovänner. Han säger i sitt hjärta: "Jag skall inte vackla, aldrig skall någon olycka drabba mig." Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck, under hans tunga finns olycka och elände. Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna, i hemlighet vill han döda den oskyldige, hans ögon spanar efter den olycklige. Han ligger i bakhåll på hemlig plats, som ett lejon i sitt snår. Han ligger i bakhåll för att gripa den svage, han griper honom och drar in honom i sitt nät. Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor. Han säger i sitt hjärta: "Gud kommer inte ihåg det, han har gömt sitt ansikte, han ser det aldrig."
Psaltaren 10:1-11 Svenska 1917 (SVEN)
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider? Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt! Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN. Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar. Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet. Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.» Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv. Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige. Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät. Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor. Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
Psaltaren 10:1-11 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERRE, varför stannar du på avstånd och döljer dig i nödens tider? De gudlösas högmod plågar den förtryckte. Låt dem fångas i de onda planer de har smitt, för den gudlöse skryter över sina själviska begär, han välsignar den girige och föraktar HERREN. I sitt högmod söker han inte Gud, i alla hans tankar finns ingen plats för Gud. Han har ständig framgång på sina vägar, dina domar går högt över hans blick, han fnyser åt alla sina fiender. Han säger i sitt hjärta: "Jag vacklar inte, mig drabbar aldrig någon olycka." Hans mun är full av förbannelse, svek och förtryck, under hans tunga finns ondska och olycka. Han ligger på lur vid gårdarna, han vill döda den oskyldige i smyg, hans ögon spanar efter den olycklige. Han lurar dold som ett lejon i sitt snår, han lurar för att gripa den svage, han griper den svage och drar in honom i sitt nät. Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor. Han säger i sitt hjärta: "Gud glömmer, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
Psaltaren 10:1-11 nuBibeln (NUB)
HERRE, varför står du så långt borta, varför gömmer du dig i tider av nöd? I övermod jagar den gudlöse den svage. Låt dem fångas i sina egna intriger! Den gudlöse skryter med sina egna begär, välsignar den girige och föraktar HERREN. Den gudlöse sätter näsan i vädret. ”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.” Sådana är alla hans tankar. Ändå lyckas han i allt vad han gör, han är högfärdig och skjuter ifrån sig dina lagar, han fnyser åt sina fiender. Han tänker för sig själv: ”Inget kan rubba mig. Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.” Deras mun är full av förbannelse och lögn, under hans tunga finns ofärd och olycka. Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna och vill lönnmörda den oskyldige. Hans ögon följer den värnlöse. Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon, och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse och dra in honom i sitt nät. De värnlösa krossas, de kollapsar och faller av hans styrka. Han säger för sig själv: ”Gud har glömt det, han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”
Psaltaren 10:1-11 Bibel 2000 (B2000)
Varför, Herre, står du långt borta och håller dig dold i tider av nöd? I övermod jagar de gudlösa den förtryckte. Låt dem fastna i sina egna ränker. Den gudlöse prisar sin egen lystnad, välsignar sin vinst, föraktar Herren. Han tänker i sitt övermod: »Gud straffar inte, det finns ingen Gud.« Den gudlöse har framgång i allt han gör, dina domar rör honom inte. Han fnyser åt sina fiender, han tänker: »Inget kan få mig att falla, jag går med stadiga steg.« Svek och våld fyller hans mun, hans tunga gömmer ondska och ofärd. Han ligger på lur vid gårdarna och mördar den oskyldige i lönndom. Hans ögon följer den värnlöse, han lurar som ett lejon i snåret, han ligger på lur för att fånga den arme och dra åt sitt nät. Han hukar till språng, och den värnlöse fälls av hans kraft. Han tänker: »Gud bryr sig inte om det, han vänder sig bort, han ser det aldrig.«