Lukasevangeliet 22:39-71

Dela

Lukasevangeliet 22:39-71 Bibel 2000 (B2000)

Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. När han kom dit sade han till dem: »Be att ni inte utsätts för prövning.« Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: »Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.« En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, och han sade till dem: »Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.« Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?« När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: »Herre, skall vi ta till våra svärd?« Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men då sade Jesus: »Nu räcker det.« Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.« De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: »Den där mannen var också med honom.« Men Petrus förnekade det: »Nej, jag känner honom inte.« Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: »Du hör också till dem.« Petrus sade: »Nej, det gör jag inte.« En timme senare var det någon som försäkrade: »Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.« Men Petrus sade: »Jag förstår inte vad du menar.« Och just som han sade det gol en tupp. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: »Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och grät bittert. Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom. De band för ögonen på honom och sade: »Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?« Och de öste glåpord över honom. När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet och de frågade: »Är du Messias, så säg oss det.« Han svarade: »Om jag säger det kommer ni inte att tro det, och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara. Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida .« Då sade de allesammans: »Du är alltså Guds son?« Han svarade: »Ni själva säger att jag är det.« Då sade de: »Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun.«

Lukasevangeliet 22:39-71 nuBibeln (NUB)

Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget. Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!” Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad: ”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken. Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!” Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?” Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom. Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.” Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd. Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem. En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!” Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.” Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!” ”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus. Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.” Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen. I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert. De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.” Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt. Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet. De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!” Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig, och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara. Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.” Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?” Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.” Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”

Lukasevangeliet 22:39-71 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen, sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse." Medan han ännu talade kom där en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus och kysste honom. Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: "Herre, skall vi slå till med svärd?" Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Men Jesus sade: "Låt det vara nog med detta!" Och han rörde vid hans öra och helade honom. Sedan sade Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste, som hade kommit emot honom: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. Trots att jag dagligen har varit bland er i templet, har ni inte gripit mig. Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt." Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom." Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte." Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé." Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert. De män som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. De höljde över honom och sade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" Och på många andra sätt hånade de honom. När det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd och frågade: "Är du Messias, så säg det!" Han svarade dem: "Om jag säger det, tror ni det inte, och om jag frågar er, svarar ni inte. Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida." Då frågade alla: "Är du alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är ." De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun."

Lukasevangeliet 22:39-71 Nya Levande Bibeln (BSV)

Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina efterföljare och gick som vanligt till Olivberget. Där sa han till dem: "Be till er Far i himlen så att frestelserna inte segrar över er." Själv gick han en liten bit längre bort och föll på knä och bad: "Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill." Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft. Men hans ångest blev allt större, och han bad så intensivt, att hans svett föll som blodsdroppar till marken. Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina efterföljare och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. Då sa han till dem: "Hur kan ni sova nu! Res er upp och be att frestelserna inte segrar över er." Medan Jesus fortfarande talade kom en stor folkhop dit ledd av Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. Men Jesus sa: "Judas, hur kan du förråda mig, Människosonen, med en kyss?" När Jesus andra efterföljare förstod vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi försvara oss? Vi har ju våra svärd!" Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men Jesus sa: "Inget mer våld!" Och så rörde han vid mannens öra och helade honom. Sedan vände sig Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom, och sa: "Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Dag efter dag var jag tillsammans med er där utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkrets makter fritt spelrum." Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd. Inne på gården gjorde folket upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem. En tjänsteflicka la då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: "Den där mannen var också tillsammans med Jesus!" Men Petrus protesterade och sa: "Nej, jag känner inte den mannen." Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: "Du är också en av dem!" "Nej, det är jag inte", svarade Petrus. Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: "Jag är säker på att den där karln är en av Jesus efterföljare, han är ju från Galileen." Men Petrus sa: "Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar." Och just när han sa det gol tuppen. I samma stund vände sig Herren Jesus om och såg på Petrus, och då plötsligt kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal imorgon bitti ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut från gården och grät förtvivlat. De män som bevakade Jesus började nu håna honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: "Visa att du är profet! Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig." Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt. Tidigt nästa morgon samlades det judiska rådet, det vill säga folkets ledare och översteprästerna och laglärarna. Och man lät hämta Jesus och ställde honom inför detta råd. Han svarade: "Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig, och om jag börjar fråga er om något så kommer ni inte att svara. Men från och med nu kommer jag, Människosonen, att sitta på Guds högra sida och regera tillsammans med honom som har all makt." Upprörda ropade de då allihop: "Påstår du alltså att du är Guds Son?" Men Jesus svarade: "Det är ni själva som kallar mig det." Då ropade de igen: "Vi behöver inga flera vittnen. Nu har vi hört honom säga det själv."

