Debora och Barak, Avinoams son, sjöng den dagen denna sång:
”När Israels furstar visar vägen
och folket villigt offrar sig,
prisa HERRENS namn!
Hör, ni kungar, lyssna ni härskare!
Jag ska sjunga inför HERREN
och spela inför Israels Gud.
Du, HERRE, ledde oss ut ur Seir
och fram över Edoms slätter,
marken skakade, från himlen strömmade regnet ner
och vatten strömmar ur molnen.
Bergen skälvde inför HERREN,
den Väldige på Sinai, HERREN, Israels Gud.
På Shamgars, Anats sons, och Jaels tid
låg vägarna öde.
Vandrarna valde vindlande stigar.
Israel saknade ledare,
tills Debora trädde fram,
tills hon blev en mor för Israel.
När Israel valde nya gudar
kom striden fram till stadsportarna.
Varken sköld eller spjut fanns.
Israels 40 000 saknade vapen.
Mitt hjärta vänder sig till Israels ledare
och till alla som villigt följer dem!
Prisa HERREN!
Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor,
och sitter på dyrbara mattor
och alla ni som går till fots!
Sångarna sjunger lovsång vid brunnen,
sången om HERRENS rättfärdiga gärningar,
hur han räddade Israel
med sina krigare.
HERRENS folk tågade in
genom portarna.
Vakna, Debora,
vakna och sjung!
Stå upp, Barak!
Du, Avinoams son, för bort dina fångar!
Männen som fanns kvar
marscherade ner till de tappra.
HERRENS folk kom till mig
med sina mäktiga.
Män kom från Efraim,
med rotfäste i Amalek,
och Benjamin,
som följde efter dig med dina skaror.
Från Makir kom furstar
och från Sebulon män med ledarstav.
Isaskars furstar följde Debora
och Barak ner i dalen.
Men Rubens stam
höll grundliga rådslag.
Varför satt du hemma bland fållorna
och lyssnade på herdeflöjter?
Rubens stam höll grundliga rådslag.
Gilead stannade på andra sidan Jordan.
Varför blev Dan kvar vid sina fartyg?
Och Asher blev kvar vid stranden
i lugn och ro.
Men Sebulons och Naftalis stammar
riskerade livet på stridsfältets höjder.
Kanaans kungar
stred vid Tanak
nära Megiddos källor
men de blev utan silver och utan byte.
Till och med himlens stjärnor
stred mot Sisera.
Den brusande floden Kishon,
urtidsfloden
förde bort dem.
Dra vidare, var stark min själ!
Hör hovtrampet från fiendens hingstar!
Se hur stridshästarna jagar fram!
Men HERRENS ängel befallde att förbanna Meros.
’Förbanna dess inbyggare’, sa han.
’De kom inte till HERRENS hjälp,
till HERRENS och hjältarnas hjälp.’
Välsignad bland kvinnorna ska Jael vara,
keniten Hevers hustru,
ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk
i en dyrbar skål,
hon bjöd honom på tjockmjölk.
Hennes hand grep efter tältpluggen,
hennes högra hand efter hammaren,
och med snickarens hammare
slog hon honom i huvudet,
genomborrade Siseras tinning.
Han sjönk ner vid hennes fötter,
låg stilla och var död.
Siseras mor såg väntande ut genom fönstret
och hon ropade:
’Varför dröjer hans vagn så länge?
Var är klappret av hovar?’
Då svarar hennes hovdam,
och själv ger hon samma svar:
’Bytet de skiftar är stort,
en flicka åt var man eller två,
dyrbara mantlar åt Sisera
och vackra tyger,
brokiga dukar, en eller två åt den som tog byte.
Allt detta som byte!’
HERRE, så ska alla dina fiender förgås,
men de som älskar HERREN ska stråla av kraft
som den uppgående solen!”
Därefter fick landet fred i fyrtio år.
Bibelappen
Bibelappen för barn
