Psaltaren 10:1-11
Psaltaren 10:1-11 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERRE, varför stannar du på avstånd och döljer dig i nödens tider? De gudlösas högmod plågar den förtryckte. Låt dem fångas i de onda planer de har smitt, för den gudlöse skryter över sina själviska begär, han välsignar den girige och föraktar HERREN. I sitt högmod söker han inte Gud, i alla hans tankar finns ingen plats för Gud. Han har ständig framgång på sina vägar, dina domar går högt över hans blick, han fnyser åt alla sina fiender. Han säger i sitt hjärta: "Jag vacklar inte, mig drabbar aldrig någon olycka." Hans mun är full av förbannelse, svek och förtryck, under hans tunga finns ondska och olycka. Han ligger på lur vid gårdarna, han vill döda den oskyldige i smyg, hans ögon spanar efter den olycklige. Han lurar dold som ett lejon i sitt snår, han lurar för att gripa den svage, han griper den svage och drar in honom i sitt nät. Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor. Han säger i sitt hjärta: "Gud glömmer, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
Psaltaren 10:1-11 nuBibeln (NUB)
HERRE, varför står du så långt borta, varför gömmer du dig i tider av nöd? I övermod jagar den gudlöse den svage. Låt dem fångas i sina egna intriger! Den gudlöse skryter med sina egna begär, välsignar den girige och föraktar HERREN. Den gudlöse sätter näsan i vädret. ”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.” Sådana är alla hans tankar. Ändå lyckas han i allt vad han gör, han är högfärdig och skjuter ifrån sig dina lagar, han fnyser åt sina fiender. Han tänker för sig själv: ”Inget kan rubba mig. Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.” Deras mun är full av förbannelse och lögn, under hans tunga finns ofärd och olycka. Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna och vill lönnmörda den oskyldige. Hans ögon följer den värnlöse. Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon, och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse och dra in honom i sitt nät. De värnlösa krossas, de kollapsar och faller av hans styrka. Han säger för sig själv: ”Gud har glömt det, han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”
Psaltaren 10:1-11 Bibel 2000 (B2000)
Varför, Herre, står du långt borta och håller dig dold i tider av nöd? I övermod jagar de gudlösa den förtryckte. Låt dem fastna i sina egna ränker. Den gudlöse prisar sin egen lystnad, välsignar sin vinst, föraktar Herren. Han tänker i sitt övermod: »Gud straffar inte, det finns ingen Gud.« Den gudlöse har framgång i allt han gör, dina domar rör honom inte. Han fnyser åt sina fiender, han tänker: »Inget kan få mig att falla, jag går med stadiga steg.« Svek och våld fyller hans mun, hans tunga gömmer ondska och ofärd. Han ligger på lur vid gårdarna och mördar den oskyldige i lönndom. Hans ögon följer den värnlöse, han lurar som ett lejon i snåret, han ligger på lur för att fånga den arme och dra åt sitt nät. Han hukar till språng, och den värnlöse fälls av hans kraft. Han tänker: »Gud bryr sig inte om det, han vänder sig bort, han ser det aldrig.«
Psaltaren 10:1-11 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Varför, HERRE, står du så långt borta och gömmer dig i nödens tider? Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida. Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut. Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär, den girige välsignar han och föraktar HERREN. I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud, i alla hans tankar finns ej plats för Gud. Framgångsrika är alltid hans vägar, dina domar går högt över hans blickar, han fnyser åt alla sina ovänner. Han säger i sitt hjärta: "Jag skall inte vackla, aldrig skall någon olycka drabba mig." Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck, under hans tunga finns olycka och elände. Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna, i hemlighet vill han döda den oskyldige, hans ögon spanar efter den olycklige. Han ligger i bakhåll på hemlig plats, som ett lejon i sitt snår. Han ligger i bakhåll för att gripa den svage, han griper honom och drar in honom i sitt nät. Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor. Han säger i sitt hjärta: "Gud kommer inte ihåg det, han har gömt sitt ansikte, han ser det aldrig."