Lukasevangeliet 22:39-71 Karl XII 1873 (SK73)

Och han gick ut, som hans seder var, till Oljoberget; och hans Lärjungar följde honom till det rummet. Och då han kom dit, sade han till dem: Beder, att I icke kommen uti frestelse. Och han gick ifrå dem vid pass ett stenkast, och föll ned på sin knä, och bad, Sägandes: Fader, är så din vilje, tag denna drycken ifrå mig; dock likväl, ske icke min vilje, utan din. Och syntes honom en Ängel af himmelen, och styrkte honom. Och han vardt betagen af en mägta stor ångest, och bad länge; och hans svett var såsom blodsdroppar, löpande ned på jorden. Och då han uppstod af bönene, och kom till sina Lärjungar, fann han dem sofvande af bedröfvelse; Och sade till dem: Hvi sofven I? Står upp, och beder, att I icke kommen uti frestelse. Vid han ännu talade, si, en hop med folk, och en utaf de tolf, som het Judas, gick för dem, och trädde fram till Jesum, till att kyssa honom. Men Jesus sade till honom: Juda, förråder du menniskones Son med kyssande? Då sågo de som när voro, hvad på färde var, och sade till honom: Herre, skole vi taga till svärds? Och en af dem slog öfversta Prestens tjenare, och högg af hans högra öra. Då svarade Jesus, och sade: Låter kommat härtill; och så tog han på hans öra, och helade honom. Och Jesus sade till de öfversta Presterna, och föreståndarena i templet, och till de äldsta, som till honom komne voro: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och med stafrar; Ändock jag hafver dagliga varit med eder i templet, och I kommen edra händer intet vid mig; men detta är edar stund, och mörksens magt. Så grepo de honom, och ledden, och haden in i öfversta Prestens hus. Men Petrus följde långt efter. Då gjorde de en eld midt i palatset, och såto dervid; och Petrus satte sig ibland dem. Då en tjensteqvinna fick se honom sittandes vid ljuset, såg hon på honom, och sade: Denne var ock med honom. Då nekade han honom, och sade: Qvinna, jag känner honom intet. Och litet efter såg honom en annar, och sade: Du äst ock af dem. Men Petrus sade: Menniska, jag är det icke. Och litet derefter, vid en timma, kom en annar, och sannade det samma, sägandes: Sannerliga var han ock med honom; ty han är ock en Galileisk man. Och Petrus sade: Menniska, jag vet icke hvad du säger. Och i det samma, vid han ännu talade, gol hanen. Och Herren vände sig om, och såg på Petrum; och då begynte Petrus tänka på Herrans ord, huru han honom sagt hade: Förr än hanen hafver galit, skall du tre resor neka mig. Och Petrus gick ut, och gret bitterliga. Och de män, som höllo Jesum, begabbade honom, och slogo honom; Bundo för hans ögon, slogo hans ansigte, och frågade honom, sägande: Spå, ho är den som dig slog? Och mycken annor förhädelse sade de till honom. Och som det dagades, församlade sig de äldste i folket, och de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och hade honom in för sitt Råd, Sägande: Äst du Christus, säg det oss? Och han sade till dem: Om jag eder det säger, så tron I det intet; Frågar jag ock, så svaren I intet; ej heller släppen I mig. Härefter skall menniskones Son sitta på Guds krafts högra hand. Då sade de alle: Så äst du ju Guds Son? Sade han: I sägen att jag så är. Då sade de: Hvarefter begärom vi ännu vittnesbörd? Vi hafve sjelfve hört det af hans mun.

