Domarboken 5:1-31

Dela

Domarboken 5:1-31 Bibel 2000 (B2000)

Den dagen sjöng Debora och Barak, Avinoams son, denna sång: Israel reste sig till kamp, folket slöt villigt upp. Prisa Herren! Konungar, hör! Furstar, lyssna! Jag vill sjunga, besjunga Herren, jag lovprisar Herren, Israels Gud! Herre, när du drar ut från Seir, går fram från Edoms nejder, då skälver jorden, det strömmar från himlen, ja, vatten strömmar ur molnen! Bergen bävar inför Herren, Sinais herre, inför Herren, Israels Gud. På Shamgars tid, sonen till Anat, på Jaels tid fanns inga vägar mer, vandrare följde vindlande stigar. Ledare fanns inte mer, fanns inte mer i Israel, förrän du trädde fram, Debora, trädde fram, du Israels moder. [---] Inte en sköld, inte en lans fanns att se bland Israels fyrtio tusen. Mitt hjärta brinner för Israels hövdingar, för folket som villigt slöt upp. Prisa Herren! Ni som rider på vita åsnor, som sitter på praktfulla täcken, som vandrar på vägarna, stäm in! Vid rännorna där vattnet hämtas besjunger man Herrens segrar, hans segrar i spetsen för Israel. Då drog Herrens folk mot portarna: »Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Framåt, Barak, tag fångar, fångar, Avinoams son!« Då drog Israel ut som tappra män, Herrens folk som hjältar. Furstar från Efraim drog fram över slätten, de följde dig, Benjamin, och ditt folk. Från Makir drog hövdingar ut, från Sebulon de som bar ledarstav. Isaskars furstar följde Debora, Isaskar som var Baraks stöd sändes med honom ner på slätten. Rubens ätter höll grundliga rådslag. Varför dröjde du kvar bland fållorna och lyssnade till herdarnas flöjter? Rubens ätter höll grundliga rådslag. Gilead stannade bortom Jordan. Och Dan — varför väntade han vid skeppen? Asher blev kvar på havets strand, hemma vid sina hamnar. Sebulons folk visade dödsförakt, liksom Naftali på höglänt fält. Kungar samlades och gick till anfall, Kanaans kungar gick till anfall i Tanak vid Megiddos vatten, men inget silver blev deras byte. Från himlen anföll stjärnorna, de anföll Sisera från sina banor. Han vräktes undan av Kishonbäcken, bäcken överföll honom, bäcken Kishon. Fortsätt, min själ, att sjunga med kraft! Då dånade hästarnas hovar, bort i galopp, i galopp. Förbanna Meros, säger Herrens ängel, förbanna dem som bor där, för att de inte kom till Herrens hjälp, till Herrens och hans hjältars hjälp. Välsignad bland kvinnor är Jael, keniten Hevers hustru, välsignad bland tältens kvinnor. Han bad om vatten, hon gav honom mjölk, bjöd honom tjockmjölk i herrskapsskål. Hennes hand grep efter tältpluggen, hennes högra hand efter klubban. Med klubban slog hon Sisera, spräckte hans skalle, genomträngde och klöv hans tinning. Vid hennes fötter sjönk han ner. Han föll och låg stilla. Vid hennes fötter sjönk han ner, han föll. Där sjönk han samman, föll, tillintetgjord. Genom fönstret blickade Siseras mor, ropade ut genom gallret: »Varför kommer inte hans vagn? Varför hörs inte hästarnas hovar?« Den klokaste hovdamen svarade henne så som hon ville ha det: »De skiftar nog bytet de tagit: en kvinna eller två åt varje karl, mönstrade tyger som byte åt Sisera, mönstrade tyger som byte, brokiga dukar, en eller två, om halsen på den som tog byte.« Så förgås alla dina fiender, Herre. Men de som älskar honom blir som solen när den går upp i all sin kraft.

