När kvällen kom slog sig Jesus och hans tolv närmaste efterföljare ner vid bordet. Och medan de åt sa han: "Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig."
Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: "Det är väl inte jag, Herre?"
Han svarade: "Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det. För jag, Människosonen, måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig. Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född."
Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: "Mästare, det är väl inte mig du menar?" Jesus svarade: "Du har självt sagt det."
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till sina efterföljare och sa: "Ta detta och ät, för det är min kropp." Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: "Drick av det allihop, för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor. Mitt blod ska offras så att många kan få förlåtelse för sina synder. Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då min Far regerar och jag dricker det nya vinet med er i hans nya värld."
När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget.
Där sa Jesus till dem: "Inatt kommer ni alla att överge mig, för Gud säger i Skriften: 'Jag ska döda herden, och fåren i hjorden ska skingras.' Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där."
Petrus invände: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig göra det." Men Jesus sa till honom: "Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala imorgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig."
Då sa Petrus: "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!" Och alla de andra efterföljarna sa samma sak.
Sedan gick Jesus med sina efterföljare till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: "Sätt er här medan jag går bort en bit och ber." Jesus greps nu av förtvivlan och ångest, och han sa till dem: "Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig." Sedan gick han lite längre bort och kastade sig ner på marken och bad: "Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill."
Efter ett tag gick han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. Då sa han till Petrus: "Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? Vaka och be, så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er."
Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: "Far i himlen, om jag inte kan slippa det lidande som väntar, är jag beredd att göra din vilja." Men när han kom tillbaka till sina efterföljare, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna. Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.
Sedan gick han tillbaka till sina efterföljare och sa: "Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen, ska överlämnas till onda människor. Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig."
Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa." Judas gick därför raka vägen fram till Jesus och sa: "Godafton, Mästare!" och gav honom en hälsningskyss.
Jesus svarade: "Min vän, gör det du har kommit hit för att göra." Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.
En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. Men Jesus sa till honom: "Stoppa tillbaka svärdet. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld. Inser du inte att jag skulle kunna be min Far i himlen att skicka mer än tolv arméer med änglar för att skydda oss, och att han genast skulle göra det? Men hur skulle det som Gud förutsagt i Skriften då kunna bli verklighet? Han har ju sagt att allt detta måste hända."
Bibelappen
Bibelappen för barn
