Hosea 11:1-11
Hosea 11:1-11 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. Men ju mer de har blivit kallade, desto mer har de dragit sig undan. Åt baalerna offrar de och åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse. Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem upp i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem. Med lena band drog jag dem, med kärlekens band, jag var för dem lik en som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat. De skall inte få vända tillbaka till Egyptens land utan Assur skall bli deras kung, eftersom de vägrade att omvända sig. Svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig för deras onda planers skull. Mitt folk är benäget till otrohet mot mig, och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan, upphöjer ändå ingen honom. Hur skall jag kunna överge dig, Efraim? Skall jag lämna dig, Israel? Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma och låta det gå dig som Sebojim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar. Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede, jag vill inte på nytt ödelägga Efraim. Ty jag är Gud och inte en människa, helig är jag ibland er, och med vrede vill jag ej komma. HERREN skall de följa, och han skall ryta som ett lejon, ja, han skall ryta och barnen skall med bävan samlas västerifrån. Likt fåglar skall de med bävan komma från Egypten och som duvor från Assurs land. Och jag skall låta dem bo i sina hus, säger HERREN.
Hosea 11:1-11 Svenska 1917 (SVEN)
När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld. Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem. Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda. Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig? Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull. Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen. Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar. Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma. Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån;Joel 3, såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN. Hosea, 12 Kapitlet Efraims trolöshet. Drag ur hans stamfaders historia.
Hosea 11:1-11 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. Men ju mer man kallar dem, desto mer drar de sig undan. De offrar åt baalerna och tänder rökelse åt avgudabilderna. Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem. Med lena band drog jag dem, med kärlekens band. Jag var för dem lik den som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat. De ska inte få vända tillbaka till Egyptens land, utan Assur ska bli deras kung eftersom de vägrade att omvända sig. Svärdet ska rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig för deras onda planers skull. Mitt folk hänger fast vid sin otrohet mot mig, och hur man än kallar dem till den som är därovan, upphöjer ändå ingen honom. Hur ska jag kunna överge dig, Efraim? Ska jag lämna dig, Israel? Hur ska jag kunna göra med dig som med Adma och behandla dig som Sebojim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar. Jag vill inte utföra min brinnande vrede, jag vill inte ödelägga Efraim igen, för jag är Gud och inte en människa. Jag är helig bland er och vill inte komma med vrede. HERREN ska de följa, och han ska ryta som ett lejon. Han ska ryta och barnen ska komma med bävan västerifrån. De ska komma med bävan som fåglar från Egypten och som duvor från Assurs land, och jag ska låta dem bo i sina hus, säger HERREN.
Hosea 11:1-11 nuBibeln (NUB)
När Israel var ung älskade jag honom, och ut ur Egypten kallade jag min son. Men ju mer jag har kallat på dem, desto längre bort har de gått från mig. De offrar till baalsgudar och tänder rökelse till avgudar. Ändå är det jag som lärde Efraim gå och bar dem i mina armar. Men de insåg inte att jag helade dem. Jag ledde dem med mänskliga band, med kärlekens band. Jag var för dem som en som lyfter av oket över deras nackar, och jag böjde mig ner för att ge dem mat. Ska de inte vända tillbaka till Egypten? Ska inte Assyrien härska över dem, eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig? Svärdet ska svingas över deras städer, förgöra deras bommar och göra slut på deras onda planer. Mitt folk har bestämt sig för att vända sig bort från mig, och även om de ropar till den Högste, är det ingen som upphöjer honom. Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim, överge dig, Israel, göra med dig som med Adma, låta det gå med dig som med Sevojim? Mitt hjärta vänder sig inom mig, all min medkänsla väcks upp. Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede. Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim. För jag är Gud och inte en människa, den Helige ibland er, och jag kommer inte med vrede. De ska följa HERREN, och han ska ryta som ett lejon. När han ryter, kommer hans barn bävande västerifrån. Likt fåglar kommer de bävande från Egypten, ja, som duvor från Assyrien. Jag ska låta dem återvända hem igen, säger HERREN.”
Hosea 11:1-11 Bibel 2000 (B2000)
När Israel var ung fick jag honom kär, och från Egypten kallade jag min son. Men ju mer jag kallar på dem, desto mer går de bort från mig. De offrar åt baalsgudarna och tänder offereld åt belätena. Ändå var det jag som lärde Efraim gå och jag som tog dem i mina armar, men de förstod inte att jag botade dem. Med trofasthetens band drog jag dem, med kärlekens rep. Jag var som den som lyfter upp ett barn till kinden. Jag böjde mig ner och gav dem att äta. De skall vända tillbaka till Egypten, och Assyrien skall regera över dem, ty de vägrar att vända tillbaka till mig. Svärdet skall svingas i deras städer och förgöra deras orakelpräster, förtära allt för deras ränkers skull. [---] Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim, överge dig, Israel, göra med dig som med Adma och behandla dig som Sevojim? Mitt hjärta är i uppror, all min medkänsla väcks. Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp, jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim, ty jag är Gud och inte människa, den Helige mitt ibland er. Jag kommer inte med skräck. Herren skall de följa, och han skall ryta som ett lejon. Ja, han skall ryta, och hans barn kommer ilande från väster, snabbt som fåglar från Egypten, som duvor från Assyrien. Jag skall låta dem återvända hem, säger Herren.