Ordspråksboken 17:1-28
Ordspråksboken 17:1-28 nuBibeln (NUB)
En torr brödkant och frid är bättre än ett hus fullt med festmat och gräl. En förståndig tjänare får råda över en oduglig son och dela arvet med bröderna. Silver prövas i degeln och guld i smältugnen, men hjärtat prövas av HERREN. Den gudlöse lyssnar till onda tungor, och lögnaren är lyhörd för fördärvligt prat. Att håna den fattige är att håna hans skapare. Den som gläder sig åt andras olycka går inte ostraffad. De gamlas krona är barnbarnen, och sönernas stolthet är deras fäder. Det passar sig inte för dåren att vara stor i orden, än mindre för en respektabel man att ljuga. En magisk sten är mutor för sin givare, vart han än vänder sig har han framgång. Den som skyler en överträdelse främjar kärleken, men den som gnatar om den skiljer vänner åt. Att tillrättavisa en förnuftig är effektivare än hundra piskrapp på en dåre. Den onde vill bara göra uppror. En grym budbärare ska sändas mot honom. Det är bättre att möta en björn som berövats sina ungar än en dåre i hans dumhet. Om någon betalar igen gott med ont, kommer olyckan aldrig att lämna hans hus. Att börja ett gräl är som att släppa lös vatten ur en fördämning. Lägg därför ner saken innan striden bryter lös. Att låta den skyldige gå fri och döma den oskyldige – bådadera är något HERREN avskyr. Till vilken nytta är pengar i en dåres hand? Skulle han köpa visdom, han som ingen önskar? En väns kärlek består alltid, och en broder är född för att hjälpa i nöd. Den som ger sitt handslag och går i borgen för sin nästa har dåligt omdöme. Den som älskar att gräla älskar synden, och den som gör sin port hög inbjuder till fördärv. Den som har ett fördärvat sinne finner inget gott, och den som ljuger råkar illa ut. Att få en son som saknar vett för med sig sorg, en dåres far får ingen glädje. Ett glatt hjärta har en helande verkan, men modlöshet blir som en torka in i märgen. Den gudlöse tar mutor ur fickan för att förvränga rättvisan. Den förståndige fäster sin blick vid visheten, men en dåres ögon blickar mot jordens ände. En dåraktig son vållar sin far sorg och bedrövelse för den som fött honom. Det är illa nog att bötfälla en rättfärdig, och rättvisan är satt ur spel när ädla människor bestraffas. Den förståndige är försiktig med vad han säger, och den kloke har kontroll över sitt temperament. Även den dumme anses vis så länge han är tyst, och kan verka förnuftig så länge han inte öppnar munnen.
Ordspråksboken 17:1-28 Bibel 2000 (B2000)
Bättre en torr brödkant i lugn och ro än huset fullt med kalasmat och bråk. Duglig slav blir herre över oduglig son och får dela arvet med hans bröder. Silver prövas i degeln och guld i ugnen, men hjärtat prövas av Herren. Uslingen lyssnar på onda tungor, lögnaren är idel öra för elakt prat. Att håna en fattig är att smäda hans skapare, den skadeglade undgår inte straff. Barnbarn är de gamlas krona, sönernas stolthet är deras fäder. Stora ord anstår inte odågan, än mindre lögner en ädel man. Den som ger mutor tror sig ha ett trollspö, vart han kommer har han framgång. Den som söker vänskap överser med ett fel, den som ältar det driver bort sin vän. Klander biter bättre på den kloke än hundra piskrapp på dåren. Den gudlöse vill bara göra uppror, men en grym budbärare sänds mot honom. Hellre möta en björn som mist sina ungar än en dåre i hans vanvett. Den som lönar gott med ont blir själv aldrig kvitt det onda. Börja gräl är som att öppna dammluckor; sluta innan striden bryter lös! Att fria en skyldig, att fälla en oskyldig — bådadera väcker Herrens avsky. Vad gagnar pengar i dårens hand, kan han köpa vishet, han som saknar vett? En vän visar alltid kärlek, en broder är till för att hjälpa i nöden. Utan vett är den som ger sitt handslag och går i borgen för sin nästa. Den som älskar gräl älskar synd, den som gör porten hög inbjuder olyckan. Fördärvat sinne finner ingen lycka, lögnaktig tunga bringar på fall. Att ha en dåre till son är en sorg, ingen glädje får odågans far. Glatt hjärta ger god hälsa, modlöshet suger märgen ur benen. Den onde tar mutor ur mantelvecket för att hindra rättvisans gång. Den kloke har visheten för ögonen, dåren spanar mot världens ände. En dåraktig son får sin far att grämas och bedrövar henne som fött honom. Bötfälla en oskyldig är illa nog, prygla den ädle strider mot all rätt. Den förståndige spar sina ord, den kloke håller huvudet kallt. Även dåren anses vis om han tiger och klok så länge han håller mun.
