Matteusevangeliet 26:20-54
Matteusevangeliet 26:20-54 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig." Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?" Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig. Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född." Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det." Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike." När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget. Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras . Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen." Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig." Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger." Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna. Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber." Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill." Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja." Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen. Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här." Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste. Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom." Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi!", och kysste honom. Jesus sade till honom: "Min vän, är det därför du är här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. Men en av dem som var med Jesus lyfte handen, drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till honom: "Sätt tillbaka ditt svärd i skidan! Alla som tar till svärd ska dödas med svärd. Eller tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?"
Matteusevangeliet 26:20-54 Bibel 2000 (B2000)
På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: »Sannerligen, en av er skall förråda mig.« De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: »Det är väl inte jag, herre?« Han svarade: »Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.« Judas, som skulle förråda honom, sade: »Det är väl inte jag, rabbi?« Jesus svarade: »Du har själv sagt det.« Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.« När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Då sade Jesus till dem: »I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.« Petrus svarade honom: »Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall.« Men Jesus sade: »Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.« Petrus sade: »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.« Och detsamma sade alla lärjungarna. Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: »Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.« Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.« Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: »Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.« Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: »Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.« Sedan gick han bort och bad för andra gången: »Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.« När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.« Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det, grip honom.« Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. Jesus sade till honom: »Min vän, nu har du gjort ditt.« Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till honom: »Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?«
Matteusevangeliet 26:20-54 Svenska Folkbibeln (SFB98)
På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. Medan de åt, sade han: "Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig." Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag, Herre?" Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född." Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det." Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike." När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget. Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: "Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras." Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det." Jesus sade till honom: "Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Så sade också alla de andra lärjungarna. Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt här, medan jag går dit bort och ber." Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig." Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill." När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja." Han kom tillbaka och fann ännu en gång att de sov, så tunga av sömn var deras ögon. Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord. Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Se, stunden har kommit, då Människosonen skall överlämnas i syndares händer. Stig upp, låt oss gå. Se, han som förråder mig är nu här." Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utskickad av översteprästerna och folkets äldste. Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, han är det, grip honom." Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi", och kysste honom. Jesus sade till honom: "Min vän, varför är du här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?"
Matteusevangeliet 26:20-54 Nya Levande Bibeln (BSV)
När kvällen kom slog sig Jesus och hans tolv närmaste efterföljare ner vid bordet. Och medan de åt sa han: "Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig." Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: "Det är väl inte jag, Herre?" Han svarade: "Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det. För jag, Människosonen, måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig. Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född." Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: "Mästare, det är väl inte mig du menar?" Jesus svarade: "Du har självt sagt det." Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till sina efterföljare och sa: "Ta detta och ät, för det är min kropp." Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: "Drick av det allihop, för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor. Mitt blod ska offras så att många kan få förlåtelse för sina synder. Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då min Far regerar och jag dricker det nya vinet med er i hans nya värld." När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget. Där sa Jesus till dem: "Inatt kommer ni alla att överge mig, för Gud säger i Skriften: 'Jag ska döda herden, och fåren i hjorden ska skingras.' Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där." Petrus invände: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig göra det." Men Jesus sa till honom: "Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala imorgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig." Då sa Petrus: "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!" Och alla de andra efterföljarna sa samma sak. Sedan gick Jesus med sina efterföljare till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: "Sätt er här medan jag går bort en bit och ber." Jesus greps nu av förtvivlan och ångest, och han sa till dem: "Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig." Sedan gick han lite längre bort och kastade sig ner på marken och bad: "Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill." Efter ett tag gick han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. Då sa han till Petrus: "Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? Vaka och be, så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er." Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: "Far i himlen, om jag inte kan slippa det lidande som väntar, är jag beredd att göra din vilja." Men när han kom tillbaka till sina efterföljare, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna. Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord. Sedan gick han tillbaka till sina efterföljare och sa: "Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen, ska överlämnas till onda människor. Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig." Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa." Judas gick därför raka vägen fram till Jesus och sa: "Godafton, Mästare!" och gav honom en hälsningskyss. Jesus svarade: "Min vän, gör det du har kommit hit för att göra." Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom. En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. Men Jesus sa till honom: "Stoppa tillbaka svärdet. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld. Inser du inte att jag skulle kunna be min Far i himlen att skicka mer än tolv arméer med änglar för att skydda oss, och att han genast skulle göra det? Men hur skulle det som Gud förutsagt i Skriften då kunna bli verklighet? Han har ju sagt att allt detta måste hända."