Domarboken 5:1-31 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång: När härförare anför i Israel, när folket villigt offrar sig - lova HERREN! Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar! Jag vill sjunga, till HERRENS ära vill jag sjunga, jag vill lovsjunga HERREN, Israels Gud. HERRE, när du drog ut från Seir, när du skred fram från Edoms land, då bävade jorden, då strömmade det från himlen, då strömmade vatten ner från molnen. Bergen skalv inför HERRENS ansikte, Sinai, inför HERRENS, Israels Guds, ansikte. I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar låg vägarna öde. Vandrarna måste färdas omvägar. Ingen ledare fanns, ingen fanns i Israel förrän jag, Debora, trädde fram, trädde fram som en moder i Israel. Man valde åt sig nya gudar, då nådde striden fram till portarna. Men varken sköld eller spjut fanns att se hos de fyrtiotusen i Israel. Mitt hjärta tillhör Israels furstar och dem bland folket som villigt offrade sig. Lova HERREN! Ni som rider på vita åsninnor, ni som sitter hemma på mattor, och ni som vandrar på vägen, sjung! När man under sång delar byte mellan vattenhoarna, då lovprisar man där HERRENS rättfärdiga gärningar, att han i rättfärdighet regerar i Israel. Då drog HERRENS folk ner till portarna. Vakna, vakna, Debora! Vakna, vakna, sjung din sång! Stå upp Barak! Tag dig fångar, du Abinoams son! Då satte folkets kvarleva de tappra till anförare, HERREN satte mig till anförare över hjältarna. Från Efraim kom män med rotfäste i Amalek. Benjamin följde dig med dina skaror. Från Makir kom furstar ner och från Sebulon män med ledarstav. Furstarna i Isaskar slöt sig till Debora. Och liksom Isaskar gjorde också Barak, ner i dalen skyndade man i dennes spår. Bland Rubens ätter hölls stora rådslag. Varför satt du kvar bland dina fållor och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna? Bland Rubens ätter fördes stora överläggningar. Gilead stannade på andra sidan Jordan. Och Dan, varför dröjde han ännu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han. Men Sebulon var ett folk som föraktade döden, Naftali likaså, på stridsfältets höjder. Kungar drog fram och stred, då stred Kanaans kungar vid Taanak, nära Megiddos vatten. Men byte av silver vann de inte. Från himlen fördes strid, stjärnorna stred från sina banor mot Sisera. Floden Kishon svepte dem bort, urtidsfloden, floden Kishon. Gå fram, min själ, med makt! Då stampade hästarnas hovar, när deras tappra ryttare jagade dem framåt, framåt. Förbanna Meros, säger HERRENS ängel, förbanna, ja, förbanna dess inbyggare, därför att de ej kom HERREN till hjälp, HERREN till hjälp bland hjältarna. Välsignad vare Jael framför andra kvinnor, keniten Hebers hustru, välsignad framför alla kvinnor som bor i tält. Vatten begärde han, hon gav honom mjölk, gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen. Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen, sin högra hand efter arbetshammaren. Med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spräckte hans tinning och genomborrade den. Vid hennes fötter sjönk han ihop, föll och blev liggande. Vid hennes fötter sjönk han ihop och föll. Där han sjönk ihop, där föll han slagen till döds. Ut genom fönstret skådar Siseras moder, hon ropar ut genom gallret: "Varför dröjer hans vagn att komma? Varför hörs inte ljudet från hans vagnar?" Då svarar de klokaste av hennes hovtärnor, och själv ger hon sig samma svar: "Utan tvivel vann de byte som de nu delar: en flicka eller två åt var och en av männen, byte av praktvävnader för Siseras räkning, byte av praktvävnader, brokiga tyger, en brokig duk eller två för de fångnas halsar." Så må alla dina fiender förgås, o HERRE. Men de som älskar honom må likna solen, när den går upp i kraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år.

Domarboken 5:1-31 Svenska 1917 (SVEN)