Ordspråksboken 17:1-28 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Bättre en bit torrt bröd och ro än ett hus fullt av festmat och kiv. Klok tjänare får råda över odåga till son, och dela arvet med bröderna. Degeln prövar silvret och ugnen guldet, HERREN prövar hjärtan. En ond människa lyssnar till onda tungor, en lögnare lånar sitt öra åt fördärvligt tal. Den som hånar den fattige smädar hans skapare, den som gläder sig åt andras olycka blir inte ostraffad. Barnbarn är de gamlas krona, barnens stolthet är deras fäder. Stora ord passar ej dåren, än mindre lögnaktigt tal en furste. Mutan är som en lyckosten i givarens ögon, vart han än vänder sig har han framgång. Den som skyler synd främjar kärlek, den som river upp en sak splittrar nära vänner. En förebråelse tar mer på den förståndige än hundra slag på dåren. Upprorsmakaren vill blott ont, en grym budbärare skall sändas mot honom. Hellre möta en björn som mist sina ungar, än en dåre i hans oförnuft. Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan inte vika. Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka, ge därför efter innan striden bryter ut. Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för HERREN. Vad hjälper pengar i dårens hand, kan han köpa vishet när han saknar förstånd? En väns kärlek består alltid, en broder föds för att hjälpa i nöd. Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa. Den som älskar synd älskar strid, den som gör sin port hög söker sin undergång. Den som har ett falskt hjärta finner ingen lycka, den som har en oärlig tunga faller i olycka. Den som fått en odåga till son får bedrövelse, en dåres far har ingen glädje. Glatt hjärta ger god läkedom, brutet mod suger märgen ur benen. Den ogudaktige tar fram mutor ur sin ficka för att vränga rättens vägar. Den förståndige har sin blick på visheten, dårens blick går till jordens ände. En dåraktig son är sin fars grämelse och bitter sorg för den mor som fött honom. Att bötfälla den oskyldige är illa nog, men att slå ädla män strider mot all rätt. Den som har vett spar sina ord, en förståndig man håller huvudet kallt. Också en dåre räknas som vis när han tiger, och förståndig när han tillsluter sina läppar.
Ordspråksboken 17:1-28 Karl XII 1873 (SK73)
En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto. En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder. Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan. En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo. Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva. De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder. Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger. Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl. Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens. Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra. Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom. Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap. Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända. Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder. Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse. Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet? En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene. Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa. Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko. Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko. En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje. Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen. Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg. En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit. En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver. Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar. En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda. Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
Ordspråksboken 17:1-28 Svenska 1917 (SVEN)
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.Ps. 37,16. Ords. 15,16 f. 16, En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv. Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.Ps. 26, En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor. Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad. De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder. Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste. En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång. Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense. En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren. Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom. Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft. Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.Rom. 12, Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut. Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.5 Mos. 25,1. Jes. 5,23. Hes. 13,19, 22 f. Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd. En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden. En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa. Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall. Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka. Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje. Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen. Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar. Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända. En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom. Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan. Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd. Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
Ordspråksboken 17:1-28 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Bättre en torr brödbit med ro än huset fullt av festmat och gräl. Klok tjänare får råda över odåga till son och dela arvet med bröderna. Degeln prövar silvret och ugnen guldet, HERREN prövar hjärtan. En ond människa lyssnar till onda tungor, en lögnare lånar sitt öra åt fördärvligt prat. Den som hånar den fattige smädar hans Skapare, den som är skadeglad blir inte ostraffad. Barnbarn är de gamlas krona, barnens stolthet är deras fäder. Stora ord passar inte dåren, än mindre lögnaktigt tal en furste. Mutan är som en amulett i givarens ögon, vart han än vänder sig har han framgång. Den som skyler en synd främjar kärlek, den som ältar en sak skiljer vänner åt. En tillrättavisning tar mer på den förståndige än hundra slag på dåren. Upprorsmakaren vill bara ont, en grym budbärare ska sändas mot honom. Hellre möta en björn som mist sina ungar än en dåre i hans oförnuft. Om någon lönar gott med ont lämnar ondskan aldrig hans hus. Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka, sluta innan striden bryter ut. Den som friar en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda avskyvärda för HERREN. Vad hjälper pengar i dårens hand? Kan han köpa vishet när han saknar vett? En väns kärlek består alltid, en broder föds för att hjälpa i nöd. Utan vett är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa. Den som älskar synd älskar strid, den som gör sin port hög söker sin undergång. Den som har falskt hjärta finner ingen lycka, den som har oärlig tunga faller i olycka. Den som har en odåga till son får sorg, en dåres far har ingen glädje. Glatt hjärta ger god läkedom, brutet mod suger märgen ur benen. Den gudlöse tar fram mutor ur fickan för att vränga rättens vägar. Den förståndige har visheten för ögonen, dårens blick går till jordens ände. En dåraktig son är en grämelse för sin far och en bitter sorg för den mor som fött honom. Att bötfälla den oskyldige är illa nog, men att slå ädla män strider mot all rätt. Den som har vett spar sina ord, en förståndig man håller huvudet kallt. Också dåren anses vis när han tiger, klok när han stänger sina läppar.
