Bättre en torr brödkaka [som kan ätas] i lugn (frid, ro)
än ett hem fyllt av mat men med stridigheter.
En vis tjänare får regera över en son som orsakar skam (förvirring, oreda),
och han får dela arvet med bröderna.
Smältdegeln är till för [att förädla] silver, och smältugnen för [att förädla] guld,
på samma sätt prövar (undersöker, testar) Herren (Jahveh) hjärtan.
En ond människa lyssnar på (uppmärksammar) ondskefulla läppar (tomt prat),
och en lögnare lyssnar på en förödande tunga (destruktivt, oanständigt tal).
Den som ser ner på (förlöjligar, hånar, driver med) den fattige (hebr. rosh) förolämpar (förnärmar) hans Skapare,
den som är skadeglad (gläder sig åt andras olycka) undgår inte straff.
Gamla mäns krona (stolthet) är deras barnbarn,
och barnens krona är deras fäder.
Överdrivet (stortaligt) tal lämpar sig inte för en dåre,
och ännu mer opassande är ljugande läppar hos en ledare.
En gåva (muta) fungerar som en skinande diamant [ordagrant ”en sten som charmerar”] för den som ger den,
varthelst han vänder sig ger den honom framgång.
[Versen kan tolkas positivt att en gåva stillar vrede, se Ords 21:14. Ordet gåva kan också översättas muta vilket inte är accepterat enligt judisk lag, och då är versen en sorglig kommentar om det mänskliga beteendet, se vers 23.]
Den som har överseende med (skyler, förlåter) ett felsteg (överträdelse) väljer (strävar efter; söker; vill främja) kärleken,
men den som ältar vad någon har sagt (gjort) skiljer vänner åt [driver bort en nära vän]. [Ords 10:12]
En tillrättavisning påverkar den vise
mer än hundra slag på dåren.
En ond människa söker bara uppror [genom att medvetet bryta mot det som är rätt],
därför ska en grym budbärare (ängel) skickas mot honom.
Det är bättre att möta en björnhona som blivit separerad från sina ungar,
än att möta en [högfärdig, arrogant] dåre i sin dårskap.
Lönar någon gott med ont,
viker inte ondskan från hans hus.
Att börja ett gräl (ordväxling, konflikt) är som att öppna en dammlucka med vatten,
stoppa därför grälet innan orden väller fram ohindrat.
Den som rättfärdigar syndaren och den som fördömer den rättfärdige
– båda är lika avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahvehs) ögon.
Till vilken nytta är pengar i en dåres hand
eftersom han inte har någon vilja (längtan, hjärta) att lära sig?
[Vishet kan inte köpas, se Job 28:15-19; den kommer genom att följa Guds väg och att vörda Herren, se Ords 1:28-33. En vanlig källa till konflikt mellan vänner är pengar, temat återkommer i vers 18.]
En vän (medmänniska – hebr. rea) älskar alltid (visar hela tiden tillgivenhet) [är trofast, hjälpsam och självuppoffrande],
en broder finns med (föddes för att hjälpa) i motgång (nöd, trångmål – hebr. tsarah) [i en svår tid].
[Här kan ”en broder” även åsyfta någon som står nära, oavsett blodsband, se Ords 18:24.]
En människa som saknar förstånd skriver under (ger sitt handslag),
och går [förhastat] i borgen för sin vän (medmänniska – hebr. rea).
Den som älskar synd,
älskar strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),
den som bygger höga portar [som en fasad för att imponera och verka bättre än vad han är]
försäkrar sig om sitt eget fall (ras).
Den som har ett fördärvat (falskt) hjärta får ingen framgång (rikedom, gott),
och den som har en fördärvad (förvrängd, pervers) tunga faller i olycka.
Den förälder som får en [ondskefull] dåre till barn får sorg,
en far till en [ohyfsad] dåre har ingen glädje.
Ett glatt hjärta (själ) verkar som en god medicin,
men en sårad (bruten) ande suger märgen ur benen (torkar ut och försvagar hela kroppen).
Den ogudaktige (syndaren, kriminelle) tar emot mutor under bordet (i hemlighet)
för att förvränga rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar).
En man med förstånd placerar Guds vishet framför sina ögon (fokuserar på den),
medan en dåres ögon ser [irrar runt] på allt som finns på jorden [utom på visdom].
En självgod, dåraktig son är en sorg för sin far
och bitter sorg för henne som fött honom.
Att straffa den rättfärdige är inte rätt,
att slå (döda) personer med hög moral för deras ärlighet (övertygelse, moral, rättvisa) är också fel.
Den som har kunskap (vishet) är sparsam med sina ord [Jak 1:19],
och en man med insikt (förståelse) har en dyrbar (värdefull, högt aktad) ande.
Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst,
den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).
Bibelappen
Bibelappen för barn
