Hebreerbrevet 7:11-28

Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten - och på den grunden hade folket fått lagen - varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron? Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. Den som detta sägs om hörde till en annan stam, och från den har ingen gjort tjänst vid altaret. Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam. Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår. Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. Han får nämligen det vittnesbördet: "Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek." Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud. Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed, men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: "Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt". Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre. De andra prästerna måste bli fler och fler, därför att döden hindrade dem att stå kvar i tjänst. Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem. En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.