Ordspråksboken 17:1-28 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Bättre en torr brödkaka [som kan ätas] i lugn (frid, ro) än ett hem fyllt av mat men med stridigheter. En vis tjänare får regera över en son som orsakar skam (förvirring, oreda), och han får dela arvet med bröderna. Smältdegeln är till för [att förädla] silver, och smältugnen för [att förädla] guld, på samma sätt prövar (undersöker, testar) Herren (Jahveh) hjärtan. En ond människa lyssnar på (uppmärksammar) ondskefulla läppar (tomt prat), och en lögnare lyssnar på en förödande tunga (destruktivt, oanständigt tal). Den som ser ner på (förlöjligar, hånar, driver med) den fattige (hebr. rosh) förolämpar (förnärmar) hans Skapare, den som är skadeglad (gläder sig åt andras olycka) undgår inte straff. Gamla mäns krona (stolthet) är deras barnbarn, och barnens krona är deras fäder. Överdrivet (stortaligt) tal lämpar sig inte för en dåre, och ännu mer opassande är ljugande läppar hos en ledare. En gåva (muta) fungerar som en skinande diamant [ordagrant ”en sten som charmerar”] för den som ger den, varthelst han vänder sig ger den honom framgång. [Versen kan tolkas positivt att en gåva stillar vrede, se Ords 21:14. Ordet gåva kan också översättas muta vilket inte är accepterat enligt judisk lag, och då är versen en sorglig kommentar om det mänskliga beteendet, se vers 23.] Den som har överseende med (skyler, förlåter) ett felsteg (överträdelse) väljer (strävar efter; söker; vill främja) kärleken, men den som ältar vad någon har sagt (gjort) skiljer vänner åt [driver bort en nära vän]. [Ords 10:12] En tillrättavisning påverkar den vise mer än hundra slag på dåren. En ond människa söker bara uppror [genom att medvetet bryta mot det som är rätt], därför ska en grym budbärare (ängel) skickas mot honom. Det är bättre att möta en björnhona som blivit separerad från sina ungar, än att möta en [högfärdig, arrogant] dåre i sin dårskap. Lönar någon gott med ont, viker inte ondskan från hans hus. Att börja ett gräl (ordväxling, konflikt) är som att öppna en dammlucka med vatten, stoppa därför grälet innan orden väller fram ohindrat. Den som rättfärdigar syndaren och den som fördömer den rättfärdige – båda är lika avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahvehs) ögon. Till vilken nytta är pengar i en dåres hand eftersom han inte har någon vilja (längtan, hjärta) att lära sig? [Vishet kan inte köpas, se Job 28:15-19; den kommer genom att följa Guds väg och att vörda Herren, se Ords 1:28-33. En vanlig källa till konflikt mellan vänner är pengar, temat återkommer i vers 18.] En vän (medmänniska – hebr. rea) älskar alltid (visar hela tiden tillgivenhet) [är trofast, hjälpsam och självuppoffrande], en broder finns med (föddes för att hjälpa) i motgång (nöd, trångmål – hebr. tsarah) [i en svår tid]. [Här kan ”en broder” även åsyfta någon som står nära, oavsett blodsband, se Ords 18:24.] En människa som saknar förstånd skriver under (ger sitt handslag), och går [förhastat] i borgen för sin vän (medmänniska – hebr. rea). Den som älskar synd, älskar strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl), den som bygger höga portar [som en fasad för att imponera och verka bättre än vad han är] försäkrar sig om sitt eget fall (ras). Den som har ett fördärvat (falskt) hjärta får ingen framgång (rikedom, gott), och den som har en fördärvad (förvrängd, pervers) tunga faller i olycka. Den förälder som får en [ondskefull] dåre till barn får sorg, en far till en [ohyfsad] dåre har ingen glädje. Ett glatt hjärta (själ) verkar som en god medicin, men en sårad (bruten) ande suger märgen ur benen (torkar ut och försvagar hela kroppen). Den ogudaktige (syndaren, kriminelle) tar emot mutor under bordet (i hemlighet) för att förvränga rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar). En man med förstånd placerar Guds vishet framför sina ögon (fokuserar på den), medan en dåres ögon ser [irrar runt] på allt som finns på jorden [utom på visdom]. En självgod, dåraktig son är en sorg för sin far och bitter sorg för henne som fött honom. Att straffa den rättfärdige är inte rätt, att slå (döda) personer med hög moral för deras ärlighet (övertygelse, moral, rättvisa) är också fel. Den som har kunskap (vishet) är sparsam med sina ord [Jak 1:19], och en man med insikt (förståelse) har en dyrbar (värdefull, högt aktad) ande. Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst, den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).