Matteus 26:20-54

Och om aftonen satte han sig till bords med de tolf. Och vid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig. Då vordo de svårliga bedröfvade, och begynte hvar i sin stad säga till honom: Herre, icke är jag den samme? Då svarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig. Menniskones Son varder gåendes, som skrifvet är om honom; men ve den mennisko, af hvilko menniskones Son varder förrådd; det vore de menniskone bättre, att hon aldrig hade född varit. Då svarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han till honom: Du sadet. Men när de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen. Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle. Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken utgjuten varder för mångom, till syndernas förlåtelse. Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna vinträs frukt, intill den dagen jag varder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike. Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut till Oljoberget. Då sade Jesus till dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola varda förskingrad. Men när jag är uppstånden igen, vill jag gå fram för eder i Galileen. Då svarade Petrus, och sade till honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likväl aldrig förargas. Sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, att i desso nattene, förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor. Sade Petrus till honom: Om jag skulle än dö med dig, vill jag icke neka dig. Sammaledes sade ock alle Lärjungarna. Då kom Jesus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade till Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder. Och han tog Petrum till sig, och de två Zebedei söner, och begynte bedröfvas och ängslas. Då sade Jesus till dem: Min själ är bedröfvad intill döden; blifver här, och vaker med mig. Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag vill, utan som du. Och han kom till Lärjungarna, och fann dem sofvande; och sade till Petrum: Så förmådden I icke vaka ena stund med mig? Vaker och beder, att I fallen icke uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt. Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje. Så kom han, och fann dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung. Och han lät då blifva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden. Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antvardas i syndares händer. Står upp, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder. Och vid han än talade, si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med svärd och med stafrar, utsände af de öfversta Presterna, och af de äldsta i folket. Men den, som förrådde honom, hade gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager honom. Då steg han hastigt fram till Jesum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom. Då sade Jesus till honom: Min vän, hvarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på Jesum, och grepo honom. Och si, en af dem, som voro med Jesu, räckte ut handena, drog ut sitt svärd, och slog dens öfversta Prestens tjenare, och afhögg hans öra. Då sade Jesus till honom: Stick ditt svärd i sitt rum; ty alle de som taga till svärd, de skola förgås med svärd. Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, att han skickade till mig mer än tolf legioner Änglar? Huru blefve då Skriften fullkomnad, att så ske skall?