De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:  Att härförare förde an i Israel,    att folket villigt följde dem --    loven HERREN därför!  Hören, I konungar;    lyssnen, I furstar.  Till HERRENS ära    vill jag, vill jag sjunga,  lovsäga HERREN,    Israels Gud.  HERRE, när du drog ut från Seir,  när du gick fram ifrån Edoms mark,  då bävade jorden,    då strömmade det från himmelen,  då strömmade vatten    ned ifrån molnen;2 Mos. 19,16 f. 5 Mos. 2,3 f. 33,2. Ps. 68,8 f. 77,  bergen skälvde    inför HERRENS ansikte,  ja, Sinai inför HERRENS,    Israels Guds, ansikte.  I Samgars dagar,    Anats sons,  i Jaels dagar    lågo vägarna öde;  vandrarna måste färdas     svåra omvägar.  Inga styresmän funnos,    inga funnos mer i Israel,  förrän du stod upp, Debora,  stod upp såsom en moder i Israel.  Man valde sig nya gudar;    då nådde striden fram till portarna.  Men ingen sköld, intet spjut var att se  hos de fyrtio tusen i Israel.5 Mos. 32,17. 1 Sam. 13,19 f.  Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar  och dem bland folket, som villigt följde;  ja, loven HERREN.  I som riden på vita åsninnor,    I som sitten hemma på mattor,  och I som vandren på vägen, talen härom.  När man under rop    skiftar byte mellan vattenhoarna,  då lovprisar man där    HERRENS rättfärdiga gärningar,  att han i rättfärdighet regerar i Israel.  Då drog HERRENS folk    ned till portarna.  Upp, upp, Debora!  Upp, upp, sjung din sång!  Stå upp, Barak;    tag dig fångar,    du Abinoams son.  Då satte folkets kvarleva    de tappre till anförare,  HERREN satte mig    till anförare över hjältarna.  Från Efraim kommo män    som hade rotfäst sig i Amalek;  Benjamin följde dig    och blandade sig med dina skaror.  Ned ifrån Makir    drogo hövdingar åstad,  och från Sebulon män   som buro anförarstav.Jos. 17,  Furstarna i Isaskar    slöto sig till Debora;  och likasom Isaskar,   så gjorde ock Barak;  ned i dalen skyndade man i dennes spår.    Bland Rubens ätter    höllos stora rådslag.  Men varför satt du kvar    ibland dina fållor  och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?  Ja, av Rubens ätter  fördes stora överläggningar.  Gilead stannade    på andra sidan Jordan.  Och Dan varför -- dröjer han    ännu vid skeppen?  Aser satt kvar    vid havets strand,    vid sina vikar stannade han.Jos. 13,24 f. 19,24 f., 40 f.  Men Sebulon var ett folk    som prisgav sitt liv åt döden,  Naftali likaså,    på stridsfältets höjder.  Konungar drogo fram och stridde  ja, då stridde Kanaans konungar  vid Taanak, invid Megiddos vatten;  men byte av silver vunno de icke.  Från himmelen fördes strid,  stjärnorna stridde  från sina banor mot Sisera.  Bäcken Kison ryckte dem bort,    urtidsbäcken,    bäcken Kison.  Gå fram, min själ, med makt!  Då stampade hästarnas hovar,  när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.  Förbannen Meros,    säger HERRENS ängel,  ja, förbannen dess inbyggare,  därför att de ej kommo    HERREN till hjälp,  HERREN till hjälp bland hjältarna.  Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,  Hebers hustru, kainéens,  välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!  Vatten begärde han;      då gav hon honom mjölk,  gräddmjölk bar hon fram      i högtidsskålen.  Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,  sin högra hand efter arbetshammaren  med den slog hon Sisera      och krossade hans huvud,  spräckte hans tinning      och genomborrade den.  Vid hennes fötter sjönk han ihop,      föll omkull och blev liggande;  ja, vid hennes fötter      sjönk han ihop och föll omkull;  där han sjönk ihop,      där föll han dödsslagen.  Ut genom fönstret      skådade hon och ropade,  Siseras moder,      ut genom gallret:  »Varför dröjer väl      hans vagn att komma?  Varför äro de så senfärdiga,      hans vagnshästars fötter?»  Då svara de klokaste      av hennes hovtärnor,  och själv giver hon sig      detsamma svaret:  »Förvisso vunno de byte,      som de nu utskifta:  en flicka, ja, två      åt envar av männen,  byte av praktvävnader för Siseras räkning,  byte av praktvävnader, brokiga tyger;  en präktig duk, ja, två brokiga dukar  för de fångnas halsar.»  Så må alla dina fiender      förgås, o HERRE.  Men de som älska honom må likna solen,      när den går upp i hjältekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år.Ps. 19

Domarboken 5:1-31 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång: När härförare anför i Israel, när folket villigt offrar sig – lova HERREN! Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar! Jag vill sjunga, sjunga till HERREN, jag vill lovsjunga HERREN, Israels Gud. HERRE, när du drog ut från Seir, när du gick fram från Edoms land, då bävade jorden, då strömmade det från himlen, då strömmade vatten från molnen. Bergen skalv inför HERRENS ansikte, Sinai inför HERRENS, Israels Guds, ansikte. I Shamgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar låg vägarna öde. Vandrarna måste gå omvägar. Inga ledare fanns, inga i Israel förrän jag, Debora, trädde fram, trädde fram som en moder i Israel. Man valde sig nya gudar, då nådde striden ända till portarna. Men varken sköld eller spjut fanns att se bland Israels fyrtiotusen. Mitt hjärta tillhör Israels furstar och dem bland folket som villigt offrade sig. Lova HERREN! Ni som rider på vita åsnor, ni som sitter hemma på mattor och ni som vandrar på vägen, sjung! När man sjungande delar byte mellan vattenhoarna lovprisar man HERRENS rättfärdiga gärningar, hans styres rättfärdiga gärningar i Israel. Då drog HERRENS folk ner till portarna. Vakna, vakna, Debora! Vakna, vakna, sjung din sång! Res dig, Barak! Ta dig fångar, du Abinoams son! Då satte folkets överlevare de tappra till anförare, HERREN satte mig till anförare över hjältarna. Från Efraim kom män med rötter i Amalek. Benjamin följde dig med dina skaror. Från Makir kom furstar ner och från Sebulon män med ledarstav. Furstarna i Isaskar slöt sig till Debora, och liksom Isaskar gjorde också Barak, ner i dalen skyndade man i hans spår. Bland Rubens ätter höll man stora rådslag. Varför satt du kvar bland dina fållor och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna? Bland Rubens ätter hade man stora överläggningar. Gilead stannade på andra sidan Jordan. Och Dan, varför dröjde han vid skeppen? Asher satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han. Men Sebulon var ett folk som föraktade döden, likaså Naftali på slagfältets höjder. Kungar drog fram och stred, då stred Kanaans kungar vid Taanak nära Megiddos vatten, men silverbyte vann de inte. Från himlen fördes strid, stjärnorna stred från sina banor mot Sisera. Floden Kishon svepte bort dem, urtidsfloden, floden Kishon. Framåt, min själ, med kraft! Då stampade hästarnas hovar, hans starka hingstar jagade framåt, framåt. Förbanna Meros, säger HERRENS ängel, förbanna, ja, förbanna dess invånare eftersom de inte kom till HERRENS hjälp, till HERRENS hjälp bland hjältarna. Välsignad framför andra kvinnor är Jael, keniten Hebers hustru, välsignad framför alla kvinnor i tält. Vatten begärde han, hon gav honom mjölk, bar fram gräddmjölk i högtidsskålen. Hon räckte sin hand efter tältpluggen, sin högra hand efter hammaren. Med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spräckte hans tinning och genomborrade den. Vid hennes fötter kröp han ihop, låg och blev liggande. Vid hennes fötter kröp han ihop och låg. Där han kröp ihop, där låg han utslagen. Ut genom fönstret blickade Siseras mor, hon ropade gällt genom gallret: ”Varför dröjer hans vagn? Varför hörs inte vagnshästarnas hovar?” Då svarade hennes klokaste hovdamer, och själv gav hon sig samma svar: ”Säkert fick de byte och delar det nu, en flicka eller två åt varje man, färggrant byte för Siseras räkning, färggrant byte av brokiga tyger, en brokig duk eller två för de fångnas halsar.” Så ska alla dina fiender förgås, HERRE. Men de som älskar honom ska bli som solen när den går upp i sin kraft.