Matteusevangeliet 26:20-54 Karl XII 1873 (SK73)
Och om aftonen satte han sig till bords med de tolf. Och vid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig. Då vordo de svårliga bedröfvade, och begynte hvar i sin stad säga till honom: Herre, icke är jag den samme? Då svarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig. Menniskones Son varder gåendes, som skrifvet är om honom; men ve den mennisko, af hvilko menniskones Son varder förrådd; det vore de menniskone bättre, att hon aldrig hade född varit. Då svarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han till honom: Du sadet. Men när de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen. Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle. Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken utgjuten varder för mångom, till syndernas förlåtelse. Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna vinträs frukt, intill den dagen jag varder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike. Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut till Oljoberget. Då sade Jesus till dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola varda förskingrad. Men när jag är uppstånden igen, vill jag gå fram för eder i Galileen. Då svarade Petrus, och sade till honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likväl aldrig förargas. Sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, att i desso nattene, förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor. Sade Petrus till honom: Om jag skulle än dö med dig, vill jag icke neka dig. Sammaledes sade ock alle Lärjungarna. Då kom Jesus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade till Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder. Och han tog Petrum till sig, och de två Zebedei söner, och begynte bedröfvas och ängslas. Då sade Jesus till dem: Min själ är bedröfvad intill döden; blifver här, och vaker med mig. Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag vill, utan som du. Och han kom till Lärjungarna, och fann dem sofvande; och sade till Petrum: Så förmådden I icke vaka ena stund med mig? Vaker och beder, att I fallen icke uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt. Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje. Så kom han, och fann dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung. Och han lät då blifva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden. Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antvardas i syndares händer. Står upp, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder. Och vid han än talade, si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med svärd och med stafrar, utsände af de öfversta Presterna, och af de äldsta i folket. Men den, som förrådde honom, hade gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager honom. Då steg han hastigt fram till Jesum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom. Då sade Jesus till honom: Min vän, hvarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på Jesum, och grepo honom. Och si, en af dem, som voro med Jesu, räckte ut handena, drog ut sitt svärd, och slog dens öfversta Prestens tjenare, och afhögg hans öra. Då sade Jesus till honom: Stick ditt svärd i sitt rum; ty alle de som taga till svärd, de skola förgås med svärd. Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, att han skickade till mig mer än tolf legioner Änglar? Huru blefve då Skriften fullkomnad, att så ske skall?
Matteusevangeliet 26:20-54 Svenska 1917 (SVEN)
När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv. Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.» Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?» Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig. Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.» Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.» Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.» Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla; ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.» När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget. Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.' Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.» Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.» Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.» Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna. Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.» Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas. Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.» Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!» Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig! Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.» När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord. Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer. Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.» Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste. Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.» Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt. Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången. Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd. Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar? Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»
Matteusevangeliet 26:20-54 nuBibeln (NUB)
När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet. Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.” Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?” Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det. För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.” Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi, det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.” Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er, att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.” När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget. Där sa Jesus till dem: ”I natt kommer ni alla på fall för min skull, för det står skrivet: ’Jag ska slå herden, så att fåren i hjorden skingras.’ Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.” Petrus svarade: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska jag aldrig göra det!” Men Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig: redan i natt, innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.” Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra lärjungarna sa samma sak. Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Jesus greps nu av sorg och ångest, och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” Sedan kom han tillbaka till sina lärjungar och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.” Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Fader i himlen, om det inte är möjligt att slippa denna bägare, utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna. Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord. Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.” Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Var hälsad, Rabbi!” och kysste honom. Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom. En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet! De som använder svärd, kommer själva att falla för svärd. Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det? Men hur skulle det då gå i uppfyllelse som förutsagts i Skriften, att allt detta måste hända?”