Lukasevangeliet 22:39-71 Svenska 1917 (SVEN)

Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom. Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.» Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.» Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden. När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse. Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.» Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom. Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?» Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?» Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom. Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar. Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.» Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd. Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem. Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom. Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.» Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.» Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.» Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen. Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom. De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?» Många andra smädliga ord talade de ock mot honom. Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke. Och om jag frågar, så svaren I icke. Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.» Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.» Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»

Lukasevangeliet 22:39-71 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen, sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din." Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse." Medan han ännu talade kom en folkhop, och han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?" Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men Jesus sade: "Låt det vara nog nu!" Och han rörde vid hans öra och helade honom. Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt." Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom." Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!" Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert. Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. De täckte över honom och frågade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" De sade också mycket annat hånfullt till honom. När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd och frågade: "Är du Messias, så säg det till oss!" Han svarade dem: "Om jag säger det till er tror ni det inte, och om jag frågar, svarar ni inte. Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida." Då frågade alla: "Så du är alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är ." De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun!"

Lukasevangeliet 22:39-71 nuBibeln (NUB)

Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget. Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!” Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad: ”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken. Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!” Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?” Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom. Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.” Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd. Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem. En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!” Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.” Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!” ”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus. Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.” Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen. I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert. De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.” Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt. Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet. De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!” Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig, och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara. Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.” Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?” Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.” Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”

Lukasevangeliet 22:39-71 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Han [Jesus] gick ut och begav sig till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen sa han till dem: ”Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse.” [Jesus uppmuntrar dem inte att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en oundviklig del av det mänskliga livet. Istället uppmanar han sina lärjungar att inte ”gå in i” eller ”ge efter för” frestelse.] Han drog sig undan (”slet sig” bort) från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: ”Fader! Om du vill (har för avsikt), så ta bort den här bägaren från mig. Men ske inte min vilja (önskan) utan din.” [Jesu lidande liknas här vid en bägare som han måste tömma. En herde gick aldrig längre än ett stenkast från sina får för att kunna försvara dem från rovdjur. Grekiskan uttrycker starka känslor. Jesus ”sliter sig bort”, ”ber gång på gång”, ”säger i bönen” osv.] Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. [Han återfick styrka för att kunna gå igenom det som väntade.] Och då han kommit i svår ångest (vånda, kamp) bad han allt ivrigare [sträckte han sig till sitt yttersta i bön]. Hans svett blev som droppar av blod som föll ner på jorden (marken). [Läkaren Lukas (Kol 4:14) använder grekiska orden hirdos (svett) och haima (blod). Detta beskriver exakt det ovanliga medicinska tillståndet hematidros (latin för att ”svettas blod”), som kan uppträda vid extrem fysisk eller emotionell stress då kapillärblodkärl brister och kroppen svettas blod. Ordet för att ”sträcka till sitt yttersta” (gr. ektenes), används bara en gång till om bön i NT. När Petrus är fängslad och riskerar att bli halshuggen nästa dag, är församlingen samlad och ber intensivt, se Apg 12:5. Vissa manuskript saknar vers 43-44.] När han rest sig upp från bönen och kom fram till lärjungarna, fann han att de hade somnat – [utmattade] av sorg. Då sa han till dem: ”Varför sover ni? När ni stigit upp [rest på er] – be att ni inte skulle komma i (gå in i) frestelse.” [Detta händer flera gånger, se Matt 26:39-44.] Medan han ännu talade kom en folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52]. