Psaltaren 10:1-11

Varför, Herre, står du långt borta och håller dig dold i tider av nöd? I övermod jagar de gudlösa den förtryckte. Låt dem fastna i sina egna ränker. Den gudlöse prisar sin egen lystnad, välsignar sin vinst, föraktar Herren. Han tänker i sitt övermod: »Gud straffar inte, det finns ingen Gud.« Den gudlöse har framgång i allt han gör, dina domar rör honom inte. Han fnyser åt sina fiender, han tänker: »Inget kan få mig att falla, jag går med stadiga steg.« Svek och våld fyller hans mun, hans tunga gömmer ondska och ofärd. Han ligger på lur vid gårdarna och mördar den oskyldige i lönndom. Hans ögon följer den värnlöse, han lurar som ett lejon i snåret, han ligger på lur för att fånga den arme och dra åt sitt nät. Han hukar till språng, och den värnlöse fälls av hans kraft. Han tänker: »Gud bryr sig inte om det, han vänder sig bort, han ser det aldrig.«