Han [Jesus] gick ut och begav sig till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen sa han till dem: ”Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse.”
[Jesus uppmuntrar dem inte att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en oundviklig del av det mänskliga livet. Istället uppmanar han sina lärjungar att inte ”gå in i” eller ”ge efter för” frestelse.]
Han drog sig undan (”slet sig” bort) från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: ”Fader! Om du vill (har för avsikt), så ta bort den här bägaren från mig. Men ske inte min vilja (önskan) utan din.”
[Jesu lidande liknas här vid en bägare som han måste tömma. En herde gick aldrig längre än ett stenkast från sina får för att kunna försvara dem från rovdjur. Grekiskan uttrycker starka känslor. Jesus ”sliter sig bort”, ”ber gång på gång”, ”säger i bönen” osv.]
Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. [Han återfick styrka för att kunna gå igenom det som väntade.] Och då han kommit i svår ångest (vånda, kamp) bad han allt ivrigare [sträckte han sig till sitt yttersta i bön]. Hans svett blev som droppar av blod som föll ner på jorden (marken).
[Läkaren Lukas (Kol 4:14) använder grekiska orden hirdos (svett) och haima (blod). Detta beskriver exakt det ovanliga medicinska tillståndet hematidros (latin för att ”svettas blod”), som kan uppträda vid extrem fysisk eller emotionell stress då kapillärblodkärl brister och kroppen svettas blod. Ordet för att ”sträcka till sitt yttersta” (gr. ektenes), används bara en gång till om bön i NT. När Petrus är fängslad och riskerar att bli halshuggen nästa dag, är församlingen samlad och ber intensivt, se Apg 12:5. Vissa manuskript saknar vers 43-44.]
När han rest sig upp från bönen och kom fram till lärjungarna, fann han att de hade somnat – [utmattade] av sorg. Då sa han till dem: ”Varför sover ni? När ni stigit upp [rest på er] – be att ni inte skulle komma i (gå in i) frestelse.” [Detta händer flera gånger, se Matt 26:39-44.]
Medan han ännu talade kom en folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52]. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sa till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.]
När de som var omkring Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med svärd?” En av dem gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare [innan Jesus hann svara] och högg av honom högra örat.
[Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium efter Petrus död. De andra evangelieförfattarna är försiktigare, och utlämnar inte hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.]
Då sa Jesus: ”Tillåt dem gå så långt [att de tillfångatar mig].” [I Matt 26:52-53 finns fler detaljer. Jesus säger till Petrus att lägga tillbaka sitt svärd och att alla som drar svärd ska dödas med svärd. Han nämner också att han skulle kunna be om mer än tolv legioner (vilket motsvarade mer än 72 000) änglar, men hur han måste låta sig bli tillfångatagen för att profetiorna skulle uppfyllas.]
Sedan rörde han vid tjänarens öra och helade honom. [Kontrasten går inte att missa – Petrus drar svärd och sårar, Jesus rör med sin hand och helar.]
Sedan sa Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: ”Tror ni att jag är en rånare (våldsman, revolutionär)? Är det därför ni gått ut med svärd och påkar? Jag har varit med er varje dag i tempelområdet utan att ni grep mig. Men detta är er stund [natten], nu är det mörkrets makt som råder.”
Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. [Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se Joh 18:13.] Petrus följde efter på avstånd. [Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se Joh 18:15-16.]
[Nätterna på våren i Israel kan bli kalla, särskilt i Jerusalem som ligger högt över havet.]
Mitt på gården tände de en eld och satte sig ner tillsammans, och Petrus satte sig bland dem. Men en tjänsteflicka [grekiskan har: en viss tjänsteflicka/ung kvinnlig slav] som såg honom sitta [där] vid eldens sken [vänd mot ljuset] tittade noga på honom och sa: ”Den här mannen (denne) var också med honom.”
Men han nekade och sa: ”Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt], jag känner inte honom!”
Kort därefter fick en annan [annan är i maskulin form] se honom och sa: ”Du är också en av dem.”
Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”
Omkring en timme senare kom en annan fram och försäkrade: ”Det är säkert att den där mannen också var med honom. Han är ju från Galileen!” [Petrus dialekt avslöjade honom; uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.]
Men Petrus svarade [med sin tydliga dialekt]: ”Jag vet inte vad du pratar om!” I samma ögonblick, medan han talade, gol tuppen.
Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Han kom ihåg Herrens ord, hur han sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” Han gick ut och grät bittert.
Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. De band för hans ögon och frågade honom: ”Profetera för oss! Vem var det som slog dig?” De sa också mycket annat hånfullt till honom.
När det blev dag (tidigt vid gryningen) församlades folkets äldste [Sanhedrin – Stora rådet], både överstepräster och skriftlärda. De förde honom inför sitt råd och sa: ”Är du den Smorde (Messias), så säg oss det.”
Men han svarade: ”Om jag säger det till er tror ni det inte, och om jag frågar svarar ni inte. Men härefter ska Människosonen sitta på Guds den Allsmäktiges högra sida.”
Då sa de alla: ”Så du är Guds Son?”
Han svarade: ”Ni själva säger att ’Jag är’.”
Då sa de: ”Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har ju själva hört det från hans egen mun.”
Bibelappen
Bibelappen för barn