Psaltaren 10:1-11 Karl XII 1873 (SK73)
Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid? Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list. Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran. Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet. Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar. Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid. Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad. Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga. Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät. Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld. Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
Psaltaren 10:1-11 Svenska 1917 (SVEN)
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider? Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt! Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN. Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar. Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet. Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.» Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv. Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige. Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät. Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor. Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
Psaltaren 10:1-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Varför , Herre (Jahveh), står du långt borta och döljer dig [dina ögon, ditt ansikte] i tider av brist (torka, nöd)? [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Den är storleksmässigt den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet ”Varför” börjar med denna bokstav och förstärker frågan varför det ibland verkar dröja innan Herren griper in. Varför upplevs det som om Gud står långt borta, han är ju störst, på samma sätt som lamed sticker upp och utmärker sig, borde väl Gud synas här på jorden? En del av svaret kommer i vers 2-11 där ogudaktighet stör Guds ordning och skymmer honom.] [Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan lamed i vers 1 och qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: mem, nun, samech, ajin, pe, tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs, vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även Ps 9:61810:6 för fler ”störningar” i mönstret när den gudlöse nämns.] I övermod (stolthet, arrogans) jagar den gudlöse (förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage (ödmjuke), de fångas av deras smidda planer. [Ordagrant är frasen ”i/av högmod gudlös brinner/jagar svage.” Det hebreiska ordet dalak används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se Ps 7:14Hes 24:10. Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se 1 Mos 31:36. Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se Dan 3. I den andra delen syftar ”de” antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer eller på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se Ps 7:16.] För (ja, anledningen är att) den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) prisar (ropar ”halleluja”, berömmer sig av, är stolt över) sin egen aptit (lystnad, sina begär), och välsignar den girige [den som rånar och stjäl] och föraktar Herren (Jahveh). [Versen börjar med ordet ”för” (hebr. ki) och kopplar ihop vers 3-11 med föregående inledande text i vers 2 eller vers 1. Det kan vara en förklaring till den gudlöses högmod och agerande mot de svaga i vers 2 eller höra ihop med psalmistens inledande fråga varför Gud upplevs stå långt borta i vers 1. Ordet ger avstamp för en fortsatt tanke som nu utvecklas mer i detalj. Läsaren kommer i följande verser få en inblick i den gudlöses ord, tankar och resonemang. Versens andra del kan också översättas ”den som rånar andra föraktar Herren”. Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet och föraktar Herren (Jahveh).] Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) säger i sitt högmod (ordagrant ”höjer föraktfullt sin näsa i vädret”): ”Han [Gud] kommer inte efterfråga (söka, ställa mig till svars), det finns ingen Gud (han bryr sig inte).” [Alternativ översättning: ”den gudlöse söker inte Gud”, men Ps 10:13 gör att det är troligare att det är Gud som ska hålla räkenskap.] [Den ogudaktige fruktar varken Gud eller människor:] Han går rakt fram på sin väg [skyr inga medel för att nå sina mål], höga är dina domslut (förordningar) [dina instruktioner, Herre], långt från [högt över, utom synhåll för] honom, han fnyser åt (föraktar, talar mot, blåser bort, bokstavligen ”andas” på) sina fiender. [På samma sätt som i vers 2 och 4 är det oklart vem som är subjektet. Det kan vara den gudlöse som föraktar och fnyser åt sina fiender, eller Gud som talar mot eller blåser bort den ogudaktige, se även Ps 2:4.] [Hans framgångar gör honom självsäker:] Han tänker (säger i sitt hjärta): ”Aldrig att jag ska vackla, ingen olycka ska någonsin (genom alla generationer) drabba mig.” Hans mun är full av förbannelse (han åkallar onda krafter för att bringa olycka till hans fiender), av oärligheter (svek, falska löften) och hot (förtryck), under hans tunga [till en början dolt] finns [giftiga ord av] ondska och olycka. [Paulus citerar från denna vers i Rom 3:14, utifrån den grekiska översättningen. Där finns kopplingen till giftormen som har sitt gift i nacken.] Han ligger i bakhåll nära byarna (städer utan skyddsmur), i smyg vill han dräpa den oskyldige; hans ögon spanar efter (lurar på) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret). Han ligger i bakhåll, gömd, som ett lejon i ett snår; han ligger på lur, väntar på att fånga den svage; han fångar honom genom att dra in sitt nät. Han hukar sig [som ett lejon som gör sig redo för språng], lägger sig på lur, kastar sig över (överfaller) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret) med sin styrka. [Ordet ”styrka” står här i plural kan syfta på lejonets klor eller tänder. Pluralformen skulle också kunna referera till den ogudaktiges kumpaner, eller så används den för att förstärka att hans styrka är mycket stor.] Han tänker (säger i sitt hjärta): ”Gud (El) har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.”