Matteusevangeliet 26:20-54 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När det nu blivit kväll, lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sa han: ”Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig.” Då blev de djupt sårade (ledsna) och började fråga honom en efter en: ”Det är väl inte jag, Herre?” Då svarade han: ”Den som tillsammans med mig har doppat sin hand i skålen [doppat bröd i fatet med sås av dadlar, russin och vinäger], han kommer att utlämna (förråda) mig. [Uttrycket ’doppat sin hand i skålen’ behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda ’att dela måltiden och gemenskapen’.] Människosonen ska gå bort, exakt som det står skrivet om honom, men ve [uttryck för intensiv förtvivlan] över den människa som det sker genom! Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född.” Judas, som skulle utlämna (förråda och överlämna) honom, sa: ”Rabbi, det är väl inte jag?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.” [I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det är, se Joh 13:18-30.] Medan de åt, tog Jesus ett bröd och när han hade välsignat det, bröt han det och gav det till lärjungarna och sa: ”Ta emot, ät, detta är min kropp!” När han hade tagit en bägare och tackat [Gud] för den sa han medan han gav dem: ”Drick av detta vin, var och en av er, för detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse (befrielse från synder). Jag säger er: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt, förrän den dag då jag dricker det på nytt (i bättre kvalitet) i min Faders kungarike.” [Måltiden som varade i flera timmar var nu klar.] När de sjungit en lovsång (hymn), gick de ut till Olivberget. [Under påskmåltiden sjöng man först Ps 113 och Ps 114, efter måltiden sjöng man Ps 115-118.] Då [medan de vandrade ut från Jerusalem via Kidrondalen mot Getsemane] sa Jesus till dem: ”Denna natt ska ni alla komma på fall (ta anstöt, överge mig) för min skull, för det står skrivet: Jag ska slå (dräpa) herden, och fåren i hjorden ska skingras. [Jesus citerar fritt från Sak 13:7.] Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till Galileen.” [Lärjungarna och Petrus som deras talesman, se vers 35, går emot Jesu ord.] Petrus svarade honom: ”Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger) för din skull, så ska då jag aldrig komma på fall.” Jesus sa till honom: ”Jag säger sanningen till dig, i natt innan en [enda] tupp har galt kommer du att ha förnekat mig tre gånger.” Petrus [som bara var några timmar från att förneka Jesus] svarade honom: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig.” Samma sak sa också alla de andra lärjungarna. [Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det är på just denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane. Han sa till [åtta av] sina lärjungar: ”Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag går dit bort och ber.” Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner [Jakob och Johannes]. Jesus började känna sorg (bedrövelse) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press). Sedan sa han till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna här och vaka [håll er vakna och be] med mig!” Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare [lidande och straffet för mänsklighetens synd, se Matt 20:22-23] gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.” När han kom tillbaka till lärjungarna [Petrus, Jakob och Johannes] och fann dem sovande, sa han till Petrus: ”Så ni orkade inte ens hålla er vakna en timme med mig? Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad].” Han gick bort på nytt och bad för andra gången: ”Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så låt din vilja ske.” [Frågan bekräftar oundvikligheten i Jesu död som det redan profeterats om, se Jes 53:9.] När Jesus kom tillbaka fann han dem sovande igen. Deras ögon var så tyngda av sömn. Så han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sa till dem: ”Ja, ni sover fortfarande och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen ska överlämnas i syndares händer. Stå upp, låt oss gå! Han som ska utlämna (förråda) mig är nära.” [Jesus såg troligen nu fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.] Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52] beväpnade med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken, och sagt: ”Den som jag hälsar genom att kyssa är det, grip honom.” På en gång gick Judas fram till Jesus, och sa: ”Var hälsad (med glädje), rabbi (min lärare)”, och kysste honom intensivt. Jesus sa till honom: ”Min kamrat, du är här av en anledning ...” [Meningen är inte fullständig, det är en ”aposiopesis”. I stället för att skriva ”du är här av en anledning – gör vad du ska göra” eller ”gör det inte” förstärks bilden för läsaren. Det kan också vara ett sätt att visa på att samtalet avbryts och man kommer fram för att gripa Jesus. Här används inte heller det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. philos, utan hetairos som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes också inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är Matt 20:13 och Matt 22:12. I båda dessa verser visar det sig att den andra parten har onda intentioner.] Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd. Han gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. [Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen inte på örat utan på halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Läkaren Lukas beskriver också hur han helas av Jesus, se Luk 22:51. Att det bara är Johannes som nämner namnen på de inblandade, kan bero på att han skriver sitt evangelium när Petrus redan är död. De övriga evangelieförfattarna måste vara försiktigare. De vill inte utlämna Petrus namn eftersom det kunde få juridiska följder för honom.] Då sa Jesus till honom: ”Lägg tillbaka ditt svärd. Alla som drar svärd ska dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min Fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? [En legion var den romerska militärens högsta enhet på omkring 6 000 soldater. Tolv legioner motsvarar alltså ett antal på minst 72 000 änglar, se Apg 10.] Men hur skulle då Skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?” [Jes 53Dan 9:26Sak 12-13]