Hebreerbrevet 7:11-28

Om man nu hade kunnat uppnå fullkomlighet genom det levitiska prästämbetet – på den grunden hade ju folket fått lagen – varför skulle det då behöva komma en annan präst, en som var lik Melkisedek, och inte lik Aron? Men när prästämbetet ändras, måste också lagen ändras. Den präst som är omtalad här tillhör ju en annan stam där ingen någonsin har tjänstgjort vid altaret. Vår Herre kom från Judas stam, som alla vet, och Mose har ingenting sagt om några präster från den stammen. Det här blir allt klarare, när det nu uppstår en annan präst lik Melkisedek, en präst inte enligt lagens föreskrifter om jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. Det vittnas ju om honom: ”Du är präst för evigt, så som Melkisedek.” Alltså upphävs den tidigare föreskriften, eftersom den var svag och till ingen nytta. Lagen kan ju inte göra någonting fullkomligt. Men ett bättre hopp har infunnit sig, genom vilket vi närmar oss Gud. Detta skedde dock inte utan ed. De andra blev präster utan ed, men Jesus blev präst genom hans ed som sa till honom: ”Herren har svurit och kommer inte att ändra sig: ’Du är präst för evigt.’ ” Denna ed är garantin för det bättre förbund som Jesus har upprättat. De andra prästerna måste vara många, eftersom döden satte stopp för deras tjänst. Men eftersom han lever för evigt, är hans prästämbete oförgängligt. Därför kan han också för all framtid rädda dem som kommer till Gud genom honom. Han lever ju för alltid och kan vädja för dem. Jesus är just en sådan överstepräst som vi behövde, en som är helig, oskyldig, utan fläck, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han behöver inte som de andra översteprästerna varje dag först offra för sina egna synder och sedan för folkets. Nej, det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. De överstepräster som tillsätts enligt lagen är vanliga människor med svagheter. Men genom den ed som kom efter lagen har det tillsatts en som är Son och som är fullkomlig för evigt.