Domarboken 5:1-31 nuBibeln (NUB)

Debora och Barak, Avinoams son, sjöng den dagen denna sång: ”När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa HERRENS namn! Hör, ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför HERREN och spela inför Israels Gud. Du, HERRE, ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter, marken skakade, från himlen strömmade regnet ner och vatten strömmar ur molnen. Bergen skälvde inför HERREN, den Väldige på Sinai, HERREN, Israels Gud. På Shamgars, Anats sons, och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar. Israel saknade ledare, tills Debora trädde fram, tills hon blev en mor för Israel. När Israel valde nya gudar kom striden fram till stadsportarna. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40 000 saknade vapen. Mitt hjärta vänder sig till Israels ledare och till alla som villigt följer dem! Prisa HERREN! Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor, och sitter på dyrbara mattor och alla ni som går till fots! Sångarna sjunger lovsång vid brunnen, sången om HERRENS rättfärdiga gärningar, hur han räddade Israel med sina krigare. HERRENS folk tågade in genom portarna. Vakna, Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du, Avinoams son, för bort dina fångar! Männen som fanns kvar marscherade ner till de tappra. HERRENS folk kom till mig med sina mäktiga. Män kom från Efraim, med rotfäste i Amalek, och Benjamin, som följde efter dig med dina skaror. Från Makir kom furstar och från Sebulon män med ledarstav. Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Men Rubens stam höll grundliga rådslag. Varför satt du hemma bland fållorna och lyssnade på herdeflöjter? Rubens stam höll grundliga rådslag. Gilead stannade på andra sidan Jordan. Varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Och Asher blev kvar vid stranden i lugn och ro. Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder. Kanaans kungar stred vid Tanak nära Megiddos källor men de blev utan silver och utan byte. Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera. Den brusande floden Kishon, urtidsfloden förde bort dem. Dra vidare, var stark min själ! Hör hovtrampet från fiendens hingstar! Se hur stridshästarna jagar fram! Men HERRENS ängel befallde att förbanna Meros. ’Förbanna dess inbyggare’, sa han. ’De kom inte till HERRENS hjälp, till HERRENS och hjältarnas hjälp.’ Välsignad bland kvinnorna ska Jael vara, keniten Hevers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält. Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål, hon bjöd honom på tjockmjölk. Hennes hand grep efter tältpluggen, hennes högra hand efter hammaren, och med snickarens hammare slog hon honom i huvudet, genomborrade Siseras tinning. Han sjönk ner vid hennes fötter, låg stilla och var död. Siseras mor såg väntande ut genom fönstret och hon ropade: ’Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?’ Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar: ’Bytet de skiftar är stort, en flicka åt var man eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger, brokiga dukar, en eller två åt den som tog byte. Allt detta som byte!’ HERRE, så ska alla dina fiender förgås, men de som älskar HERREN ska stråla av kraft som den uppgående solen!” Därefter fick landet fred i fyrtio år.