Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina efterföljare och gick som vanligt till Olivberget. Där sa han till dem: "Be till er Far i himlen så att frestelserna inte segrar över er."
Själv gick han en liten bit längre bort och föll på knä och bad: "Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill."
Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft. Men hans ångest blev allt större, och han bad så intensivt, att hans svett föll som blodsdroppar till marken. Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina efterföljare och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. Då sa han till dem: "Hur kan ni sova nu! Res er upp och be att frestelserna inte segrar över er."
Medan Jesus fortfarande talade kom en stor folkhop dit ledd av Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. Men Jesus sa: "Judas, hur kan du förråda mig, Människosonen, med en kyss?"
När Jesus andra efterföljare förstod vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi försvara oss? Vi har ju våra svärd!" Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.
Men Jesus sa: "Inget mer våld!" Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.
Sedan vände sig Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom, och sa: "Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Dag efter dag var jag tillsammans med er där utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkrets makter fritt spelrum."
Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.
Inne på gården gjorde folket upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.
En tjänsteflicka la då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: "Den där mannen var också tillsammans med Jesus!"
Men Petrus protesterade och sa: "Nej, jag känner inte den mannen."
Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: "Du är också en av dem!"
"Nej, det är jag inte", svarade Petrus. Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: "Jag är säker på att den där karln är en av Jesus efterföljare, han är ju från Galileen."
Men Petrus sa: "Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar." Och just när han sa det gol tuppen.
I samma stund vände sig Herren Jesus om och såg på Petrus, och då plötsligt kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal imorgon bitti ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut från gården och grät förtvivlat.
De män som bevakade Jesus började nu håna honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: "Visa att du är profet! Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig." Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Tidigt nästa morgon samlades det judiska rådet, det vill säga folkets ledare och översteprästerna och laglärarna. Och man lät hämta Jesus och ställde honom inför detta råd. Han svarade: "Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig, och om jag börjar fråga er om något så kommer ni inte att svara. Men från och med nu kommer jag, Människosonen, att sitta på Guds högra sida och regera tillsammans med honom som har all makt."
Upprörda ropade de då allihop: "Påstår du alltså att du är Guds Son?"
Men Jesus svarade: "Det är ni själva som kallar mig det." Då ropade de igen: "Vi behöver inga flera vittnen. Nu har vi hört honom säga det själv."
Bibelappen
Bibelappen för barn