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sa till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.] När de som var omkring Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med svärd?” En av dem gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare [innan Jesus hann svara] och högg av honom högra örat. [Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium efter Petrus död. De andra evangelieförfattarna är försiktigare, och utlämnar inte hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.] Då sa Jesus: ”Tillåt dem gå så långt [att de tillfångatar mig].” [I Matt 26:52-53 finns fler detaljer. Jesus säger till Petrus att lägga tillbaka sitt svärd och att alla som drar svärd ska dödas med svärd. Han nämner också att han skulle kunna be om mer än tolv legioner (vilket motsvarade mer än 72 000) änglar, men hur han måste låta sig bli tillfångatagen för att profetiorna skulle uppfyllas.] Sedan rörde han vid tjänarens öra och helade honom. [Kontrasten går inte att missa – Petrus drar svärd och sårar, Jesus rör med sin hand och helar.] Sedan sa Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: ”Tror ni att jag är en rånare (våldsman, revolutionär)? Är det därför ni gått ut med svärd och påkar? Jag har varit med er varje dag i tempelområdet utan att ni grep mig. Men detta är er stund [natten], nu är det mörkrets makt som råder.” Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. [Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se Joh 18:13.] Petrus följde efter på avstånd. [Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se Joh 18:15-16.] [Nätterna på våren i Israel kan bli kalla, särskilt i Jerusalem som ligger högt över havet.] Mitt på gården tände de en eld och satte sig ner tillsammans, och Petrus satte sig bland dem. Men en tjänsteflicka [grekiskan har: en viss tjänsteflicka/ung kvinnlig slav] som såg honom sitta [där] vid eldens sken [vänd mot ljuset] tittade noga på honom och sa: ”Den här mannen (denne) var också med honom.” Men han nekade och sa: ”Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt], jag känner inte honom!” Kort därefter fick en annan [annan är i maskulin form] se honom och sa: ”Du är också en av dem.” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.” Omkring en timme senare kom en annan fram och försäkrade: ”Det är säkert att den där mannen också var med honom. Han är ju från Galileen!” [Petrus dialekt avslöjade honom; uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.] Men Petrus svarade [med sin tydliga dialekt]: ”Jag vet inte vad du pratar om!” I samma ögonblick, medan han talade, gol tuppen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Han kom ihåg Herrens ord, hur han sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” Han gick ut och grät bittert. Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. De band för hans ögon och frågade honom: ”Profetera för oss! Vem var det som slog dig?” De sa också mycket annat hånfullt till honom. När det blev dag (tidigt vid gryningen) församlades folkets äldste [Sanhedrin – Stora rådet], både överstepräster och skriftlärda. De förde honom inför sitt råd och sa: ”Är du den Smorde (Messias), så säg oss det.” Men han svarade: ”Om jag säger det till er tror ni det inte, och om jag frågar svarar ni inte. Men härefter ska Människosonen sitta på Guds den Allsmäktiges högra sida.” Då sa de alla: ”Så du är Guds Son?” Han svarade: ”Ni själva säger att ’Jag är’.” Då sa de: ”Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har ju själva hört det från hans egen mun.”

Lukasevangeliet 22:39-71 Bibel 2000 (B2000)

Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. När han kom dit sade han till dem: »Be att ni inte utsätts för prövning.« Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: »Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.« En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, och han sade till dem: »Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.« Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?« När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: »Herre, skall vi ta till våra svärd?« Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men då sade Jesus: »Nu räcker det.« Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.« De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: »Den där mannen var också med honom.« Men Petrus förnekade det: »Nej, jag känner honom inte.« Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: »Du hör också till dem.« Petrus sade: »Nej, det gör jag inte.« En timme senare var det någon som försäkrade: »Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.« Men Petrus sade: »Jag förstår inte vad du menar.« Och just som han sade det gol en tupp. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: »Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och grät bittert. Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom. De band för ögonen på honom och sade: »Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?« Och de öste glåpord över honom. När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet och de frågade: »Är du Messias, så säg oss det.« Han svarade: »Om jag säger det kommer ni inte att tro det, och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara. Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida .« Då sade de allesammans: »Du är alltså Guds son?« Han svarade: »Ni själva säger att jag är det.« Då sade de: »Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun.«