Hebreerbrevet 7:11-28
Hebreerbrevet 7:11-28 Bibel 2000 (B2000)
Om nu fullkomlighet hade kunnat vinnas genom leviternas prästämbete — på detta var ju folkets lagstiftning byggd — fanns det då någon anledning att säga att det kommer en präst av annat slag, en sådan som Melkisedek, och inte en sådan som Aron? Ändras prästämbetet måste själva lagen ändras. Den som här åsyftas hör ju till en annan stam, där ingen någonsin har gjort tjänst vid altaret. Alla vet att vår Herre är av Judas stam, och Mose har ingenting sagt om präster från den stammen. Det hela blir än klarare när det nu uppstår en präst av annat slag, lik Melkisedek däri att han har blivit präst inte genom en lag som kräver en viss härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv. Ty om honom betygas: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek. Därmed upphävs den tidigare bestämmelsen för att den var svag och till ingen nytta — lagen har ju inte gett fullkomlighet åt något — men i stället får vi något bättre, ett hopp som närmar oss till Gud. Till detta kommer Guds ed. De andra blev präster utan någon ed, men Jesus blev präst genom en ed av den som säger till honom: Herren har svurit en ed som han inte skall bryta: Du är för evigt präst. Detta visar hur överlägset det förbund är som Jesus har gått i god för. Vidare har de andra prästerna blivit fler och fler därför att döden satte en gräns för deras tjänst. Men eftersom han är till i evighet behåller han för alltid sitt prästämbete. Så kan han också nu och för all framtid rädda dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem. En sådan överstepräst var det vi behövde: en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna. Han måste inte som de andra översteprästerna dagligen offra först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv. Lagen förordnar överstepräster med mänskliga svagheter, men den ed som avlöser lagen har insatt en som är son och har nått evig fullkomlighet.
Hebreerbrevet 7:11-28 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten - och på den grunden hade folket fått lagen - varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron? Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. Den som detta sägs om hörde till en annan stam, och från den har ingen gjort tjänst vid altaret. Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam. Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår. Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. Han får nämligen det vittnesbördet: "Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek." Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud. Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed, men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: "Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt". Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre. De andra prästerna måste bli fler och fler, därför att döden hindrade dem att stå kvar i tjänst. Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem. En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.
Hebreerbrevet 7:11-28 Svenska 1917 (SVEN)
Vore det nu så, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prästadömet -- och på detta var ju folkets lagstiftning byggd -- varför hade det då behövts att en präst av annat slag, »efter Melkisedeks sätt», skulle uppstå, en som icke nämnes »efter Arons sätt»? (Om prästadömet förändras, måste ju med nödvändighet också lagen förändras.) Den som detta säges om hörde nämligen till en annan stam, en stam från vilken ingen har utgått, som har gjort tjänst vid altaret. Ty det är en känd sak att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda stam; och med avseende på den har Moses icke talat något om präster. Och ännu mycket tydligare blir detta, då nu en präst av annat slag uppstår, lik Melkisedek däri, att han har blivit präst icke på grund av en lag som stadgar härstamning efter köttet, utan på grund av en kraft som kommer av oförgängligt liv. Han får nämligen det vittnesbördet: »Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.» Så upphäves nu visserligen en föregående stadga, därför att den var svag och gagnlös -- eftersom lagen icke kunde åstadkomma något fullkomligt -- men ett bättre hopp sättes i stället, ett hopp genom vilket vi få nalkas Gud. Och i så måtto som detta icke har kommit till stånd utan edlig bekräftelse -- det är nämligen så, att medan de andra hava blivit präster utan edlig bekräftelse, har denne blivit det med sådan bekräftelse, genom den som sade till honom: »Herren har svurit och skall icke ångra sig: 'Du är en präst till evig tid'» -- i så måtto är också det förbund bättre, som har Jesus till löftesman. Och medan de förra prästerna hava måst bliva flera, därför att de genom döden hindrades från att förbliva i sin tjänst, har däremot denne ett oförgängligt prästadöme, eftersom han förbliver »till evig tid». Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem. En sådan överstepräst hövdes oss också att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild från syndare och upphöjd över himmelen, en som icke var dag behövde frambära offer, såsom de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets; detta gjorde han nämligen en gång för alla, när han offrade sig själv. Ty lagen insätter till överstepräster människor som äro behäftade med svaghet, men det löftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekräftelse, insätter en »Son» som är fullkomnad »till evig tid».
Hebreerbrevet 7:11-28 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick folket lagen – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron? För om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. Han som det talas om hör till en annan stam, och från den stammen har ingen gjort tjänst vid altaret. Det är tydligt att vår Herre har kommit ur Juda stam, och Mose har inget sagt om präster från den stammen. Ännu tydligare blir det när det uppstår en annan präst som Melkisedek, en som inte har blivit präst genom lagbud om härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv. Han får nämligen vittnesbördet: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek . Så åsidosätts ett tidigare bud eftersom det var svagt och kraftlöst, för lagen åstadkom aldrig något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det kan vi närma oss Gud. Dessutom kom det inte utan ed. De andra blev präster utan ed, men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har gett sin ed och ska inte ångra sig: Du är präst för evigt . Så mycket bättre är det förbund för vilket Jesus är garant. De andra prästerna har blivit fler och fler, därför att döden hindrade dem från att stå kvar i sin tjänst. Men Jesus lever för evigt, och därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom, eftersom han alltid lever för att be för dem. Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv. Lagen insätter svaga människor som överstepräster, men ordet som bekräftades med ed och kom efter lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.
Hebreerbrevet 7:11-28 nuBibeln (NUB)
Om man nu hade kunnat uppnå fullkomlighet genom det levitiska prästämbetet – på den grunden hade ju folket fått lagen – varför skulle det då behöva komma en annan präst, en som var lik Melkisedek, och inte lik Aron? Men när prästämbetet ändras, måste också lagen ändras. Den präst som är omtalad här tillhör ju en annan stam där ingen någonsin har tjänstgjort vid altaret. Vår Herre kom från Judas stam, som alla vet, och Mose har ingenting sagt om några präster från den stammen. Det här blir allt klarare, när det nu uppstår en annan präst lik Melkisedek, en präst inte enligt lagens föreskrifter om jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. Det vittnas ju om honom: ”Du är präst för evigt, så som Melkisedek.” Alltså upphävs den tidigare föreskriften, eftersom den var svag och till ingen nytta. Lagen kan ju inte göra någonting fullkomligt. Men ett bättre hopp har infunnit sig, genom vilket vi närmar oss Gud. Detta skedde dock inte utan ed. De andra blev präster utan ed, men Jesus blev präst genom hans ed som sa till honom: ”Herren har svurit och kommer inte att ändra sig: ’Du är präst för evigt.’ ” Denna ed är garantin för det bättre förbund som Jesus har upprättat. De andra prästerna måste vara många, eftersom döden satte stopp för deras tjänst. Men eftersom han lever för evigt, är hans prästämbete oförgängligt. Därför kan han också för all framtid rädda dem som kommer till Gud genom honom. Han lever ju för alltid och kan vädja för dem. Jesus är just en sådan överstepräst som vi behövde, en som är helig, oskyldig, utan fläck, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han behöver inte som de andra översteprästerna varje dag först offra för sina egna synder och sedan för folkets. Nej, det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. De överstepräster som tillsätts enligt lagen är vanliga människor med svagheter. Men genom den ed som kom efter lagen har det tillsatts en som är Son och som är fullkomlig för evigt.