Psaltaren 10:1-11

HERRE, varför står du så långt borta, varför gömmer du dig i tider av nöd? I övermod jagar den gudlöse den svage. Låt dem fångas i sina egna intriger! Den gudlöse skryter med sina egna begär, välsignar den girige och föraktar HERREN. Den gudlöse sätter näsan i vädret. ”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.” Sådana är alla hans tankar. Ändå lyckas han i allt vad han gör, han är högfärdig och skjuter ifrån sig dina lagar, han fnyser åt sina fiender. Han tänker för sig själv: ”Inget kan rubba mig. Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.” Deras mun är full av förbannelse och lögn, under hans tunga finns ofärd och olycka. Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna och vill lönnmörda den oskyldige. Hans ögon följer den värnlöse. Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon, och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse och dra in honom i sitt nät. De värnlösa krossas, de kollapsar och faller av hans styrka. Han säger för sig själv: ”Gud har glömt det, han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”